Kickis skrivklåda

Idag har jag jobbat hemifrån. Trots att vi har ett superfancy kontor har vi ännu inget bredband, vilket gör det hopplöst att skriva för om man behöver göra research är det Kungliga Biblioteket som ligger närmast till hands och det känns ju inte så SalongK.se, direkt. Har fått klart två texter, har några fler som väntar i pipen (som det visst heter på marknadsspråk) och därefter drabbades jag av en oförklarlig huvudvärk. Så nu ska jag nog sluta jobba och dega lite i soffan ikväll. Ser fram emot att bitcha över svenska Top Model-deltagarna, hahaha!

Nu finns vi, i alla fall lite. Och Åsa är både på framsidan och nästan på hela sidan 6 i Metro idag (ladda ner och läs här).

Jävla 08:orna vann över Plannja. Det där uttalandet om “sopa banan” kom visst från samma tjej som var säker på att Jessica Folcker skulle gå till melodifestivalfinal…

Jag hade lyckats övertala Sam att gå och se fjärde kvartsfinalmatchen mellan 08 Stockholm och Plannja i Fryshuset idag! “Luleå” och “gångavstånd” var två säljande ord som fick honom med på noterna. Synd bara att arbetsdagen blev så lång att vi inte hann. Och någon femte match lär det inte bli, Plannja ska sopa banan med 08:orna!

Well, det var en bra och rolig bra dag på jobbet idag, så jag överlever. Särskilt med tanke på att matchen sänds på SVT24 och man i soffan, till skillnad från på läktaren, kan rulla in sig i en filt.

Hurra hurra, Vecko-Revyns gamle webbredaktör och skivredaktör Tobias Eidem blir vår nya webansvariga! Vilket jävla dream team vi börjar få ihop!

Jag brukar ofta jämföra jobbet med basket. Jag ser min arbetsplats som en match där vår bästa chans att vinna är om alla utför sina tilldelade uppgifter enligt bästa förmånga i samspel med lagkompisarna, och funkar inte det så har alla viss övning i att improvisera tillsammans. Jag trivs bäst i ett flexibelt arbetslag där alla kan spela på alla positioner, men där man för det mesta spelar enligt givna roller – precis som min basket à preferée. Arbetet/Basketen blir också bäst om alla i laget, inklusive coachen, har liknande ambitioner.

Men på en punkt skiljer sig min syn på jobbet från min syn på idrotten. Jag har mycket mindre tolerans för fel på min arbetsplats. Inom basketen kan jag leva med att någon skelögd klåpare slänger hälften av alla pass ut över sidlinjen. Jag kan se någon sätta 50% av skotten, resten airballs, utan att jag får hjärnblödning. Och ibland står hela vårt lag och tittar på när motståndarna tar returer, och det rör mig nästan inte ens (i alla fall inte på träning).
På jobbet däremot. Ve den som tar en genväg, lämnar en slarvig text eller spelar pingis en halvdag istället för att slava framför datorn. För mig blir det en personlig kränkning och jag blir nästan mordlysten på kuppen.

Jag funderade lite på det idag på träningen när halva mitt lag glatt galopperade runt i anfallen utan att ha någon aning om vad de höll på med, och jag glatt galopperade efter och konstaterade “fan vad vi är kackiga idag”. Hade det varit på jobbet hade jag ju börjat ett gräl, möjligen lite urskillningslöst med vem som helst så där, av ren frustration.

Jag borde verkligen försöka se mitt jobb som basketen – allt kan inte vara perfekt jämt och det får jag leva med. Vad är “perfekt” förresten? För höga krav leder bara till hjärtattacker och ledsna medarbetare. Dags för mig att växa upp och slappna av lite.

Sjuuuuukt tråkig träning idag. Jag fattar inte varför det är så tråkigt, men tråkigt är det. Kanske har det satt sig i bakhuvudet att några av dem som är roligast att spela med har tappat sugen. Erica tänker inte röra en boll efter sista matchen på säsongen, Jojjis tänker inte heller köra sommarserien. Supertråkigt. Kanske inte för dem men för mig. Vill jag spela sommarserie utan dem? Troligen inte. Men klarar jag mig utan basket? Troligen inte heller.

Fan.

Lunchade med Charlotta idag. Hennes son är förstås både söt, tyst och har hår. Vissa får då allt.

Värst av allt: Vi var på caffe latte-dagiset Mocco. Där har jag tidigare blivit överröstad av skrikande kolikbarn under jobbmöte, samt fått byggkloss slängd i huvudet av ett bokstavsbarn. Klossen var inte så farlig, det var däremot mammans respons, “Ville, släng inte klossar i huvudet på tanten”. Så nu såg jag fram emot att få vara den som säger “Lukas, kräks inte på tanten” eller “Lukas, skrik inte i örat på farbrorn” om några jämnåriga, men det verkar som att jag får låna in någon mer hyperaktiv bebbe till det.
Eller så hoppas jag bara på att Desirée får en riktigt skrikhals, när han än ploppar fram, så jag kan bedriva terror med honom istället.
Hämnd, ljuva hämnd, som det heter…

Åååååh! Jag har aldrig känt på maken till mysig inredningsdetalj! Den renskinnformade, renskinnsfärgade sängmattan i renskinn var en god investering.

Det gick alldeles utmärkt att göra av med en massa pengar på Lycksele marknad. Det gick så bra att jag fick låna av Sam.
Till exempel har jag köpt en ny sängmatta. Den är gråvit, pälsig och gjord av renskinn. Man skulle också kunna säga att jag har köpt ett renskinn att ha som sängmatta, men säger man det fick ju Sam rätt, så jag föredrar att se det som en ny inredningsdetalj med naturliga termofunktioner.

Förutom det har vi slagit till på:
1,5 hg torrkött (ren) från Vild-Janne
400 g souvas (lättrökt renkött som ska brynas, tex med wokgrönsaker, eller enligt tradition från Arjeplog läggas i botten av kaffekoppen)
1 coyotemössa (till Sam)
1 rävmössa (till mig)
1 rävboa (till mig, jag ser ut som en riktig gammal prostinna)
1/2 finsktillverkad kaffeost (ska läggas i botten av kaffekoppen, eller ätas varm med glass och hjortonsylt)
1 whiskylagrad getost från Jämtland (Krav-märkt)
5 glödbröd från Saxnäs, tror jag det var
1 bit rökt älgfilé
1 bit rökt renkött
3 påsar mintkyssar
1 par tumhandskar i lammskinn (till Sam, jag har redan likadana)

Det var inte ens svårt att shoppa i Lycksele, som synes.

Sam fick komplimanger både av flygvärdinnan och av tågvärden på Arlanda Express för sin härliga mössa. Den senare ville klappa på den. Coyote Ugly är en självmotsägelse.

Jag är smärtsamt medveten om hur politiskt inkorrekt det är med päls, men kan bara inte hejda mig. So sue me, Lili&Sussie.