Kickis skrivklåda

Folcker hade väl för konstigt mössarrangemang och Jessica Andersson var för sval, andra förklaringar till pudlarnas framfart kan jag inte hitta. Men riktigt riktigt roligt och svängig låt också! Bäst av allt: Nu ser Sam fram emot melodifestivalfinalen på rikigt, han säger att han till och med tänker ringa och rösta:
“Sångaren har riktigt bra rockröst, helt i klass med Bruce Dickinson och Geoff Tate.”

Vilka det nu är.

Folcker hade väl för konstigt mössarrangemang och Jessica Andersson var för sval, andra förklaringar till pudlarnas framfart kan jag inte hitta. Men riktigt riktigt roligt och svängig låt också! Bäst av allt: Nu ser Sam fram emot melodifestivalfinalen på rikigt, han säger att han till och med tänker ringa och rösta:
“Sångaren har riktigt bra rockröst, helt i klass med Bruce Dickinson och Geoff Tate.”

Vilka det nu är.

Erica “Schlagersaida” Gyllered, som tippat alla fyra som går direkt till Globen hittills och också haft flera rätt till “andra chansen” säger:

Vidare till Globen:
Patrik Isaksson och BWO.
(Kicki säger: BWO och Folcker.)

Andra chansen:
Jessica Folcker och Jessica Andersson.
(Kicki säger: Andersson och Isaksson.)

Utöver detta tror min mamma att Kayo går vidare, pappa tycker att Gregor “kunde sjunga” (till skillnad från alla andra, får man förmoda) medan Sam tycker att The Poodles var bäst hittills i festivalen överhuvudtaget.

May the best man win.

Idag gjorde jag en liten runda på stan och tittade in i favoritbutiken Kii som precis hade fått en herravdelning. Där hittade jag en skitfin nyckelring, en rejäl medaljong, så nu bär jag runt jobbnycklarna ståndsmässigt.

Idag har framför allt tre saker påmint mig om att jag är där jag är:
1. På rådhustorget avgjordes idag en tävling i isskulptering. När vinnaren (en snöelefant) annonserades, hördes inte det sedvanliga smattrandet av applåder. Nej, här applåderar man med tumvantarna på, så ljudet blir mer dämpat och mullrande. Thump thump thump.
2. Kylan är skitkall men dödar inte. Minus tio här är mycket skönare än minus tio i Tokhomen. När jag gick från stan till Gammliahallen för att se dambasket idag, var det så kallt att framsidan av låren domnade under mina tajta jeans, men det får mig inte att gå sönder som samma temperatur skulle göra i Stockholm. I Stockholm är kylan råare och elakare.
3. När jag i hallen träffade gamla basketkompisar, yngre såväl som äldre än jag, visste jag inte vad jag skulle ställa för första fråga. Möter man nån man inte har sett på länge vid låt oss säga Medborgarplatsen eller på Riche, säger man “Vad gör du nu för tiden?”, men här byter folk knappt jobb alls under sitt yrkesverksamma liv. De två jag pratade med jobbade i alla fall för samma revisionsfirma/på Volvo lastvagnar precis som förut. Så vad säger man? Det visade sig att “Hur många barn har du nu?” eller “Har ni renoverat köket?” var lämpliga frågor. Vuxenlivet är väldigt annorlunda här, det är liksom vuxenliv på riktigt.

Det är inte bara min mamma som är rak på gränsen till oförskämdhet. Idag hörde jag pappa prata i telefon med någon typ av hälsokostförsäljare:
“Mhm, mm, man kan säga upp abbonnemanget redan efter startpaketet? Jaha, och om man ringer det där numret, svarar ni verkligen då? Jaha, ja, jag kan ta ett startpaket för 69 kronor, men jag kommer att säga upp det på en gång, bara så du vet. Men det drabbar väl inte dig?”

Vi är verkligen för gulliga i min familj.

Mamma var också på plats i Umeå, som en glad surprise, annars huserar hon ju i Sundsvall. Vi har nu klämt i oss mjukkaka (=mjukt tunnbröd) med skagenröra, och älgfilé med klyftpotatis och beasås. Pappa, som tenderar att rynka på näsan åt alkohol, hade ansträngt sig och skaffat en flaska rött. Efter maten slurpade vi likörer som har stått i hans barskåp sedan 1800-talet (allvarligt, en mandarinformad flaska med clementinlikör flaska var kvar sedan min och mammas Mallis-resa när jag var 14 år), och det var allmänt småtrevligt. Det är väldigt tråkigt att bo så långt från sina föräldrar att man ser dem fyra-fem gånger per år.

Medan vi åt gjorde vi shoppingplaner för helgen (även om jag tvivlar på att Sam och pappa såg det så, de trodde nog mest att vi småpratade). 
Frågan har varit vilken dag vi ska åka till Lycksele, lördag eller söndag, men nu lutar det åt söndag. Då hinner jag gå på utmärkta designbutiken Kii här i stan imorgon (jo, kära stockholmare, här i Ume är butikerna stängda på söndagar), plus att vi får stängningsutförsäljningen på markaden på söndag em och kan fynda på riktigt. Jag funtar på pälsmössor, tumvantar i färgat skinn om det finns, skinntofflor och olika varianter av viltkött (rökt, torkat, älg, ren, stek, filé osv).

När vi skulle packa i eftermiddags sa jag till Sam att jag inte behövde hockeytrunken, jag klarade mig med en mindre väska.
“Men du ska ju köpa renskinn!” sa han förebrående.
“Nej, men det ska jag väl inte? Vad ska vi med ett sånt till?”
“Nu har du ju sagt i flera dagar att du ska köpa renskinn, så ditt undermedvetna kommer att komma hem med ett renskinn vare sig du tror att du vill eller inte”, sa Sam bestämt och slängde till mig hockeytrunken.

Ack, han känner mig så väl, den gossen.

Håller på att packa kappsäcken inför helgen. Och upptäcker hur länge jag har bott i Stockholm. Jag har inga långkalsonger. Och tänker att strumpbyxor i merinoull nog går lika bra.

Nu har vi bara ett avsnitt kvar av 24. Spännande!

På CTU jobbar en dataanalytiker som heter Chloé, hon har någon typ av diagnos som gör henne lätt socialt handikappad. Hon säger alldeles för direkta saker vid fel tillfälle, typ “Hej försvarsministeriets representant, är det svårt i den här situationen när din exman offrade livet för att rädda din nuvarande pojkvän?”
Läskigt nog känner jag igen mig själv i henne. Jag har ju ärvt min mammas direkthet som ofta passerar den tillåtna gränsen för plumphet. När mamma såg Sam första gången tittade hon på honom och sa “Vad mörk du är” (Sam är halvetiopier. Som tur vad tog han det bra och konstaterade “din mamma har inget filter mellan hjärnan och munnen”). Och det där oeftertänksamma draget har jag ärvt. Idag i Gullmarsplans t-bana kom en kvinna fram till mig med någon typ av gallupundersökning och frågade om hon kunde prata med mig några minuter.
“Det skulle du jättegärna få”, sa jag utan att tänka efter, “om det inte var så att jag håller på att kissa på mig. Det har faktiskt hänt att jag har gjort det. Jag måste verkligen skynda mig hem nu. Sorry.”

Tillbaka till 24.

Jag och Sam har börjat se tredje säsongen av “24” på DVD. Eller, börjat och börjat. Vi har två program kvar. Det är så spännande, men jag håller på att stupa av trötthet. Så jag bloggar lite, och sedan i säng.

Sam å sin sida sitter framför mailen. Det är kris i Kina som tydligen måste lösas nu NU (han har mailat med chipchopparna och cheferna i USA varje gång jag har pausat “24” för att hämta nagelfil, gå på toa eller hämta mer vatten). Så han får väl inte sova alls inatt.

Jag ska sluta klaga på att jag blir trött när jag inte får sova mina åtta timmar.

Men nu när jag har fått så många frågande blickar om renhårens förträfflighet, blir jag osäker. Det här med ihåliga renhår kanske bara är nån gammal lappskröna som jag har tagit som sanning? När jag i min osäkerhet googlade på olika kombinationer av värme, renhår, renskinn, ihålig, isolerande hittade jag ingenting.

Det kanske är jag som är den dumma stadsbon?