Kickis skrivklåda

Jeans, 390 kr, Lindex. Madonna-konsertt-shirt, 300 kr.

När jag var i Göteborg hade jag möjlighet att gå i affärer för andra gånger den här sommaren, så jag skyndade mig att inte bara köpa vita Converse utan också ett par nya jeans. När jag köper trendiga jeans köper jag dem gärna billigt, för jag vet inte hur länge jag fortfarande känner att plagget ifråga är sä värst inne. (Ett klokt beslut när det gäller de revade “Balmain-inspirerade” ljusa jeansen från Gina Tricot som jag har haft… tre gånger.) Så jag tycker att Lindex är ett utmärkt ställe för jeans som sticker ut en aning.

Att de dessutom är generösa i midjan gör inte saken sämre nu när sommarens alko-fett har lagt sig som en värmande vaddering mitt på kroppen.

Revorna på låren är lagade med rader av paljetter.

Rättelse: Som Maria mycket riktigt påpekar är jeansen från KappAhl, inte Lindex. Sak samma.

Ammi, Clara, jag, Sofia. I förgrunden: Ingrid, my partner in crime. Min tröja är den berömda Gina Tricot-tröjan för 149 kr.

Snart är det dags. Vi har laddat med rosévin, lite varmare kläder, Smashbox Oglow och Clinque Lash Curling Mascara. Jag och Ingrid har idag shoppat tröjan som hela Stockholm har. Se så randig jag är.

No panic! Deodorant wipe, 4 €/4 st, Sephora.

Okej, nu är det varmt. Jag och min kollega Bjooti sitter här och svettas framför varsin dator. Aldrig har uttrycket “jobba så svetten lackar” varit mer ackurat.

I mitt fall har det gått så långt att jag börja lukta stinka man. Som tur är hann jag göra en snabb-raid på Sephora innan jag lämnade Milano (300 € på tio minuter, det ni!), så jag har nu fyra deodorantvåtservetter för just situationer när en ordentlig dusch och fräsch deo inte hinns med. Nu kör vi! Återkommer senare med recension från armhålan.

Uppdatering från X2000 mot Göteborg söndag 9 augusti 2009: Den var helt okej. I två timmar. Sedan var jag och Bjooti tvungna att dricka vin för att vi inte skulle känna hur illa vi luktade. På  så sätt var den ju visserligen bra (vin är alltid gott) men jag skulle inte rekommendera någon att köpa dessa deo-wipes. En vanlig våtservett funkar lika bra/dåligt, och för en tiondel av priset.

“Maten – hunger och törst i Västerbotten”, av Ella Nilsson och Torgny Lindgren.

Du vet säkert att Torgny Nilsson Lindgren är en gudabenådad berättare. Han har ett sånt språk att jag blir skägglavsgrön av avund.
Du vet säkert också att Ella Nilsson är fruktansvärt bra på mat. Hon har jobbat (jobbar?) på Hushållningssällskapet, och jobbar idag på Svensk Köttinformation, om jag inte minns fel. Hon har också lagat mat i tv. Och, framför allt, så ligger hon bakom varje års kulinariska höjdpunkt, västerbottenbuffén på Grand Hôtels veranda, som firar 20 år nästa år.

De här två västerbottningarna har skrivit den fantastiska matboken “Maten – hunger och törst i Västerbotten” (Norstedts förlag, 2003). Här blandas recept och mathistoria med personliga anekdoter, i form av en humoristisk brevväxling mellan de båda författarna. Inte bara regionens kulinariska historia avhandlas, utan läsaren får också en generös inblick i svunna tiders folkliv i Västerbotten. Utvandring, flottning, fiske, bärplockning, djurhållning, jordkällare, slåtter och jakt. Mandelpotatis, lake, järpar (fåglarna), långfil, västerbottensost och torrkött. Allt som kittlar gommen såväl som läslustan. Drabbas du inte av plötsligt längtan att flytta norrut och bli skogshuggare eller bondmora när du har läst den här boken, har du läst fel.

Tyvärr finns det inte att köpa längre, men lyckas du komma över ett exemplar i ett antikvariat eller på Blocket tycker jag du ska skynda att funda. I alla fall om du är det minsta intresserad av mat och/eller folkliv.

Fotnot: Torgny Nilsson är en gammal klasskompis som jag facebookade med förra veckan, efter att inte har pratat med honom på tio år. Därav slippen vad gäller författarnamnet. 

Renchips från förra årets buffé.

Nu har vi en till person som fajtas om att få följa med på Chics 1-årsjubileum: Monsieur Louboutin. Mina första Louboutins!

Nu blir det makaroner och sitta hemma resten av månaden, I tell you. Mitt kreditkort är utbränt.

Hamnen i St Tropez.

Idag har jag jobbat lite, det vill säga shoppat. För om man ska skriva ett resereportage om St Tropez måste man så klart köra ett “test run” i de främsta modebutikerna.

Jag har köpt en hemlig klänning och ett hemligt par skor som jag tror jag ska ha på Chics chica ettårsfest nästa vecka. Och eftersom Charlotta är hemlig med sin outfit är jag hemlig med min. Så jag säger inte mer än See by Chloé och Barbara Bui. Möjligen också Plein Sud.

Nu ska jag kila och luncha på legendariska och lyxiga Club 55. Vi hörs!

Perforerade shoeboots med öppen tå, 1199 kr, Oasis.

Det bidde ingen klänning och ingen jacka, men det bidde ett par skor. Ett par svarta shoeboots fick följa med hem från Oasis i Sickla Köpcentrum igår. Men jag har dem endast hemma på prov. Både klacken och platån är grå, så jag är inte övertygad om hur lättburna de egentligen är. Plus att jag tycker att de är lite för vida i skaftet – siluetten blir tacky om skon inte ser ut att passa perfekt, lite lågprisvaruhus liksom, som om jag köpt dem bland fejk-crocsen på Galne Gunnar om Galne Gunnar hade funnits idag. Hur mycket än expediten försäkrade mig om att “alla såna här skor är vida i skaftet så att man ska kunna gå bekvämt i dem” så går jag inte på den. Jag har liknande skor som är betydligt mindre runt ankeln, och då automatiskt ser lite dyrare ut. Men det är möjligt att helhetsintrycket ändå kan vara bra. Jag ska fundera.

En intressant detalj är att jag aldrig tidigare har kunnat ha Oasis skor. Medan Zaras läst i storlek 40 passar mig perfekt, har jag varit mellan storlekar när det gäller Oasis. Jag har säkert provat femtio par skor på Oasis genom åren, innan jag gav upp. Men efter fiaskot med sommarklänningen och volangskinnjackan i samma butik, gav jag dessa skor en chans. Och blev positivt överraskad när den engelska kedjan tydligen har stöpt om sina skomallar och jag faktiskt kunde ha en storlek 40.

Jag antar att alla skomakare faktiskt inte blir vid sina läster.

Rätta skaftet, eller inte?

Skinnjacka, 2499 kr, Oasis.

Jag blev väldigt förälskad i den här lilla skinnjackan med ofållade volanger som krage. Den hade varit störtfin över en liten sommarklänning typ den jag inte köpte, och skinnet var lyxigt mjukt. Men underarmarna (underärmarna?) var av resår à la stickad mudd, och jag tyckte det förtog det exklusiva intrycket. Så det blev ingen affär av.

Kort klänning, 699 kr, Oasis.

Igår blev jag störtförtjust i en klänning på Oasis, som var härligt sommarblommig och slutade någon decimeter över knäet. Tyvärr var jag tvungen att ha bra hållning och spända magmuskler för att den skulle sitta riktigt bra och man kan ju inte springa omkring och tänka på sånt hela dagarna, så den fick bli kvar i affären.

Helt avslappnad. Inte så smickrande.

Rätt fötter i fel skor. Eller fel fötter i rätt skor?

Jag säger inte vilken modeblogg jag har tagit den här bilden ifrån, men det är i alla fall från en stoooor blogg, och just en modeblogg. Människan på bilden kan antas ha modekoll, om jag säger så. Och då undrar jag: Varför har hon köpt för små skor där tårna hänger ur som rovfågelsklor över framkanten? En modemänniska vet väl att en sko ska inte bara ha lika lång läst som du, den ska också passa din fotbredd och ditt fotvalv?

Skopshoppingens 10 budord
1. Hänger tårna ut över framkanten är skorna inte i din storlek, även om de är i den storlek du normalt brukar köpa.
2. Är en sko med öppen häl, exempelvis en flipflop eller en sandalett, för lång i bakkanten, är den inte i din storlek även om tårna ligger fint på plats i framkanten. Då passar den någon med en smalare fot i en större storlek.
3. Är en sko med öppen tå mycket – säg sju mm eller mer – längre än dina tår, är den inte i din storlek även om bakkappan passar din fot bara finfint. Då passar den någon med en smalare fot i en större storlek.
4. Alla kan inte ha alla skomodeller.
5. Alla kan inte ha alla skomärken.
6. Så hittar du ett märke och/eller en modell som passar dig, shoppa upp dig på den/dem.
7. Om en sko inte passar dig, ska du inte köpa den även om den är jättetrendig.
8. Inspektera dina hälar och fotsulor innan säsongen för öppna skor börjar. Ser det förjävligt ut? Boka tid för fotvård.
9. Sträck på knäna när du går i högklackat.
10. En hög klack behöver inte vara vinglig. En välbyggd, högklackad sko kan vara lika stabil som en med längre klack.

Jag har själv brutit mot dessa regler vid ett flertal tillfällen (särskilt nummer åtta) men blir allt bättre på att hålla mig till dem. Och slipper känna skam när jag ser mig själv på bilder likt den ovan.