Kickis skrivklåda

Mitt kackiga bloggande idag beror inte på tekniska problem. Snarare mentala.

Jag vet inte vad jag ska skylla på – generell förhållandeångest, avsaknad av helgledigt, sömnbrist, blodsockerfel, träningsbrist, stundande-resa-stress? – men jag mår inte bra idag. Huvudet är så tungt att det helst vill lägga sig på tangentbordet, ryggen orkar inte hålla kroppen upprätt, värk i pannan, trumhinnorna trycks ut inifrån.

Måste skicka ett par fakturor idag, sedan får jag börja på ny månad.

Eftersom jag åker till Prag på torsdag morgon, och eftersom jag har varit lat ett tag men ska betala räkningar nästa månad också, så jobbar jag hela helgen. För att slippa tio exakt likadana/lika tråkiga dagar på raken, var jag tvungen att träffa lite sköna människor och samlade ihop en tjejbrunch. Jessica Fogelsjöö, Ingrid (med min glada gudson Joel), Matilda Sundström (med sin charmiga halvfralla Alexander), världens bästa mäklare Malin Carlsson och Camilla Engsfors.

Jag hade kameran med men glömde förstås foto ändå. Jag har blivit jäkligt dålig på att komma ihåg att plåta. I am a bad blogger. Detta foto är från Anglais hemsida.

Frukost på Anglais har gått upp 25 procent i pris sedan jag var där första gången för mindre än ett år sedan. Visst har allt blivit dyrare – men ett 25-procentigt påslag är fräckt! (Jag tröstar mig med att vi satt där i tre timmar. 65 kr/tim är ändå ett billigt nöje.)

Bortser man från priset – och det gör man när man börjar äta – så får man ändå ganska mycket för sina 195 spänn. Jag menar, allt är dyrt i Stockholm och här får du – förutom generös traditionell brunch med korv&ägg, pannkakor, sju-åtta sorters bröd med kallskuret, croissanter, en yougurt&müslibuffé med torkad frukt, färska frukter och småkakor – ett ekologiskt tänk. Du kan äta ägg från frigående höns och drcka KRAV-kaffe med KRAV-mjölk. För oss laktoskänsliga finns också mjölkfritt smör samt sojamjölk till kaffet.
Lägg till mingelvänliga lokaler med bra spanläge (frukostsugna bekanta som jag bumpade in i var Micke Svensson, Per “Metro” Gunne, Sofi Fahrman och Martina Lindberg, spa manager på Selma City Spa på nya Clarion Sign) så har du ett vinnande koncept.

Jag tycker att vanliga restaurangmaten på Anglais är bedrövlig, men äter gärna brunch här snart igen.

… kanske bloggen inte kommer att vara nere, men att det däremot inte kommer in nya blogginlägg på ett tag. Det är lite osäkert hur den här omställningen kommer att gå till.

Det viktiga är i alla fall att så småningom kommer allt att bli som vanligt igen – bara bättre.

Och glöm nu inte att jag (bloggen) försvinner några dagar, bara för att likt fågel Fenix uppstå ur askan som en starkare, pålitligare, ständigt uppkopplad Skrivklåda Version 2.0.

Förhoppningsvis kommer det tillfälliga av brottet att innebära slutet på tillfälliga avbrott, en gång för alla.

En gång när Sam skulle försöka bevisa att han förstår mig och vem jag är, sa han “jag vet att jag inte kan slå våra vovvar”.
Detta statement kanske låter självklart, men våra vovvar är inte “riktiga” vovvar utan mjukisvovvar. Tycker vissa. (Själv vet jag ju att de är väldigt, väldigt riktiga. Det är därför han inte får slå dem utan repressalier.)

Madame (Lillos mamma), Olle, Chappo och Lillo.

Igår åt jag lunch med Onekligen-Lisa, en själsfrände som verkligen också förstår att man inte slår sina vovvar. När hon var liten tvingade hon sin pappa att varje kväll lova, att om det började brinna skulle han rädda hennes “mjukishund” Ludde innan henne. (Ludde är självklart också en riktig hund egentligen.)

Jag och Lisa. Vi förstår varandra.

Ända sedan jag var på L’Oréals presslunch på Le Rouge och inte kunde äta (se tidigare inlägg), har jag längtat dit. Och igår fick jag äntligen äta deras mat, fast inte på finrestaurangen utan på bistron ovanpå vinbaren.

Jag och min middagsdejt, Camilla Engsfors. (Camilla jobbar till vardags på Dermalogica, ett mycket bra märke.)

Jag längtar redan tillbaka! Maten var en 5:a, vinet var en 5:a och lokalen var en 5:a +! Vinet var så gott att jag inte kunde sluta dricka det (jag provade tre olika sorter), jag klämde i mig tre smårätter och en osttallrik (bäst var sparrisen i ceasardressing med parmesanflingor, eller kanske fikonbrödet som kom med osten, eller så var det den halstrade tonfisken… äsch, jag vet inte).

Mitt enda lilla minus var servitrisen. Innan maten:
“Jag är sugen på ett gott rödvin men jag kan ingenting om viner. När jag köper köper jag ett amarone. Vad beställer jag då?”
“Jag vet inte, jag är inte så bra på rödviner.”
(Sedan fick jag uppmana henne att fråga någon annan.)
Till efterrättten:
“Finns det något som funkar till min efterrätt? En sauternes?”
“Jag vet inte, jag är inte så bra på dessertviner.”
(Sedan fick jag uppmana henne att fråga någon annan.)

Det blev jättebra ändå, med goda viner. Och detta är verkligen bara ett litet, litet veck på Le Rouges stolt vajande röda fana! Men, som Camilla sa: “Det är som om jag skulle få en fråga från en journalist om Dermalogicas produkter och svarade ‘jag är inte så bra på ansiktskrämer’.”

Nu måste jag titta i kalendern när jag kan gå dit och äta igen!

Som du säkert har fattat är jag ganska noga med att alla produkter jag skriver om ska testas. En självklarhet, kan tyckas, men så är det inte för alla journalister. Så jag har en stab av pålitliga, skönhetsvana kvinnor som testar olika krämer åt mig, främst anti-age då det inte passar min egen hud.

Priser Dove Pro-Age: Dagcrème, nattcrème, serum, ögoncrème, samtliga kostar 139 kr. Ansiktsrengöring, 69 kr, body butter, 69 kr.

Och hör på den här! Kvinnan som har testat Dove Pro-age-serien (målgrupp 45+) är 47 år. Enligt Dove så innerhåller Pro-age “10 gånger mer av anti-oxidanten Vitamin E än de 20 största konkurrenterna”. Min Dove-testare använde hela serien (dagcrème, nattcrème, serum, bodybytter, rengöring, ögonkräm).
Resultat? Hennes hudterapeut påpekade efter sex veckors användning att hennes linjer hade minskat och hudens kvalitet hade ökat! “En riktigt kick för huden” tror jag var det exakta uttrycket.

Även budgetprodukter funkar, om det är rätt produkter.

Du, i helgen kommer bloggen att vara nere. Vi ska försöka fixa så att den slutar vara nere i långa perioder, som den har varit i vår. Men nästa vecka ska den vara uppe igen!

Ifall du undrar vad som händer.

När jag jobbar mot danska kosmetikmärken har jag oftast kontakt med en dansk PR-person. Jättebra – förutom att jag inte förstår vad de säger. Därför föredrar jag att maila med dem. Danska är rätt gulligt (för att inte tala om begripligt) när man ser det i skrift.

På danska skulle det i alla fall heta att Depend lanserar nya “farver” i maj, och de ser ut så här:

Alla knalliga rosa och orange är jag så led på, jag blir istället sugen på den blå (fjärde fr v) och gröna (längst t h). Om det inte är så mycket metallicskimmer i dem, förstås. Det är inte min grej.

När vi var till havs förra veckan passade jag på att köpa ett nytt läppbalsam: Lancôme Aqualips. Mycket passande när man är på en båt, tycker jag. Jag köpte även läppglans från Clinque – och fick munsår. Ett litet, jämfört med hur det brukar vara för mig (praise the detox!) men ändock. Lancôme-glanset, däremot, är bara bra. Gör läpparna mjuka och smakar gott!

Aqualips läppbalsam, 113 kr, Lancôme/Birka Paradise.