Kickis skrivklåda

Ända sedan jag var på L’Oréals presslunch på Le Rouge och inte kunde äta (se tidigare inlägg), har jag längtat dit. Och igår fick jag äntligen äta deras mat, fast inte på finrestaurangen utan på bistron ovanpå vinbaren.

Jag och min middagsdejt, Camilla Engsfors. (Camilla jobbar till vardags på Dermalogica, ett mycket bra märke.)

Jag längtar redan tillbaka! Maten var en 5:a, vinet var en 5:a och lokalen var en 5:a +! Vinet var så gott att jag inte kunde sluta dricka det (jag provade tre olika sorter), jag klämde i mig tre smårätter och en osttallrik (bäst var sparrisen i ceasardressing med parmesanflingor, eller kanske fikonbrödet som kom med osten, eller så var det den halstrade tonfisken… äsch, jag vet inte).

Mitt enda lilla minus var servitrisen. Innan maten:
“Jag är sugen på ett gott rödvin men jag kan ingenting om viner. När jag köper köper jag ett amarone. Vad beställer jag då?”
“Jag vet inte, jag är inte så bra på rödviner.”
(Sedan fick jag uppmana henne att fråga någon annan.)
Till efterrättten:
“Finns det något som funkar till min efterrätt? En sauternes?”
“Jag vet inte, jag är inte så bra på dessertviner.”
(Sedan fick jag uppmana henne att fråga någon annan.)

Det blev jättebra ändå, med goda viner. Och detta är verkligen bara ett litet, litet veck på Le Rouges stolt vajande röda fana! Men, som Camilla sa: “Det är som om jag skulle få en fråga från en journalist om Dermalogicas produkter och svarade ‘jag är inte så bra på ansiktskrämer’.”

Nu måste jag titta i kalendern när jag kan gå dit och äta igen!