Kickis skrivklåda

Det här är det mest spännande som har hänt på länge. Spännade och samtidigt obehagligt.

Jonas Hallberg och Carolina Gynning.

Du läser säkert Gynnings blogg. Men om du nu inte gör det måste jag visa den här fantastiskt roliga intervjun med stylisten Jonas Hallberg. Jag gillar Gynning som fan, hon är rolig, snygg och driven – hon kan bara inte skriva.

Det kan heller inte Jonas Hallberg.

Intervjun är ett fantastiskt exempel på när en ordblind leder en ordblind:

Intervju med Jonas Hallberg Veckans Superstar: Jonas Hallberg är Hollywoood stjärnornas favoritstylist. Några stjärnor som han förhöjer skönheten på är Cameron Diaz, Megan Fox, Scarlett Johansson, Jessica Alba, Catherine Zeta Jones, Sharon Stone….etc…etc…etc….Pendlar mellan Hollywood och Stockholm. 

FRÅGOR TILL JONAS:

Vilken var din första katasrof i livet? Oh my god!!!! det är sååååååå många!!!!! Min första riktiga disatern jobbmässigt  var när jag glömde att det  satt kvar en prislapp kvar på ett par skor under en visning. DET ÄR EN DISASTER I MIN VÄRLD!!!!( Det händer tyvärr ofta i Sverige, skärpning Sweden).

Hur lärde du dig vad du kan göra och vad du inte kan göra?Jobbade som assistent till några freelans stylister det är verkligen a och o att man jobbar med OLIKA stylister för att hitta sin egen stil allt ifrån klassiko till crazy bananas.

Jag är otroligt dålig på siffror så fatade tidigt att jag inte kunde räkna något annat än Loubotain skor och Versace klänningar!!!

Vad är framgång?   Pengar, Respekt, Lycka, BRA SEXLIV!!!!

Du träffar en massa Hollywood stjärnor, är dem verkligen helt normala?Många ja….vissa e helt koko…vissa människor är snälla utan sitt entorage av publisister, asisstenter ,agenter etc.

Hur botar du en bakfylla?Börjar dricka igen ett glas skumpa e aldrig fel Ha,ha,ha,Annars väljer jag  Resorb.

Om du fick hångla med vem fan du ville, vem väljer du då? Jag skulle vilja Gang- Banga med Italien stallions i DG annons.

Söta bloggerskan Linda och hennes fina väninna Jenna.

Dominika var smashing som alltid. Man kan se att Michael Löfgren från L’Occitane är imponerad i bakgrunden.

Unni Drougge matchade läppstiftet med jackan.

Simmerskan Therese Alshammar är betydligt med vältränad än jag, märker jag inte minst när jag ser foton på mig själv från igår.

Camilla Thulin är så jävla snygg så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Katarina “Bjooti” Olivemark ska blogga på Daisy Beauty nu!

Liksom makeupartisten Åsa Östergren, som har haft en bloggpaus sedan hon slutade på modette.

Jag och namn, men jag tror att det här är Emelie! Nej, för det är ju Sara!

Mats Strandberg kom med Linda Skugge och gick med Josefin Crafoord. Han har flotta väninnor!

Angelica och Camilla från Frida.

Linda är så jäkla snygg i sitt röda hår!

Rosi är webbredaktör på Chic.se.

Pia Conde är fin både på insidan och utsidan.

Jag och min kompis Nina Bärlin som har fixat det mesta med festen. Ett jättejobb. TACK FINA NINA!

Charlotta hade gul ögonskugga och tyckte hon fick för lite pluspoäng för det.Nu plussar jag dig Charlotta!

Josefin Crafoord och Beatrice Renner, som beautybloggar här.

Nu ska vi se om jag kan få ut det här inlägget utan att kasta bort det, som jag gjorde sist. Sedan ska jag försöka bege mig ut i friska luften och skaffa lunch till mig och vraket i sovrummet. När Sam vaknar ska vi prata om vi kan tillåta bloggarna att go public här på Daisy Beauty. Tack alla fina gäster som kom och höll stämningen uppe på vår mycket lyckade sensommarfest! Och jättetack till YSL, Elizabeth Arden, Urban Decay och framför allt Dermalogica som såg till att goodiebagsen blev veckans snackis.

Jag har under sommaren talat med många väninnor och kollegor på några av Sveriges absolut största och mest välkända tidningar om praktikanter. Jag har samlat ihop en hel hoper matnyttiga tips för dig som vill göra praktik på en arbetsplats inom media, och dem bjuder jag på helt gratis.

1. Lär dig ansökningsbasics.
Om du har tur att få ett möte med en person som bestämmer över en praktikplats du vill ha, och du nämner att du är intresserad av praktik, se då inte ut som ett fån när personen ber dig skicka ett personligt brev och CV.
Istället: Innan du söker praktikplast eller anställning, ta reda på vad CV betyder. Och hur man skriver det. Be dina föräldrar om hjälp, eller en lärare, om uppgiften är dig övermäktig. Klarar du inte det, kanske du inte ska satsa på att bli skrivande journalist. Fundera på om KomVux kan vara något för dig.

2. Var intresserad.
Om du missar din anställningsintervju, skicka inte ett mail där du säger att du inte visste tiden, att du försov dig och att du inte har pengar på din mobil att ringa och reda ut detta.
Istället: Om du har ett möte inbokat och är osäker på tid, ta reda på tiden. Skiter sig saker och ting, lös det snarast och per telefon. Mail är för fegisar. Journalister kan inte vara fegisar. Och har du inte råd att ringa är du förmodligen för ung och för rookie för att vara på en arbetsplats ändå.

3. Var ödmjuk.
När du gör praktik, spela inte musik på din dator som överröstar chefens. Om du skulle råka göra det, klaga inte på att chefens musik är kass. Det är också en dålig idé att klaga på att chefens skrivbord är större än ditt.
Istället: Fråga innan du gör något som låter överhuvudtaget. På de flesta arbetsplatser är det okej, särskilt om du frågar, men inte på alla. Och var försiktig med att kritisera chefen, som är den som i framtiden har möjlighet att ge dig jobb. Mediebranschen är liten och chefen känner förmodligen alla du någonsin kan drömma om att jobba med. Håll dig väl med alla så länge du är praktikant. Integritet är bra, konflikter uppstår oundvikligen, men just praktikanter ska varken ha integritet eller vara inblandade i konflikter.

4. Tyck att allt är kul. Är det tråkigt? Fejka.
När du första dagen på din praktik får ett uppdrag, som du inte tycker är roligt, sätt dig inte i fikarummet och läs tidningar två dagar i sträck. Låt heller inte bli att komma till jobbet alls den tredje dagen och skicka absolut inte en vecka senare ett mail om att du blev sjuk. Då kommer arbetsgivaren att tro att du blev “sjuk”.
Istället: Gör samtliga uppdrag du får så bra och snabbt som möjligt. Annars kommer din chef att tycka att du är lat och snacka skit om dig till alla i branschen och du kan glömma framtida anställningar på samtliga liknande arbetsplatser i Sverige.

5. En praktik är en praktik.
De flesta chefer är snälla, de flesta kollegor minns hur det är att vara praktikant och behandlar dig som en av dem. Men det är du inte. Du är en praktikant. Bli inte sur om du inte får följa med på julbordet eller konferensen. Och prata aldrig, aldrig om att du “jobbar gratis”. Om du var redo för att jobba skulle du vara anställd – inte praktikant.
Istället: Vet din plats i flocken. Att du får kollegebehandling är vanlig hyfs, att du får följa med på företagsevenemang är mer än ovanligt.

6. Kolla referenserna.
Skriv inte en chefs namn som referens på CV:t för att det ska vara så. Den personens trovärdighet är viktig och hon/han kommer att tala om för personen du söker jobb hos exakt dina fel och förtjänster (förutom, så klart, dina talanger och färdigheter). Det är dumt av dig att inte veta om du blir utmålad som latmask, intrigmakerska eller efterbliven.
Istället: När du använder en gammal handledare/chef som referens, tala med honom/henne innan du skriver dit namnet och telefonnumret på CV:t. Då kan du i ditt personliga brev och förhoppningsvis också under en anställningsintervju själv bemöta den eventuella negativa kritik du kan komma att få.

7. Brinn för ditt jobb.
Sök inte en praktikplats för att ha något att göra, eller för att du borde eftersom du är en duktig flicka, eller för att du inte har något bättre för dig. Du kommer då att göra fel på samtliga ovanstående punkter just för att du inte bryr dig tillräckligt.
Istället: Sök bara praktik på arbetsplatser där arbetsuppgifterna passar dig och dina talanger. Tycker du att du har roligt på din praktikplats, kommer du att göra mycket bättre ifrån dig. Annars kommer du inte att orka. Det är jävligt högt tempo på en redaktion och är det inte kul så fixar du det inte.

Uppdatering: För övrigt har jag och Linnéa nu bestämt oss. Ellinor är vår tjej, yes she is.

Kinas Moskva-blogg hittar du här.

Jag lunchade med fina Kina. Vi har inte känt varandra så länge, men vi har gillat varandra sedan första början. Jag är mycket ledsen att hon inte kan komma på Daisy Beautys släppfest nästa vecka, men hon bor i Moskva för det mesta så det går inte.

Det retliga är att hon kommer till Stockholm på fredag morgon och festen är på torsdag kväll. Känner man då inte att man kan boka om sitt flyg och flyga sexton timmar tidigare? Jo, det tycker jag. Skit samma att det kostar 2500 kronor.

Om du tycker som jag, posta följande kommentar på Kinas blogg: “Kina, du må vara både smart och snygg, men just nu känner jag inte att du förstår ditt eget bästa. Självklart ska du boka om ditt Aeroflot-flyg och dimpa ner i Stockholm redan på torsdag den 20:e så du kan gå på Daisy Beautys släppfest. Kicki kanske förlåter dig om du inte kommer, men du kommer aldrig att förlåta dig själv. Do it.”

Hallå Holly?

Igår och i förrgår hade jag en möjlig praktikant här, Ellinor. Jag gillade henne. Idag och imorgon ska en annan möjlig praktikant, Holly, komma. Holly har fotobakgrund och det är spännande. Min Linnéa slutar nämligen på fredag så jag letar någon som kan ta hennes praktikplats. Linnéa är själv mycket engagerad i sökandet efter en ny praktikant, vi tror att vi kommer att hitta en riktigt trevlig.

Men nu tror jag Holly har fått fel på kompassen för hon skulle ha varit här klockan 09.00. (Bloggklockan går fel, den visar en timme tidigare än det verkligen är. Så klockan är nu 09.26.)

Uppdatering 10.04: Jag och Holly hade inte kommit överens om en tid, visade det sig, så det var inte det som avgjorde att Holly inte passar som praktikant här i mitt organiserade kaos.

Ur SOLO 9/2009.

I nya numret av SOLO, med Kenza på omslaget, finns en sjukt roligt artikel om två tjejer som testar raggrepliker. Jag skrattade högt för mig själv när jag läste den. Den är faktiskt så skojigt skriven att det är värt att köpa tidningen bara därför.

Och då är det inte ens jag som ligger bakom den.

Nejmen du MÅSTE gå in på Dagens Media och läsa kommentarerna, för där finns den här:

“Ibland, men bara ibland…

… undrar man om sådana här kvinnor skickas ut av Vatikanstaten eller liknande mörkmän med uppgift att föra jämställdheten tusen år bakåt i tiden. “Han får göra allt det tråkiga” säger Pyttan von Finkelschnaabel medan hon dricker kaffelatte med väninnorna Noppan och Puppan innan de åker hem, var och en till sina av respektive make finansierade Djursholmsvillor.

Herrejävlar vilken överraskning lilla Östermalmsfröken får om några år när inte ens Dro***ing S****as bästa kirurg och hänsynslös workout bevarar hennes tjugoårsutseende och make IT-konsulten slänger ut henne, tar in den 19-åriga barnflickan i det tidigare gemensamma sovrummet - och lilla Östermalmsfröken upptäcker att han trixat med papperen så äktenskapsförordet ger henne exakt 14,50 och ett par gamla morgontofflor.”

Det är alltså mig han talar om (för det måste vara en han). Jag vet att folk kommenterar utan att vara insatta på Dagens Media, men det här är ju bara konstigt! Först och främst vill jag visa en bild från min fader Finkelschnaabels lantställe på flotta adressen Lumsen, i norra Norrlands inland. Denna bild visar upp de tre gästsovrummen:

Tre rum i ett – mycket flott!

Sedan vill jag också visa upp mitt fagra anlete, välbevarat bland annat med drottnings Silvias kirurg och, hm, hänsynslös workout. (Att jag förra veckan inte kunde knäppa min chinos i storlek 40, som jag kunde ha så sent som för två månader sedan, orkar jag inte ens kommentera.)

Efter en glamourös utekväll med min överklassvänina Charlotta Flinkenflonken.

Jag tackar i alla fall för att jag har blivit anklagad för att ha ett 20-årigt anlete. Så glad har jag inte blivit sedan jag fick visa leg på Systemet i Umeå i våras.

Jag var en av dem som hann läsa en viss programledares blogginlägg där hon avslöjade sin egen och makens otrohet, samt makens älskarinnas identitet. (En annan älskarinna var också omnämnd, men mer diskret.) Bloggerskan är polisanmäld. Jag tvivlar på att hon blir fälld, men bristen på god smak och integritet gör nog mycket skada för henne. Och den intressanta frågan om publicistiska och juridiska regler vid bloggande är på tapeten igen. Är det samma som vid annan publicistisk verksamhet? Var går gränsen för förtal? Vad kan man eventuellt åtalas (och bli dömd) för?

Plötsligt känns dessa frågor än mer aktuella. Ännu hårdare, mer utlämnande och ännu mer på-gränsen-om-inte-över är Katrin Schulmans blogginlägg om Bingo och en av hans ex-modeller som har legat i rättslig tvist. Katrins förmenta outande av modellens beteende borde inte bloggas om. I en riktig publicistisk verksamhet skulle detta aldrig kunna skrivas. Inte för att det är sant, eller för att det är falskt, för det vet vi inte. Men för att det för kränkande.

Jag gillar Katrin. Hon är rak och smart och på något sätt sympatisk (även om hon döljer det ibland). Hennes grej är att säga som det är. Och jag förstår hennes instinkt att säga vad hon säger om det hon har uppfattat som sanning.

Men hon gör fel. Inget juridiskt fel: Hon förtalar inte modellen, eftersom för att förtal ska vara förtal måste personen som förtalas vara anklagad för något olagligt, inte bara något omoraliskt. Hon gör däremot, som jag bedömder det, ett publicistiskt fel, när hon kliver över gränsen för vad som kränker modellens privatliv. Ett fel som kommer att sakna konsekvenser, för pressombudsmän och andra ger sig inte på bloggare, eftersom etik och juridik i sin långsamhet har låtit bloggarna hamna utanför deras kontroll.

Det här är ett problem. Inte bara för journalistbranschen, och för modellen ifråga, utan för oss alla. Vad ska man hålla sig till för regler när inga finns? Och vad händer när det kommer ut information/åsikter/sanning/förtal/kränkningar som inte bör komma ut? Detta händer i en tid när lättviktiga tonårsbloggaren Kissie bloggar om att hon äter viktminskningspiller avsedda för överviktiga vuxna, i en tid när bloggerskor säljer sina åsikter och matar läsarna med smygreklam, i en tid när fler och fler fjortisbloggar för öppna göra-ner-varandra-krig via sin bloggar. Vad säger det om vår samtid?

Katrin kommer att klara sig. Kanske också modellen ifråga. Men vad händer med vårt kulturella och moraliska klimat? Hur gör vi något bra av öppenhet och nya möjligheter för alla att komma till tals?

Kan bli hur bra som helst. Eller så går det åt helvete, ingen vet.

I september ska jag och Sam starta en skönhetstidning på nätet. Jag har hållit på med den parallellt med mitt vanliga frilansande och uppdraget på Frida sedan i mars ungefär. Sam, som ska bygga tekniken, har inte jobbat med den riktigt lika länge, men han lägger å andra sidan in 20-timmarsdagar nu när han är igång. (I fredags jobbade han till sju på lördagsmorgonen, annars brukar han komma i säng redan vid tre.)

Sam är ett jävla geni. Han har ju jobbat med IT sedan början på 80-talet (när vi träffades hade en ett häftigt datanördsjobb i USA) och jag märker att han verkligen vet vad han håller på med. Saker och ting funkar, vilket man inte alltid kan ta för givet när det gäller IT.

Vi har fått några riktigt, riktigt bra personer att jobba med oss. Och vi kommer att ha en grym smyglansering nästa vecka, trots att sajten då inte är färdigfixad än på en månad. Vi ville nämligen absolut ha en sommarfest, så därför festar vi till det fast sajten bara finns i beta-version och för speciellt inbjudna läsare då.

Om du tycker det här låter som ett spännande projekt, läs mer på Daisy Beauty. Där står inte mycket, men du får kanske ett hum om vartåt det lutar. Jag hoppas att du vill hänga med på vår sköna resa ner i krämburkar och puderdosor!

Uppdatering måndag eftermiddag: Good news travel fast, se bara på Dagens Media!