Kickis skrivklåda

Det bästa var att när jobbet var över framåt 19-tiden igår, hann jag med lite nöje. Även om jag sedan fick springa hem rätt tidigt och ta hand om lite jobb, blev det någon timme leisure and pleasure med väninnor. Jag hjärta mina väninnor!

Happy Valborg, nu blir det Amsterdam för mig och Mr Sam!
Återkommer med tips, bilder och skvaller nästa vecka.

Igår var det också roligt på jobbet! En text, som behövde bilder, som behövde mig, som behövde många andra duktiga, trevliga människor (trevliga människor får man inte nog av)!

Och fina skor.

Miu Miu-paljettpjuck, Stuart Weitzmans med fjäril, mina Zara-sandaletter.

När jag igår pressade in mina vårvarma fötter i Zara-skorna kände jag mig som Askungens styvsyster – helst ville jag bara hugga av en bit av tån. Men ju mer jag gick desto mer bekväma blev dem! Nu är de som promenadskor, tolvcentimeterklacken till trots.

I eftermiddag drar jag till Amsterdam. I väntan på reserapport kan du läsa min mini-kini-guide till Prag.

I Prag finns det två fantastiska och fantastiskt dyra restauranger, Pravda som ligger på den Champs Elysée-inspirerade gatan Pariszka, och Kampa Park, som ligger vid vattnet vid Karlsbron. Den senare har mycket bättre mat, och på Pravda trodde servistrisen på allvar att en Dry Martini var synonymt med en flaska Martini som det står “Dry” istället för “Rosso” eller “Bianco” på. Ska du äta flott någon kväll – välj Kampa Park!

Fördelen med Pravda är att nästan mitt emot ligger en bar som heter Baroc (tror det kanske stavas Barok eller Baroque, förresten). Där är det trevligt att ta en drink, för drinklistan är lång, gästerna snygga och det finns modefoton på väggarna.

För fint fika i härlig miljö, tycker jag att kaféet som ligger i Folkets hus i Prag inte får missas. Där åt jag min tredje och fjärde bit sachertårta, servitören körde runt bakverk på vagn och tre farbröder spelade jazzig skvalmusik.

Annars är Prag mest en stad där man går runt och dricker öl hela dagarna, ingen guide behövs egentligen.

Jag ska hinna med att göra ett längre jobb för Bonniers nya magasin Queen och skriva klart ett påbörjat jobb för Femina (behöver minst två intervjuer till för det). Och det slog mig just att det ju är tisdag idag, inte måndag, och jag ska åka imorgon, och jag ska skriva en krönika till Metro innan jag åker också, och i eftermiddag/kväll ska jag vara på en plåtning från klockan 15.00 och framåt.

Från gårdagens heldagsutryckning.

Hur kan det bli så här tajt om tid? Jag tycker egentligen inte att jag har för mycket att göra om man tittar på mängden jobb varje månad, hur kan det då bli så här stressigt? Jag har ju till och med jobbat helg, vilket jag enligt mina egna beräkningar inte ska behöva. Var det detta som kallades tidsoptimist, eller gör jag fler jobb än jag förstår?

Jag får inte ihop det.

Sams golfsäsong har börjat, nu är han glad! Själv har jag inte tränat sedan i onsdags och kommer troligen inte att hinna med ens en liten löprunda (basket-surrogat, men passar bra med min skadade axel) förrän vi drar till Amsterdam på onsdag eftermiddag. Det kommer att bli nästan två veckor utan träning och jag är rädd att jag ska få alla de där otäcka symptomen jag fick senast: huvudvärk, aggression, trötthet, håglöshet – depression light, helt enkelt.

Jag får fan kliva upp tidigt imorgon och ta en runda i Lilljansskogen. Hur jag nu ska hinna.

Igår var jag på språng hela dagen från 07.45. Hann knappt med att kissa (jo, 11.15 och 16.30)  och framåt 18-tiden när arbetsdagen var över (on time!) kände jag mig som en urblåst ballong/våt trasa. Det var det roligaste jobb jag har gjort på länge men samtidigt var det lite meckigt med många inblandade, logistik och pressat schema, så som tur var fick jag avsluta med några glas vin med Ingrid och Jessica, annars hade jag nog gått hem med huvudvärk. (Nu vaknade jag med huvudvärk istället.)

En helt vanlig dag på jobbet.

I helgen var jag på Åhléns i Stockholm och fick en liten lyckochock när jag såg att min bok är ute i pocket. Den stod på nyhetshyllan bredvid de riktiga pocketböckerna.

Väninnorna & Kung Carl, nu som BonnierPocket.

Jag vet att det är töntigt att känna så, men det är så jag känner det.

Hela dagen idag springer jag runt på stan tillsammans med Carina Förne, makeupartisten Åsa Östergren och fotograf Kristine Wreyford för att göra världens finaste och roligaste jobb.

Så här såg det ut när vi föreberedde.

I fredags åkte jag och ett gäng tjejer ut till i lånat hus på Sandhamn. Bouillabaisse, chablis och smågodis stod på menyn, när vi lärde känna varandra (bättre) långt in på småtimmarna.

Huset vi lånade tillhör en mäklare. Det kan man se på de noggrant genomtänkta inredningsdetaljerna. Jag menar, vem annars skulle komma på att lägga upp påskgodis på ett platt kakfat?

Jag vet inte om jag bara utsätts för fler trevliga parfymer eller om jag helt enkelt har blivit mer doftförtjust, men nu hittar jag ideligen nya favoriter! Nyss var det ju La Prairies Silver Rain, och igår föll jag pladask för Kenzos senaste hippiedoft.

På internationella softsajter heter den “Vintage” men vad jag förstår heter den “Peace” i Sverige. Eller, egentligen heter den “peacemärket” för precis som Prince har den fått en symbol istället för ett namn, men precis som med Prince går det inte att uttala. “The peace sign perfume formerly known as…”

“Peace” by Kenzo, 540 kr/100 ml EdT.

Doften har skapats för att fira att det är 20 år sedan Kenzo gjorde sin första parfym. Och som alla vet var det ju år 1988 för 20 år sedan, så Kenzo har inspirerats av… 70-talet. Därav hippielooken.

Noterna är mandarin, tonkaböna, heliotrop, cedertraä, mysk och vanilj. Min parfymkräsna väninna fru Nästannäsa sa: “Jag tycker att den är härlig! Har en god cola-not, lite samma som i Youth Dew Amber Nude. Men den är annars så lik Bulgari Black, som jag redan äger och gillar bättre, att den inte är ett måste för mig.”

Jag tror inte fru Nästannäsa då visste att det är Annick Menardo på schweiziska Firmenich som har skapat doften. Annicka har bland annat gjort Lolita Lempicka, Hypnotic Poison, Boss Bottled och (trumvirvel) Bulgari Black.

Moi? Jag är såld. Jag hoppas att det här kan bli en unisex-hit som mest används av kvinnor, precis som CK One en gång i tiden. Möjligen kanske inte flower power-imagen är kommersiellt gångbar… Men om man blundar luktar den gott!

Peace.