Kickis skrivklåda

Det var väldigt bra att vara på TV-fest. Fick veta en massa TV-skvaller.

1. Ingen gillar Pascalidou.
För att Pascalidou gillar sig själv för mycket. När hon ska göra intervjuer, broderar hon ut frågorna så att de handlar om henne själv. Typ ” jag läste i en tidning att… och då kom jag att tänka på att… ” – även om frågorna har skrivits av redaktör/researcher – och det tar sjukt mycket tid, så alla intervjufrågor hinner inte ställas. Två av de andra tre programledarna vägrar att göra intervjuer med henne av detta skäl.
Det låter ju som att mobiltjejen på t-banan visste vad hon pratade om, om jag säger så.

2. Anna Book är likadan.
Programledaren för “Let’s Dance Plus” lyssnar knappt på svaren på frågorna hon ställer. Istället berättar hon om sig själv, “jag har varit i din situation så jag vet att…” och “när jag gjorde blabla så blabla…”. “Let’s Dance Plus” skulle lika gärna kunna heta “Anna Book Plus” fick jag veta.

Här kommer mina “riktiga” bilder, bilder på människor jag känner och/eller gillar, från finalfesten på Berns igår!

Jag och väninnorna var rörande överens om att Martin Lidberg är het. Dels har han muskler överallt, och så… ja, det räcker ju med att han har muskler överallt, faktiskt. Han och hans danspartner var inte alls mycket med varandra under kvällen, vilket fick oss att tro att deras “romans” var ett PR-trick. Men sedan såg det ut som att de åkte hem ihop…

Jag med vinnaren Martin Lidberg. Det finns ett foto på oss där han är snyggare men där ser jag inte lika söt ut, så jag tog det här. Min look går före Martins. Vadå, han har i alla fall en VM-medalj.

Anna Sahlin i mitt favorithår, krullkrull. Hon var där med sin man Jimmy.

Greger Klingvall är säljare på TV4, och jobbade på Frida Förlag samtidigt som jag i slutet av 90-talet. Han är en spjuver.

Anders Juhlin, t.f. Klick!-redaktör, jag och Sissi Hahne. Det var sånt här Anders Juhlin-skägg som Persbrandt hade i min dröm. När vinnarparet stod på scen, skrek jag och Anders “Hångla! Hångla!” men ingen hängde på – däremot började resten av publiken skrika “Kyssen! Kyssen!” och till slut gjorde Martin och Cecilia en repris av sin finaldanskyss.


Patrik Ekwall och Daniel da Silva shejkade loss på dansgolvet. Annars blev det inte så mycket dansat från Let’s Dance-deltagarna, det blev till exempel ingen vinnardans från Martin och hans Cecilia.

Gratisvinet flödade. Det här är utsikten över vårt bord där vi väl satt tre-fyra personer…

PR-tjejen Caroline Nilsson jobbar på modeagenturen MNO, som bland annat har Sass & Bide. Vi jobbade ihop på Veckis för länge sedan.

Okej. Ikväll var det slutfest på Let’s Dance. Let’s Dance-final, tjoho!!!

Hade jag varit lagom starstruck hade jag fått skitmånga fina bloggbilder. Men jag ville bara ta bilder på kändisar som jag känner eller gillar.

Och så kommer jag hem med ett oförklarligt foto på Agneta Sjödin…!

Hon är supercute. Men det förklarar inte varför jag tog en bild på henne. För jag känner henne inte, och jag tror egentligen inte att jag gillar henne heller.

Nu får jag sova i alla fall. Och säkert Agneta också, på sitt håll. Fler fina (och mer relevanta) bilder kommer!

(JA! Jag blajar – jaaaaa! Men kolla klockslaget dammit!)

Fick följande mail från en väninna:

Tf chefredaktör sökes till världens roligaste jobb!

Campustidningarna och magasinet Shortcut vänder sig till unga människor som är intresserade av att må bra och utvecklas i arbetslivet. Nu söker vi en vikarie för vår chefredaktör. Som ansvarig för tidningarnas redaktionella utveckling på kort och lång sikt, samt den fem man starka redaktionen, kommer du att vara involverad i hela processen, från planering till färdig tidning, och även ha personalansvar.

– Du är idérik, arbetar självständigt och kan leda projekt.
– Du är mycket bra på att planera, har alltid god framförhållning och ett väl utvecklat ordningssinne.
– Du har god språkkänsla, är van att redigera texter och coacha andra skribenter.
– Du är väl orienterad i frågor som rör arbetsliv, utbildning och samhället i stort.
– Du har arbetat flera år som journalist på magasin. Redaktörserfarenhet är ett krav.

Campus Ekonomi och Campus Teknik utkommer med fyra nummer per år vardera. Campus Jurist utkommer två gånger per år och Shortcut med fyra.

Tjänsten är ett vikariat på heltid i drygt ett år med start i maj 2007. Stationeringsort är Stockholm.

Skicka din ansökan till Sara Widemar på redaktor@universum.se senast den 2 april. Frågor om tjänsten besvaras av chefredaktör Sara Tuncel,  sara@campus.se, 08-56 29 30 28.

I söndags satt det en tjej på t-banan grön linje söderut och pratade i sin mobil. Högt och ljudligt berättade hon detaljer om inspelningarna av “Förkväll” och det framgick att hon hade varit anställd på produktionen. Hon pratade om “motsättningarna mellan programledarna” och de hade visst varit häftiga. Nästan så att “Förkväll” skakade i sina grundvalar. Och då undrar jag: Vilka är det som är osams?
Jag har mycket svårt att tro att det är Carolina Gynning, som ju faktiskt är världens gulligaste tjej (och dessutom lite mesig).

Jag vet inte. Kan inte någon av mina TV-vänner kommentera detta så jag får veta? Ni får vara anonyma!!!!

Av fyra shoppade kuvertväskor på Ebay har en kommit fram.

Ett av de fyra breven har jag fått uthämtningsavi på, eftersom brevet var för stort för att dela ut. Men när jag sedan kom till posten var brevet inte där. Först fick jag veta att en hel säck post hade försvunnit och att mitt brev nog skulle dyka upp när säcken hittades. Men nu har jag pratat med postmästaren på mitt utdelningsområde och brevet är bara mystiskt borta. Posten har slarvat bort det. Avsändaren i USA måste reklamera försändelsen och sedan får vi se om jag kan få tillbaka mina pengar. Förutom kostnaden för väskan, ca 80 kr, betalade jag sjuka 170 spänn för frakten. Vilken frakt?

Ett annat kuvert fastnade i amerikanska tullen och kom tillbaka till avsändaren efter två veckor. Det sägs nu vara på väg till mig igen. Hoppas!

Ett skickat kuvert vet ingen var det är, mer än att det har lämnat USA. Det är min favoritväska, den rosa kuvertväskan, 80 spänn för väskan, lika mycket för frakten. Men eftersom svenska posten saknar möjlighet att spåra brev, och uppenbarligen möjlighet att bära ut breven till rätt mottagare, blir det en till reklamation där…

Till detta kan vi lägga till att jag förra tisdagen skulle ha mottagit ett paket, också det skickat med post men då med företagspost. Det kom inte fram. Tisdag en vecka senare hittades paketet på mitt postutlämningsställe när den stackars personalen letade efter ett av de försvunna vadderade kuverten från USA.

Svensk post är värdelös! Och blir allt sämre. Är gubbarna som kör breven kors och tvärs över Sverige fulla på jobbet, eller är det postsorterarna som snor mina spännande vadderade kuvert från USA?

Hurra, hurra, idag gjorde jag faktiskt 12 armhävningar på en station (30 sekunder). Sam gjorde visserligen ungefär 200 på samma tid, men ändå. Jag är sjukt nöjd med mig själv.

När jag åkte till Itrim idag såg jag väldigt skojig ut. Eftersom jag skulle direkt från träningen till lunchmöte, hade jag fina klackskor som ytterskor. Samtidigt bytte jag om hemma på morgonen för att spara tid. Resultatet blev mycket festligt: shorts med klackskor. Fattas bara att jag skulle träna så också…

På ena axeln: Marc Jacobs. På andra axeln: Min strandväska från Emporio Armani som jag använder som träningsväska. HU! Kolla putmagen. Jag får nog bli noggrannare med att gå mina tiotusen steg om dagen…

Jag vill understryka att jag gör mina armhävningar på tårna, inte på knäna.

Jaha. Ebba von Sydow får sparken, enligt båda branschskvallertidningarna. Jag antar att Dagens Media var först, eftersom Bonnier-ägda Resumé har hållit Ebba hårt om ryggen. Sparken beror enligt insatta på att samtlig personal har slutat på VR och på att upplagan går ner. Tja, det är väl fullgoda skäl.

Men sparken hit och dit – Ebba byter jobb. Hon ska bli istället chefredaktör för VR:s webb och ska förstås fortsätta blogga. Jag tror det blir väldigt, väldigt bra att hon får fortsätta göra webben och vara stilikon, jag tror läsarna älskar det!

Grattis till både Ebba, som får göra det hon gör bäst, och till nygamle chefredaktören Niklas Sessler, som tydligen ska bli t.f. chefredaktör tills Åsa Rydgren hittar en ny. När jag jobbade på VR var Sessler på “Allt om mat” och närhelst jag och Charlotta hamnade i tvist om hur ett ord lämpligen skulle stavas ringde vi internt till Niklas och frågade. Han visste alltid. Mannen är ett levande stavningslexikon! Det kan ju behövas på tidningen som genomgående kallade Göran Persson för “stadsminister” i sin intervju med vår förre statsminister.

Sams chef vill att han ska flytta till San Francisco. Sam vill flytta till San Francisco. Jag vill inte flytta till San Francisco.

Ovanpå detta dilemma kan vi lägga till att Sams karriär tydligen kräver att han flyttar om chefen säger åt honom, medan min självkänsla kräver att jag jobbar och alltså inte kan vara pimpinett hemmafru i USA.

Stämningen här hemma kan bäst beskrivas med psykologuttrycket “passivt aggressiv”.

Okej, vad sägs om den här då: Inatt drömde jag att jag och min väninna Ingrid satt på en fullproppad restaurang på en charterort. Plötsligt upptäcker jag att en ung, skäggig (25? 30?) Mikael Persbrandt sitter bredvid mig och pratar lite för sig själv, full som han är.
“Vad bra”, tänker jag, “jag chitchattar lite med honom så kanske jag kan fråga honom om en intervju sedan.”
Så jag chitchattar lite med honom, och jag och Ingrid skålar och skrålar, och just när jag har upptäckt att han är helt trevlig och ska fråga om jag får intervjua honom (för Aftonbladet, som jag jobbar mycket frilans för) kommer en främmande man och sätter sig bredvid oss.
“Vet du om att vi alla är kvällstidningsmurvlar?” säger den främmande mannen. “De här tjejerna jobbar för Aftonbladet och jag är nöjeschef på Expressen.”
Varpå Persbrandt blir jätteupprörd och dryper av. Förstås. Vilket den hemska nöjesmannen från Expressen (som dock inte var Dan Panas) hade räknat med, för han gav mig en pilutta-dig-flin och drog.

Jag menar, hade nöjesmurveln varit smart hade han lagt ett bud på intervjun istället. Jävla sabotör!
Men varför drömmer man om sånt här konkurrensbjäfs när man själv inte “tillhör” någon tidning? Och vad gjorde Persbrandt på en charterort? Och varför var han ung och varför hade han ett Anders Juhlin-skägg?