Kickis skrivklåda

Jag kan inte hitta några nedladdningsbara bilder på Hugh Jackman/Nicole Kidman-filmen Australia, men gå in på filmens sajt här och klicka på “trailer” så får du se Nicoles nya mun.

I trailern som gick innan S&TC-visningen i New York fanns fler närbilder (det kan väl inte vara en slump att närbilderna valts bort ur filmens fotogalleri?) och då fick jag verkligen frossa i restylane-gone-wrong. Faktum är att hennes nya mun är så ny och så främmande för hennes ansikte att jag inte kunde tänka på något annat.

Att Nicoles panna längre varit svårt botox-drabbad är ingen hemlighet, hennes ansikte inte har rört sig sedan 1979. Men det har ändå gått att låtsa bort. Den här munnen däremot! Det är stört omöjligt att bortse från den i en enda filmruta där hon är med. Tråkigt för filmen.

När jag väl åker norrut försöker jag också handla lokalt, inte bara på en lokal butik utan också lokal design. Det brukar vara lättare, i torsdags tyckte jag bara att jag hittade ganska fula ume-designade smycken, men till slut grävde jag fram ett par sjysta örhängen från Jeanette Kiviniemi.

Örhängen, 300 kr, Jeanette Kiviniemi/Kii.

De är ungefär treåenhalv centimeter långa, så de kommer att synas när de dinglar, hoppas jag.

Det första jag la vantarna på på Kii var ett cerise rosettarmband från New York-designern Rachel Leigh. Det enda jag kunde tänka på var “jaha, jag kunde inte ha hittat det här jävla armbandet när jag var i New York för tio dagar sedan och sannolikt köpt det för halva priset, utan var tvungen att åka ända till Umeå, fan vad orättvist”.
Som om det på något sätt är orättvist att jag först får åka till New York och jobba, och sedan har möjlighet att åka till Umeå och umgås med min och Sams familj. Stackars mig.

Armband, 600 kr, Rachel Leigh/Kii.

Kii har en webshop men där finns inte detta armband. Däremot kan du hitta det här, på Accessora!

Var på stan (Umeå) idag. Lunchade med fina Clara, nu väntar jag med spänning på hennes första bok! Sam, 44 år, blev ombedd att visa leg när han köpte snus på ICA Gourmet vid Rehnmarkstorget. Humor!
Extra skojigt för att snuset var tobaksfritt.

Jag la märke till att här ser alla likadana ut. I Stockholm ser också alla likadana ut. Men våra uniformer skiljer sig. Umekostymen omfattar bekväma byxor, oformlig topp och Teva/Crocs (foppatoffelpanik!) – praktiskt så det förslår – medan Stockholms arméer av piffiga tjejer klär sig i gladiatorsandaler/platåsandaletter, lilla skinnjackan och stylat hår. Alla vill vi vara kollektiva, I guess, bara på olika sätt.

När man tittar på kläderna i de båda städerna ser man tydligt hur folk lever: “Snyggt” har inget högt värde i Umeå, här verkar det vara “inte för ansträngt” som gäller.  Mer jante, men samtidigt mer avslappnat. Jag kommer ihåg hur vi klädde oss fina för att gå ut, och drog sedan täckbyxor utanpå partyoutfitsen för att kunna cykla till krogen med ombytesskor i ryggsäcken. (Eller, inte jag. Jag var för lat. Pappa skjutsade. Men jag såg andra som levde så.) När jag tar på mig ett ytterhölje av varma kläder i Stockholm håller mina vänner söderifrån på att skratta ihjäl sig. De har aldrig försökt halka hem i minus 15 i partypjuck och nylonstrumpor, det är klart. I Umeå måste du vara praktisk, så enkel är det. I Stockholm behöver du aldrig vara utomhus mer än 5 minuter i sträck, därför kan du fokusera fullt ut på att kanalisera S&TC.

Detta betyder inte att man inte kan shoppa här! Till exempel på Kii (årets butik 2003 och nu igen 2008). Jag kan inte lägga in foton från pappas dator så jag visar mina nya smycken på måndag. Jag tänkte att om jag nu har stöttat USAs ekonomi så är det inte mer än rimligt att jag också stöttar konsumtionen här i Västerbotten. Det är viktigt att vara rättvis.

Någon på en reklambyrå kommer förhoppningsvis att få sparken snart, tätt följd av markandschefen för Croc.
I en stor reklamkampanj som bland annat går i Vogue går att skåda följande annons, med texten “It’s hard to belive the parents were ugly”.

Ja, för när man ser den här missbildade plastklumpen glömmer man lätt hur fult originalet var – eftersom den här är satan så mycke fulare. Vem i hela helvetet ska ha på sig en illröd klumpfot med klack? Pomperipossa? Kan man inte lika gärna bara bryta foten och ha en sån där öppen “skyddsstövel” som ser till att man inte stöter gipset i bitar?

Nu ska jag berätta hur det är att vara frilans. Ibland börjar man jobba på morgonen och så jobbar och jobbar och jobbar man, och sedan är klockan väldigt sent. Särskilt om man har varit i New York och shoppat, då måste man jobba extra mycket. Nu har jag till exempel avslutat dagens jobb (minus att öppna posten). Nu ska jag packa Kickis kappsäck för att kunna åka norrut till familjemidsommar klockan 06.45 imorgon bitti. Där ska jag vila väldigt intensivt eftersom jag nästa vecka ska researcha och skriva två skitstora dokumentliknande jobb, en krönika och så ska jag skriva ut tre intervjuer (varav minst en är dålig, än så länge, och behöver kompletteras). 1 juli har jag dessutom lämning på nästa månads skönhet till Svensk Damtidning (tre jobb), men dem är jag nästan klar med. Sa jag att jag ska hoppa in och redigera på Vecko-Revyn tisdag och torsdag också?

Så här skulle inte Carrie behöva göra om hon hade förköpt sig på Choos, det är jag säker på.

Shopping i alla ära, låt oss inte glömma bort vad som är viktigt på riktigt: I dagarna pågår het debatt och så småningom tas beslut om den så kallade FRA-lagen som ska ge myndigheter (regeringen genom Försvarets radioanstalt) rätt att avlyssna all kabelburen trafik (telefon, internet) utan egentligen andra skäl än att den har lust.

Visst finns restriktioner om hur och när detta får ske, men överlag känns formuleringarna luddiga. Vem bestämmer till exempel vad som är ett “yttre hot”, vilket är vad som föreslås krävas för att avlyssning ska få ske? Lagen tycks kunna användas godtyckligt. Regeringen motiverar förslaget med att man vill underlätta att bekämpa terrorism och internationell brottslighet.

Förslaget kommer från ett politiskt håll som historiskt sett ofta har betonat “individens frihet”. Jag förstår inte hur individens frihet ska vara förenlig med “storebror ser dig”. Som journalist blir man dessutom helt mörkrädd. Vem ska granska statsmakten om statsmakten kan granska alla och därmed har tämligen obegränsat manipulationsutrymme? Perestrojka, någon?

Björnen sover?

Sista fyndet i denna veckolånga bildkavalkad till shoppingmatch, komplett med halvlek och förlängning, måste bli den väska jag köpte sista dagen när jag såg hur finanserna låg till. (Finanserna låg till så att jag inte hade maxat ut mitt kreditkort totalt, så då gjorde jag det ett par timmar innan flyget skulle gå. Nu kan jag inte ens köpa kaffe på det.)

Pösig kuvertväska, Jimmy Choo.

Jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på vad min fina ormskinnsväska i aqua kostade… Shoppingångest. Men så fort den har försvunnit så ska jag och Jimmy ut på fint kalas! Kanske redan nästa vecka när Drinkar&Män-tjejerna ska på “Sex & The City – the movie”, en film man inte kan se tillräckligt många gånger.

Man kan väl säga att det här var matchbollen, va?

Det finns shoppingfynd från New York som jag inte har visat. Lite skönhetsprodukter, bland annat, som får dyka upp vid senare tillfälle. Den här lilla stickade klänningen med spännande urringning bak är redan en favorit – jag har haft den tre dagar på en vecka så den måste jag i alla fall visa.

Klänning, DKNY Sport.

Den är mycket fin tillsammans med Zara-skorna jag visade för en månad sedan. Tyvärr har hela Stockholm dem nu. Inte minst gästerna på Sex & The City-premiären – jag räknade till fyra par bara på efterfesten. How original.

Ja, filmen är bra, och framför allt snygg. Jag har sett den i New York och på öppningeskvällen, och ska se den igen med Drinkar&Män-tjejerna nästa vecka. I love.
Så här såg det ut när jag och Ingrid gick på premiär igår.

Först laddade vi med den givna kombon renskav, äggröra och champagne.

Sedan piffade vi.

Ingrid jobbade med Nouba, jag med mina älskade Babyliss Ceramic Rollers för volym.

Hårproffset Åsa Östergren fanns till hands för att veva upp lockarna i anständiga frisyrer.

Min klänning kommer från Tony Cohen/Scaasi, Ingrids är ett Zara-fynd. Den lilla silverbollen som sticker ut ur min svinrygg är en silverros från Anna Sui, Ingrids nyckelhalsband är en bijouteri från Marc by Marc Jacobs.