Kickis skrivklåda

Största mainstreamföreteelserna i modet juni 2008
1. Modeblogg.
2. Lilla skinnjackan.
3. Vintage.
4. Whyred.
5. Gladiatorsandaler.
6. Nathalie Schutermans rea.
7. Gnälla över att alla ser likadana ut och sedan själv se likadan ut som alla andra.
8. Agyness Deyn.
9. Monki.
10. New York.

Bubblare: Betsey Johnson. Mycket små hundar som det bloggas flitigt om och som sedan mystiskt upphör att existera. Volangkjol. Balenciaga. Serena van der Woodsen.

Jag tittar inte bara på “Sex & The City – the movie”, jag ser på fotboll också! Ikväll, till exempel. Då ska jag och Sam se EM-finalen, äta hemlagad pizza och dricka öl hos fotbollstokiga Ingrid och Martin (grattis, Martin, som fyller år!).

Jag är nybliven medlem hos Svenska Spel. Jodå, nu har jag ett spelkonto på deras sajt. (Undrar vad Hans Wiklund säger om det?) För att göra matchen extra spännande har jag nämligen spelat 100 kronor på 2-1 till Tyskland. Det kan ge 11 gånger pengarna. Nu kan jag heja på båda lagen, eftersom jag vill att Spanien ska vinna!

Som när det gäller mycket annat i livet har jag försökt skapa en situation där jag blir så lite besviken som möjligt. Jag är så knäpp.

Så här fina var jag och Ingrid när vi var på S&TC-premiär.

Cerise bollklänning av siden, ca 3600 kr, Tony Cohen/Scaasi. Blommiga peep-toe-pumps med liten inbyggd platå, 799 kr, Zara. Tonad klänning i grått, 1299 kr, Zara. Skor med t-bar, 899 kr, TopShop.

Eftersom exakt alla hade Louboutins och Manolos (till sina Betsey Johnson-klänningar…), kändes det lite kul att ha skor från de stora kedjorna! Ingrids fuchsiafärgade smällkarameller är en för tidig födelsedagspresent från mig. Grattis!

Som alltid när folk får kommentera anonymt, blir kommentarerna inte bara onyanserade utan ofta också okunniga. Detta är till exempel fallet med den senaste Metro-krönikan (som jag har fått så många privata positiva reaktioner på, att den endast kan se sig slagen av “Blondinbella är en ljugpotta“).

Sol o vår skriver: “Det är ju helt fantastiskt. Kicki slår med tärningen och vips är vi 143 steg tillbaks i genus-spelplanen.
Inte nog med att hon drar gränser såsom män – fotboll / kvinnor – shopping men dessutom har hon det fruktansvärt vidriga förhållningssättet att kvinnor måste lära män någonting.”

Patrik skriver (inte till mig utan till en annan kommentar): “Carro: så “grabbar” förstår inte SATC? och “kvinns” förstår sig inte på bilar antar jag? killar sitter och snusar och glor på GAIS medans tjejer fnittrar framför SATC eller dricker vitvin till Grease och firar upp sin jämförelsevis lägre lön? är det inte dags att sluta med alla könsstereotyper?”

“Titta! En vandrande imbecill!”

Man kan önska hur mycket man vill att filmen/sportfanatism/livet vore könsneutralt, men verkligen ser annorlunda ut. I tisdags var det tre (3) män i en fullsatt biosalong (588 platser) när S&TC-visades. Jag räknade! Men problemet här är inte könsstereotyper.

Problemet är att de kvinnor som nu råkar gilla S&TC skulle vara mer värda om de gillade GAIS. Det är mer okej att heja på Zlatan än på Samantha. Könsroller ska absolut diskuteras och alla barn på dagis ska ha bruna handdukar och självklart får tjejer också gilla fotboll. Men att förenkla genusproblematiken så att den handlar om sexism känns enfaldigt. Hans Wiklund måste ångra bittert att han överhuvudtaget öppnade käften i radion den där morgonen. Det var ungefär lika intelligent som Lisa Wennersten – may she burn in hell – som i en recension kallade “Väninnorna & Kung Carl” för “en sexistisk slaskhink” (den rasande genomtänkta och inte-alls-klyschiga sågningen kan du läsa här).

Jag har inte stenkoll på feminismen, men jag vet mer än ovan nämnda exempel och jag försöker att lära mig mer hela tiden. Vet man inte vad genusproblematik innebär ska man inte slänga sig med uttrycket.

Jag vet från en säker – stensäker – källa att Hans Wiklund grät som ett barn när han var på pressvisningen av Sex & The City.
Som ett barn.

Debatten om Sex & The City fortsätter, även av mig i Metro (läs här).

“Mååååål!”

Jag har en tendens att lämna för mycket material till Svensk Damtidning. Jag tycker fortfarande att skönhet är helt härligt, lyxigt och roligt, så jag gör lite för mycket ibland. I nya numret, som finns i butik idag, räckte mina notiser till en sida med Pernilla Wahlgren, förutom de båda skönhetssidorna. Du kan också läsa om hur Halle Berry får sina läppar naturligt rosa, om ansiktscrèmer som faktiskt funkar och som sommardofter.

(Klicka som vanligt på sidorna för att se dem större.)

När jag hade dragit på mig första bästa kläder imorse, insåg jag att jag hade tagit på mig en typ av fashion-uniform. Beige chinos, vitt ribbat linne, liten jeansjacka. Det hade kunnat vara Elin Kling, modetten Elenonor eller Kenza.

Jag hade förvandlats till… ehum, modebloggerska. Och även om jag inte har något emot någon av dessa tre pinglor, och även om det är en snygg och trendig look, kände jag mig som en vandrande klyscha. Så i ren “jag är jag”-protest drog jag på mig ett par gamla Wedins-reaskor i turkos metall.

Vitt ribbat linne, 150 kr/2 st, Topshop. Beige chinos, 379 kr, H&M. Turkos sandalett i fuskskinn, 150 kr, Wedins. Väska Armani Exchange.

Det kan vara de skor jag har som jag tycker minst om, men jag kände mig tvungen att vara lite… oväntad. Och sedan kände jag mig halvful hela resten av dagen.

Ibland lägger jag krokben för mig själv.

Träffade söta Frida Fahrman för kaffe idag. Alltid när jag ska träffa någon av systrarna Fahrman tänker jag “åh, då ska jag ha något snyggt på mig”. Men så vaknar jag på morgonen och tänker “shit vad jag är trött, jag tar på mig det som ligger närmast så får jag byta kläder innan jag träffar Frida/Sofi“. Och så går dagen och plötsligt är det dags för date och så står jag där och ser ut helt som vanligt. Varenda gång!

Igår såg jag filmen för tredje gången. Och det blir nog en fjärde – man upptäcker allt fler detaljer varje gång. Till exempel la jag i första tittningen inte märke till de fina skorna Samantha har när hon är serveringsbricka för en portion hemgjord sushi – dem såg jag först i andra. Ingrid sa samma sak – hon såg dem inte förrän hon såg filmen för andra gången, igår.

När någon, möjligen Marie-Louise Ekman?, recenserade Sofia Coppolas film om Marie Antoinette, sa hon att den var “en serie tablåer”. Jag älskar det uttrycket, “en serie tablåer”, för att beskriva att något är en följd genomtänkta, välregisserade, vackra, rörliga bilder. “Sex & The City – the movie” är, förutom mycket annat, också så: en serie tablåer. Därför finns det fortfarande efter tredje titten något att upptäcka, i alla fall visuellt.

I boken om filmen finns de flesta av flickornas kläder med, dock inte Samanthas sushioutfit. Kanske anses inte handgjorda california rolls vara mode? Skorna kommer hur som helst från Giuseppe Zanotti.

Tablå (enligt SAOL): framställning i bildform o. betydelser utvecklade därur

Sarah är smartare än jag, hon har kommenterat följande på förra inlägget:

“Här hittade jag en bra före & efterbild på Kidman:
http://www.usmagazine.com/node/8001″

Titta så fattar ni var ert fokus när ni ser “Australia” kommer att ligga.