Genusproblematiken
Som alltid när folk får kommentera anonymt, blir kommentarerna inte bara onyanserade utan ofta också okunniga. Detta är till exempel fallet med den senaste Metro-krönikan (som jag har fått så många privata positiva reaktioner på, att den endast kan se sig slagen av “Blondinbella är en ljugpotta“).
Sol o vår skriver: “Det är ju helt fantastiskt. Kicki slår med tärningen och vips är vi 143 steg tillbaks i genus-spelplanen.
Inte nog med att hon drar gränser såsom män – fotboll / kvinnor – shopping men dessutom har hon det fruktansvärt vidriga förhållningssättet att kvinnor måste lära män någonting.”
Patrik skriver (inte till mig utan till en annan kommentar): “Carro: så “grabbar” förstår inte SATC? och “kvinns” förstår sig inte på bilar antar jag? killar sitter och snusar och glor på GAIS medans tjejer fnittrar framför SATC eller dricker vitvin till Grease och firar upp sin jämförelsevis lägre lön? är det inte dags att sluta med alla könsstereotyper?”
“Titta! En vandrande imbecill!”
Man kan önska hur mycket man vill att filmen/sportfanatism/livet vore könsneutralt, men verkligen ser annorlunda ut. I tisdags var det tre (3) män i en fullsatt biosalong (588 platser) när S&TC-visades. Jag räknade! Men problemet här är inte könsstereotyper.
Problemet är att de kvinnor som nu råkar gilla S&TC skulle vara mer värda om de gillade GAIS. Det är mer okej att heja på Zlatan än på Samantha. Könsroller ska absolut diskuteras och alla barn på dagis ska ha bruna handdukar och självklart får tjejer också gilla fotboll. Men att förenkla genusproblematiken så att den handlar om sexism känns enfaldigt. Hans Wiklund måste ångra bittert att han överhuvudtaget öppnade käften i radion den där morgonen. Det var ungefär lika intelligent som Lisa Wennersten – may she burn in hell – som i en recension kallade “Väninnorna & Kung Carl” för “en sexistisk slaskhink” (den rasande genomtänkta och inte-alls-klyschiga sågningen kan du läsa här).
Jag har inte stenkoll på feminismen, men jag vet mer än ovan nämnda exempel och jag försöker att lära mig mer hela tiden. Vet man inte vad genusproblematik innebär ska man inte slänga sig med uttrycket.
Jag vet från en säker – stensäker – källa att Hans Wiklund grät som ett barn när han var på pressvisningen av Sex & The City.
Som ett barn.
English
German
Spanish
French
Italian
Portuguese
Japanese
Korean
Russian
Chinese
Kommentar av Anna
28/6 2008 @ 14:20
Eftersom du tog upp hennes sågning så passar det sig väl att jag ger dig positiv respons på boken. Jag har väntat så på att läsa din bok. Har följt din blogg från början och jag gillar den och dig. När jag äntligen lämnat in min uppsats och fått ork att kasta mig över romaner så stod din först i kö. Jag är en sann bokmal och jag har läst många debutromaner de senaste åren. Jag tycker att din bok var trevande i början, precis som många andra debutromaner, sedan bara växte den. Jag tycker att den var jättebra, framförallt visar den en författare med enorm potential. Jag ser fram emot kommande böcker och jag tror verkligen på dig. Det bor en författare i dig! Jag blev glad av romanen och jag blir glad av din blogg. Kämpa på med författandet.
Kommentar av Kicki
29/6 2008 @ 17:54
Tack snälla du! Det satt fint en pissig söndag som denna. Jag har nämligen jobbat både igår och idag, trots att jag egentligen har bestämt mig för att vara LEDIG på HELGERNA (av hälsoskäl). Även om det förstås är bra som frilans att ha mycket jobb så blir jag så trööööött. Och jag vet att erfarenhet att om jag är trööött för länga så kan jag bli sjuuuuuuk. Inte så kul när jag har varit trööööött hela veckan… Tycker synd om mig själv, har ångest och mår generellt dåligt, så TACK! You made my day.