Kickis skrivklåda

Igår fick jag den. Per mail.
Den såg inte ut som jag hade trott, den var både mindre och mindre rosa. Lite mörk men ändå festlig. Snygg, så klart!
Jag trodde verkligen inte att jag skulle få en. Men det fick jag!

Och jag blev så jävla skitjävlajätteglad att jag först mådde lite illa, sedan fick jag en klump i halsen och en tår i ögonvrån.
På riktigt – jag  började grina för att jag får gå på premiären av “Sex & The City – the movie“.

Jag är en tönt. Jag vet.
Men det gör inget.
FÖR JAG SKA GÅ PÅ PREMIÄREN AV SEX & THE CITY – THE MOVIE!!!

Jag ska vara där.
JAG SKA VAR DÄR!
FATTA!
När jag berättade det för min barndomsbästis Ingrid i telefon i morse fick jag ståpäls på armarna av lycka.

Årets händelse, lätt.
GALA!

Mitt i Vasastan ligger en restaurang med vansinnigt god mat som mest bara har kostymnissar som gäster: Clas på hörnet. När jag lunchade med Sam och mina föräldrar i onsdags, höll händiga snickare på att bygga ut den lilla verandan. Det kommer att få plats många rosépimplande after work-människor här i sommar, och bygget är trafikfritt&grönt för att vara mitt i stan (viktigt för till exempel min pappa).

Båda föräldrarna åt stekt fläsk med löksås och var toppennöjda, medan Sam var glad över sin sej med räkor, pepparrot och skirat smör. Jag åt en gravad lax som var laxig utan att vara jättefiskig, mjäll och perfekt skivad. Finfin husmanskost, rimliga lunchpriser (98 kr till ca 150 kr), rekommenderar gärna!

Jag ser ett nytt favorithak, för Mondäns uteservering är inte så kul och Mårdens alltid fullsatt och lite bökig… Vi ses på hörnet!

Branschskvallertidningen Resumé skriver här om senaste nytt i Konsumentverkets utredning av Blondinbellas blogg och eventuell smygreklam däri. Ja, vem ska man tro på?

Det viktiga här är inte att sätta dit en 17-årig tjej, utan att uppmärksamhet och utredning och eventuella juridiska påföljer blir prejudicerande för alla bloggar i framtiden. För läsarnas skull, för att han/hon själv tydligt ska kunna se vad som är reklam och inte, för att konsumenten ska ha en ärlig chans att bli i lagom grad påverkad.

Nu för tiden har alla en blogg. Jag var inte på något sätt först, men jag har ändå hållit på ett tag. Nämligen sedan semestern 2005, snart är det treårsjubileum. Och ibland blir jag så trött på bloggar, särskilt dem som jag misstänker innehåller smygreklam (vad jag tycker om det går att läsa här). Eller dem som innehåller lite för många stavfel och sär skrivningar.

Jodå, nu snodde jag en bild igen!

Men så ibland hittar jag nya bloggar som gör mig glad! Till exempel har min gamla chef och väninna Charlotta (se bilden ovan) lite i smyg börjat blogga inför lanseringen av sin nya tidning Chic (läs här).
Och så hittade jag nyss Linda Rosings blogg! Det finns så mycket att säga om henne, inte minst när man ser bilder som i detta blogginlägg… Men jag gillar henne, tror jag.

Dels så identifierar jag personligen mig alltid med den som är ett öppet mål att enkelt peta in förakt-bollen i, hon som redan ligger, underdogen.
Dels så är hon faktiskt bara en vanlig tjej, om än med ovanlig kroppsuppfattning och ovanliga karriärval. Läser man nu bloggen så bryr hon sig om att mysa med sina barn, hon söker jobb, hon kan känna sig bortkommen på stora fester och fyndar klänningar på Lindex.
Dels så är hon en fighter! Någon som har gjort bort sig så många gånger borde rimligtvis emigrera, men inte Linda. Hon biter sig kvar i världen som hon älskar: den offentliga.

Jag önskar verkligen ett lyckligt slut för Linda. Kom igen, tjejen, bli världens bästa flygvärdinna, sätt dig själv i terapi och njut av din fina familj! Jag hejar på dig!

Äntligen! Så skönt! Jag har shoppat! Jag minns inte när jag shoppade något senast…

Först var det Prag, och där är det svårt att shoppa om man inte heter Sam och gillar lokale designern Jozef Sloboda. Och jag heter inte Sam.

Sedan var det Amsterdam och där höll jag relativt hårt i plånboken eftersom det var jag som hade pyntat resan. (Mycket stolt över det!) Ett par Ray-Bans, annars inget.

Inte förrän jag igår trillade in på Zara och kom hem med ett par högklackade sommarskor har jag förstått hur mycket jag har saknat det. Jag känner mig ju fin när jag har något nytt och snyggt på mig. Och tvärtom: Jag känner mig sunkig när alla kläder känns gammal skåpmat.

Sommarsko med liten platå och hög klack, 799 kr, Zara.

Nästa vecka åker jag till New York och då ska det bli shoppa av! Jag har hört att det är EM i fotboll i Österrike/Schweiz. Well, i The Big Apple kommer EM i shopping att gå av stapeln ungefär samtidigt.

Jag fattar inte hur de gör, de här pigga små modetjejerna med konsekvent vackra, färgperfekta foton på sina bloggar! Båda systarna Fahrman lyckas skriva om och plåta sitt hår så att det blir begripligt, för att inte tala om Underbara Clara:

“Hej, jag heter Clara och är ung och snygg och superbegåvad. Dessutom köper jag mina heltrendiga kläder på second hand så de blir nästan gratis. Jag bor i ett fint hus med en fin hund och en fin kille. Och så är jag känslomässigt mogen och fullständigt trygg i mina egna värderingar också! För att inte tala om att min frisyr blir fin på bild! Sa jag att jag hade hund?”

Åååååååh, vad jag är avundsjuk! Jag hoppas att jag får träffa Clara när jag åker hem i sommar, för hon verkar verkligen toppen! Samtidigt vill en liten, liten (ful) del av mig (som jag skäms väldigt mycket för) slå henne.
Större än så är inte jag.

Inte bara för att min frisyr blir så här när jag försöka plåta den:

Lägg gärna märke till att det är endast tre försök av flera (misslyckade) att avbilda mitt hår.

Eller, förresten, gör inte det.

Nagelmärket Depend har färdigmålade lösnaglar i en massa olika motiv. Och gissa vad för motiv som lanseras nu, inför Fotbolls-EM? Japp. Svenska naglar. Små, små flaggor kan pryda dina fingrar om du så vill.

79 spänn för “Lackat & klart” från Depend.

Töntigt?
Japp.
Plastigt?
Jajjemän.
Fult på ett studentikost vis?
Absolut.

Kommer du att sätta på dig dem när Euro 2008 drar igång med Henke, och Zlatan är i högform?
Självklart.

Alla bloggar har redan berättat om Lars Wallins nya makeup, men jag gör ett litet Wallin-inlägg ändå. Mest vill jag faktiskt bara visa bilderna från hans ateljé där pressvisningen hölls för jag har då aldrig sett maken till fantastiska klänningar!

Sminkmodellerna hade specialdesignade klänningar som var helt fantastiska.

Lars hade fina, röda skor i krokoprint.

Sminket är som smink är mest, det lilla jag har hunnit testa. Men vad gör det när det kommer i svinsnygga förpackningar? Bra gå-bort-presenter!

Så här ser det ut på Lars jobb. Snacka om maskeradläge! Man vill ju bara klä ut sig…

Den här vill jag ha! Give it to me.

Under snart sex veckor har jag testat en mycket avancerad hårkur från franska naturmärket René Furterer. Den är jättebra, min hårbotten mår toppen. Enda felet är att den är så jäkla omständlig att om det inte var mitt jobb att testa den skulle jag inte idas. Vem, som dessutom har tjockt och mycket hår, orkar bena upp hela kalufsen i små fina benor för att lägga olja på hårbotten? Och sedan, efter att ha väntat i fem minuter, lägga lera i ungefär samma spår och vänta fem minuter till? Och sedan tvätta ur härligheten? Varje vecka?

2-stegspeelingen från md Skincare Dr Dennis Gross har samma problem: proceduren är lika långdragen som märkets namn. Först ska du ta en färdigindränkt bomullsrondell och gnugga runt den i ansiktet ungefär till det att den är torr. Sedan upprepar du med en annan neutraliserande rondell. Detta ska jag nu göra i minst 30 dagar och redan efter en dag inser jag att jag måste börja ställa klockan lite tidigare än vanligt. Typ en kvart.

Har också provat den färgade fuktcrèmen från Md Skincare Dr Dennis Gross. Den är jättebra – om du vill gå runt och glänsa i ansiktet, samt kanske ha små ansamlingar av färgad puderkräm i dina eventuella rynkor. Det syns inte så bra på bilden men jag har känt mig oljig och rynkig hela dagen.

(I vanliga fall är jag antingen oljig eller rynkig, inte båda samtidigt.)

Jag glömmer själv bort när jag ska vara med i Metro, med tydligen var det varannan fredag i fredags. (Var det inte varannan fredag förra fredagen också?) Läs min krönika om stora silkonbröst här.

Var det inte festligt att den råkade dyka upp samma dag som de båda kvällstidningarnas fredagsbilagor hade “silikon-ut-operationer” på omslaget?