Kickis skrivklåda

Det här gjorde jag och Sam igår! Det var roligt, mycket roligt – särskilt en fantastisk gestaltning av hur Horace Engdahl, Kristina Lugn och ytterligare någon potentat från Akademien förlorade en dragkamp om låneord. Utfört i slow motion. Sinnessjukt!

F.d. mimaren, nu ståupparen, Lasse Nilsen uppträder på Playhouse varje lördag under maj. Magnus Betnér har sagt att “ska du bara se en ståupp (eller sa han stand-up?) i år så ska du se denna”.

Om du inte redan nu har tittat på You Tube-klippet allra först i detta inlägg så måste du göra det nu! Lasse mimar Lionel Richies “Hello”.

När jag hade en omröstning om pilotglasögon sa hälften av mina bloggläsare att piloter är töntigt/fult/passé. Ja, då är jag hpplöst ute för jag har länge tänkt köpa ett par!

Först tänkte jag klassiska Ray-Ban, men har inte hittat några snygga. Sedan kom som så ofta H&M till min räddning! Jag var skitnöjd med mina piloter.
Tills jag idag såg mig i hisspegeln och insåg att de är för stora! (I alla fall när jag har håret uppsatt.) Jag ser ju jätteful ut!

Pilotglasögon, 59,50 kr, H&M.

Jag vet inte. Jag känner mig inte nöjd. Skulle jag vara mer nöjd med ett par mindre piloter? Med ett par dyra Ray-Ban (som inte skramlar när det blåser)? Eller ska jag helt enkelt lyssna på dem som vet bättre än jag och inse att pilotglasögon är töntigt/passé/ute?

Eller ska jag sluta löjla mig och inse att det är grymt med piloter?

Jag måste rätta mig själv. I mina kommentarer i tidigare inlägg har jag sagt helt galna saker.

Micke,
I mitt Filippa K-inlägg diskuterade vi märket kvalitet. Jag sa att såvitt jag vet så suger den. Min kära sambo rättade mig då: Han har en svart Filippa K-t-shirt som alla håller utmärkt form trots massor av tvättar i ungefär två års tid. Massor av tvättar! (Det är hans favvo.)

Maria,
I mitt Birka-shopping-inlägg pratade vi om huruvida Kenzos herrdeo håller mot svett. Jag sa preliminärt ja.
Det vill jag nu dementera. Jag har inte svettats speciellt mycket idag och tog (förstås) rena kläder imorse. Jag luktar inte mumma direkt.
Rätt svar: Kenzos deo luktar gott men är fullständigt verkningslös.

I nya numret av Femina, nr 4 april 2008, har jag en text om den nya coach-trenden, att alla ska ha en coach och varför det är så. Jag är själv rätt nöjd med den. När jag skrev den kände jag förtroende från redaktionen att ta ut svängarna, “lösa tyglar” så att säga, och då brukar det bli bra. Femina har inte ändrat den alls, varken rubbe-förslag eller andra smådetaljer, så då är säkert alla nöjda.

Extra kul att den har illustrerats med vovve. Då är det verkligen min text.

Det är väldigt roligt att jag har kommit så långt att jag själv kan känna att något jag gör är bra! Känna det inte bara i fem minuter, utan länge länge.

Typ en kvart.

Var på fotvård igår och gjorde en vårstädning. Jag är ganska bra på att lacka tårna själv men det där med filning, borttagning av nagelband och annat finlir behöver jag hjälp med, åtminstone en gång på våren och en på hösten, gärna där emellan också.

60 min fotvård, 395 kr, Scholl. Som hittat!

Scholl är bra för de finns inte bara i Stockholm utan i Linköping, Malmö, Göteborg, Helsingborg, Uppsala och Trollhättan (saknas bara några salonger norr om norrtull också). Jag går till Annika på Scholl Kungsgatan. Hon har jobbat med medicinsk fotvård på SÖS och kan det mesta.

Nu är jag redo för lätta sandaletter, flipflops och peeptoe-pumps.

Läppglanssamlande f.d. tjejtidningschef på 33 jordsnurr söker dig, skönhetskräsna kvinna mellan 20 och 60, som liksom jag gärna testar den där “fantastiska” cellulitcrèmen eller kritiskt granskar de fina linjerna runt ögonen före och efter applicering av mirakelmedel.
Mitt jobb är att testa det mesta inom skönhet och då varken min hy eller min tid räcker till för att bilda mig rättvis uppfattning om allt från snabbtorkande nagellack till primers behöver jag din hjälp!
Skönhetsintresse, e-mail och regelbundna turer till Vasastan ett måste.
“Desperat men inte rådlös”

Laura Mercier – en beautyjunkie på riktigt.

(Jag har redan sökt skönhetsintresserade kvinnor, men produkterna är fler än testarna just nu, så hjälp! Helst 40+-kvinnor då anti-age är ett kraftigt ökande segment, men andra intresserade är också välkomna höra av sig!)

Jag gillar diadem. Jag gillar att inte ha håret flygande i ansiktet så att det fastnar i läppglanset och jag gillar att ha utsläppt hår (i alla fall när det är tvättat). Alltså gillar jag diadem.

Så jag slog till på påskshopping på H&M när jag var ute och rände på stan i helgen. Det blev lite blandat småttågott, bland annat två stycken – just det – diadem.

Rutigt diadem i det där materialet som jag inte kommer ihåg vad det heter på svenska med som heter “rafia” på engelska (har läst utländska modetidningar hela påsken), 39, 50 kr. Svart krokopressat diadem, 29,50 kr.

Så här ser de ut på lite närmare håll.

En annan bra sak med östersjökryssen är förstås taxfree-shoppingen. Jag köpte till exempel ett par nya läppglans och en ny deo.
“Får inte du såna saker?” frågar då den som vet att jag jobbar som skönhetsjournalist.
Jo. Ofta får jag saker från de olika skönhetsföretagen, som information och PR för deras märken. Just därför känns det lite som poetisk rättvisa att jag ibland faktiskt också betalar för saker, istället för att bara sitta och bli lat och bortskämd.

Min nya bästa är att använda herr-deo. Jag tycker ofta de luktar godare än de olika diverse tvål- och blomliknande damdofter man kan köpa.

L’Eau par Kenzo, 115 kr, Birka Paradise.

Jag måste få prata lite mer om Fantastic Four, som nästan var det bästa med hela resan. (Vi köpte inte ens öl på pirra. Snacka om sopiga östersjökryssare!)

Vi hängde med den här härliga gruppen. Det vill säga, alla var härliga utom tjejtjusaren Henke, som gjorde sig bra på sina bandmedlemmars bekostnad och kritiserade dem högt inför gruppen och inför oss andra. Jävligt fult. (Särskilt som han själv varken är snyggast, bäst på att sjunga och verkligen inte trevligast.) Men de andra killarna var toppen!

Fantastic Four sjunger alltså motown, gammal soul, bland annat Temptations. Så när de nyligen spelade in en skiva (har inte släppts än) hörde Temptations det och ville gästa. Fatta vad coolt! Om du är ett vitt, svenskt coverband som tänker att det kanske går att göra en skiva, och så kommer originalen ångande över Atlanten, stegar in i studion och sätter sången på första genomdragningen, skulle du inte nästan svimma då?

Snygg-Niklas, Tjejtjusar-Henke , basrösten, och så Jonas, tror jag han hette, som var sjukt trevlig också.

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av Birka Paradise, i alla fall av själva fartyget. Folk (passagerarna) var inte så fula som jag trodde, och båten kändes inte fullproppad. Det fanns alltid lediga platser i olika barer, enda gången det var folkanhopning var när Fantastic Four uppträdde.

Svängig Motown med fyra välsvidade killar.

Däremot var restaurangerna fortfarande bara okej för att vara ombord. Det går inte att jämföra med vanliga restauranger alls. Emil i vårt gäng beställde vegetarisk mat.
“Den här vegetariska bifffen, vad är det för något?” frågade han servitören innan vi beställde.
“Ja, det är inte gris, inte ko och inte lamm”, sa servitören vitsigt/otrevligt, och i vilket fall som helst inte speciellt upplysande.
“Jo, det förstår jag,” sa Emil och skrattade artigt. “Men är det sojabaserad då, eller quorn?”
“Ja, det är sojabaserat, tror jag”, sa servitören.
När maten sedan kommer ut är det en rotsaksbiff (potatis/morötter/palsternacka) med palsternacksmos och morötter. Hundra procent kolhydrater, inga proteiner.
Emil, själv kock, ber att få prata med köksmästare. Köksmästaren kommer inte ut (det gör han aldrig när gästerna har synpunkter, får vi veta) men sous-chefen gör oss en visit. Mycket vänligt ber Emil honom förklara hur de tänkte när de gjorde den vegetariska rätten som innehåller tre varianter på rotsaker.
“Ja, ibland tänker man ju inte så mycket”, säger sous-chefen.
Nähä.
Sedan vill Emil förstås inte betala fullt pris för maten som han knappt har rört. Men se, det gick inte. Istället erbjöds han en ny likadan. Vilket han förstås inte ville ha och dessutom hade vi andra kring bordet ätit upp.

Det här var i bistron som ändå delar kök med à la carten. (Och à la carte-menyn kvällen innan var helt okej. Men vi hörde att ska man äta bra på båten så ska man äta i mässen, där personalen äter. Är inte det konstigt? Bästa maten serveras inte till gästerna.)

Jag vet inte om jag bara är bortskämd med att gå på serviceinrättningar där man faktiskt bryr sig om sina kunder, och på restauranger där man faktiskt bryr sig om vad man serverar… Är det så här så fort man rör sig utanför Stockholm city? Eller är det typiskt båtservice och båtmat?