Kickis skrivklåda

Idag var jag och Sam på en antikloppis i Ånäset. Jag shoppade lite Stig Lindberg och stengods, Sam började samla på klassiska Blå Blom. Och trots att varenda kotte känner till Blå blom (och har den hemma i skåpet) så är det sjukt svårt att hitta info om servisen på nätet. Så nu undrar jag:

1. Jag tycker mig ha uppfattat att servisen har totalt 16 delar. Vilka är dessa 16?
2. Blå blom har tillverkats i ziljoners miljoners år. Vad ska det stå i botten på porslinet i de olika årgångarna? När ska det till exempel vara en stämpel? Och vad ska det stå i den?
3. Var får man tag på alla delar utom kaffekanna, gräddsnipa och kaffefat till vrakpriser? Vi snackar vrakpriser.

Det stör mig nämligen att vi nu har en fin men halv, eller möjligen trekvarts, eller kanske rentav tiondels, servis. Ska vi ändå kasta ut det gamla uddaporslinet vill jag ha in en hel servis. Genast.

Torsdag “morgon”. Egentligen borde vi redan vara i Kvarnberg men kvällarna tenderar att bli långa och då blir morgnarna också långa… Nu ska vi stuva in två feta bagar, X antal kassar och min necessär i mikrolilla bagaget och bege oss. Jag siktar på att övertala Sam att stanna på en Max (eller Frasses efter vägen). För att inte tala om att stanna på en sportaffär. Jag glömde mina sneakers i Umeå så nu har jag bara ett par larviga guldsandaler att fiska gädda i.  

Utmärkta för jakt och fiske?

Man vill ju inte vara en stockholmare.

I Älvsbyn har Sam två kusiner, varav en fyller 30 år imorgon, jag en faster och en farbror, som fyllde 70 år igår, samt tre gästande kusiner. Plötsligt känns det som Älvsbyn är värsta världsmetropolen. Det är det kanske också (Polarbröd och Älvsbyhus)?

På vägen hit igår (via Gävle, Holm och Umeå) körde vi i karavan med mamma och pappa. Sam, 43 år, var tvungen att köra om pappa i jättehög fart. Han har ju en sportbil, gubevars.
“Barnsligt”, sa jag och försjönk i fantastiskt vackra tidningen Lantliv.

När jag tittade upp tio minuter senare fanns pappas bil ingenstans inom synhåll.
“Var är pappa?” frågade jag.
“Nånstans där framme”, sa Sam sammanbitet.
“Hur kommer det sig?” sa jag, som vet att pappa kör 10 km/h långsammare än Sam.
“För att jag kör obarnsligt nu”, sa Sam surt.

43 år. 43 år.

Nu drar jag och Sam på bilsemester. Eftersom Sams bil är en yttepytteliten Kalle Anka-bil och golfklubborna naturligtvis inte kan stanna hemma, kan jag ungefär ta med mig necessären (en stycken, inte fem som jag brukar) och en minimal väska. Så jag har fått fundera och vara lite listig för att få med mig den ultimata semestergareroben, typ tre plagg som ska täcka två veckor svensk sommarsemester med alla väder.

Bästa semesterklänningen hittade jag på Warehouse, som överraskade med massor av fina klänningar! Jag tycker annars Warehouse har haft risigt kvalitet senaste åren, och tonårsdesign, men idag blev jag positivt överraskad.

Sidenklänning, 949 kr, Warehouse.

Blir fin både på kalaset, i bilen, med släkten och om man ska gå ut.

Innan jag får ännu ett anfall på Urban Outfitters, vill jag först bara säga att när man hittar något fint (och prisvärt) där så är det verkligen fint.

Men FYFAN vad de klår sina kunder på pengar! När jag var där senast och hittade samma armband som jag sedan hittade på Accessorize, bara 13% dyrare, hittade jag också ett par jätteskojiga puffshorts från Cheap Monday. Tyvärr fanns de inte i min storlek så sedan dess har jag haft på agendan att leta reda på dessa 579 kronor-shorts på ett annat ställe, i min storlek.

Det gjorde jag idag. På Cheap Monday. Där puffshortsen vid fullpris kostar 400 spänn. Urban Outfitters har alltså gjort ett nästan 50%-igt påslag på priset! Vilka lymlar!

Puffshorts i denim, 200 kr på rea, Cheap Monday.

Pappa kommer att hata dessa “blöjshorts” men jag tycker att de är skojiga. För att inte tala om billiga.

Om du funderar på att se “komedin” “Allt om min buske” bör du låta bli det. Det här är en film som är så sjukt dåligt att du inte vill betala för att se den. Du vill inte se den gratis, heller, för den delen. Faktum är att du inte ens vill se den om du får betalt. Trots Ola Rapace.

Vad tänkte Taras recensent som gav den en fyra? Måste varit full.

Stay away, säger jag bara.

Nästa vecka kommer nästa Sisters-kampanj med Victoria Silvstedt. Bilderna visar att Sveriges främsta glamourmodell har gjort en Pernilla – hon är numer brunett. Och då undrar jag – har hon färgat håret eller är det peruk? Peruken ser i så fall väldigt naturligt flygig ut.

Nu börjar de komma, kommentarerna på den okorrade versionen av boken. En del bra, en del dåligt, men eftersom det kommer från folk jag känner så är det förstås ingen som säger rakt ut att boken är skräp. Däremot kan man märka på undvikande kommentarer att de inte alls gillar den. “Imponerande att du har fått ihop en hel bok” är ett sådant exempel. “Den är verkligen Kicki“, är ett annat.

Fegisar. Då föredrar jag ett rakare “den är väldigt seg i början”. Bra.

Jag börjar förstå varför människor med kreativa yrken kan vara mycket små (jag nämner inga namn men Persbrandt är ett sånt exempel). Väljer man ett yrke som till stor del går ut på att få kritik av andra människor måste du har sjukt bra självförtroende och sjukt bra självkänsla för att orka. Just nu önskar jag till exempel att jag kunde känna “Jag tycker i alla fall att boken är bra och det räcker för mig”. Så känner jag med Singelhandboken och då gör det mindre vad andra människor tycker.

Problemet är att jag inte vet om jag själv tycker att boken är bra. Måste läsa den ett varv till och fundera mer på det.

För övrigt tycker jag att man ska köpa Klick! Kärlek som finns i butik nu. Där har jag med bland annat en intervju med Martin Lidberg och hans Cissi, som håller på att flytta ihop, en intressant analys om hur Bradgelina och Tomkat ska rädda sina äktenskap och en text om Kate Moss och läskiga knarkkillen Pete. Jag tyckte själv det var ovanligt mycket läsning.

På många sätt är det tråkigt att bli vuxen. Ansvar, prestationsångest, räkningar, politik och framförhållning, bara för att nämna några. Men på andra sätt är det bra. Till exempel så får man äta vad man vill till middag. Detta åt jag igår:

Enligt en jättebra gå ner i vikt-metod som jag har testat (för ett jobb!) så ska man lita på att kroppen talar om vad den behöver när det är dags att välja mat. Igår behövde min kropp ostbågar och chokladbrago.
Jag älskar att gå ner i vikt.