Kickis skrivklåda

Från och med imorgon har jag en hemförsäkring. Bring on the vuxenpoäng.

I veckans Klick! Kropp & Skönhet finns en lång intervju som jag gjorde med Mini Andén för några veckor sedan (läs här).
Det är lite jobbigt att göra långa intervjuer på kackiga telefonlinjer om det inte är knäpptyst hemma, så Sam erbjöd sig snällt att gå och handla medan jag jobbade.
“Äsch, du behöver inte…” sa jag (halvhjärtat).
“Det är lugnt”, sa han och knatade iväg till ICA Globen.
Halvvägs in i intervjun fick jag ett sms: “Hör av dig när jag kan komma hem”. Och eftersom jag redan hade sagt att det var okej för Sam att komma hem om han ville, så tänkte jag att han bara var artig. Han satt antagligen på en pub i Globen och drack Starobrno. Så jag svarade inget lugnande i stil med “kom hem när du vill”, eftersom jag ändå behövde händerna för att hålla luren och anteckna med.

När jag sedan äntligen blev klar med intervjun, ringde jag honom och frågade var han var. Och när jag fick höra svaret kände jag mig som en mycket, mycket dålig människa.
“Jag sitter i trappen.”
Min stackars sambo och två matkassar satt på ett stentrappsteg utanför vår lägenhetsdörr.

Det känns som att alla pratar om mineralmakeup just nu. Och det finns allt fler sorter att välja på också – senast är det SkinCincept, företaget som har Dermalogica, som har tagit in Jane Iredale. Enligt SkinConcept är Iredale föregångaren till nu nästan kultförklarade i.d. Så i dagens City har jag testat mineralmakuper! Läs här!

Mineralmakeup – så mild att du kan sova med den. Foto: Jimmy Gustafsson/City.

Innan jag provade var jag skeptiskt till mineralmakeup. Men jag testade dem, jämförde med “vanliga” foundations och lät vänner jämföra med “vanliga” foundations. Slutsatsen är att mineralmakeuper inte bara är “hälsosamma”, de kan också ge väldigt bra resultat på hyn, eftersom de bästa jämnar ut och täcker utan att lägga sig i veck minst lika bra som de bästa foundations. Och ja, Jane Iredale stod sig bra i konkurrensen.

Fan vad vi hade kul. Ja, utom när vi var tre personer på träningarna, alltså.

Bagarmossen Baskets damlag 05/06. Hittar du mig?
Det är ju inte tomatröda långkalsonger, direkt, men det har sin charm.

Igår piffade jag upp min svarta Rodebjer-klänning med ett par tomatröda leggings. Fint, men egentligen mer roligt än fint! Och när jag började röra mig bland folk insåg jag att mina ben var ännu mycket mer röda än jag trodde. Så fort jag tittade neråt tänkte jag “kom, Ketchup, så går vi”.

Röda leggings, 269 kr, Wolford.

Förra veckan, innan jag hade accepterat min taskiga ekonomiska status, råkade jag köpa en klänning. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till men den var jättefin på (finare än vad som syns på bilden). Färgen är lite mer rosa än den ser ut, kjolen klockar ut över höfterna och skärpet går att ta av och använda till annat.

Kortärmad klänning med tulpankjol, 799 kr, Zara.

Den svårburna färgen får mig att se ut som leverpastej, så jag tänkte ha en svart grej under (linne? långärmad tröja?) så att klänningsurringningen inte ligger direkt på huden. Men trots färgdebaclet är jag mycket nöjd.

Eftersom det är många duktiga, läs- och skrivkunniga, medieintresserade personer som brukar läsa min blogg, har jag blivit ombedd av TV4:s presschef, Jennifer McShane, att höra mig för här om det är någon som vill jobba som assistent på TV4:s pressavdelning. Så här säger Jen:

“Personen vi söker behöver inte ha tidigare tv-erfarenhet – däremot ett brinnande intresse för – och vilja att lära sig – branschen.
Vi letar efter någon med ordningsinne, social kompetens och ett stort tv-intresse. Målinriktad, vana att jobba självständigt, initiativrik är andra viktiga egenskaper. Kan han/hon skriva är det ett stort plus. Ålder förslagsvis mellan 19-25 år.
Arbetsuppgifterna består i att schemalägga trailer, sköta mediebevakning, pressklipp, distribution av pressmaterial, assistera vid pressträffar m.m.
Förslag tas tacksamt emot så snart som möjligt då vi gärna ser att vi har en ny person på plats redan i december.”

Jag kan lägga till att alla jag känner som jobbar/har jobbat med Jennifer tycker att hon är toppen. Hon var tidigare på Kanal 5 och Kanal 5:s pressavdelning har inte varit sig lik sedan hon slutade. Jennifer är en sån här bra tjej som inte är hotad av andra bra tjejer. Jag har aldrig själv arbetat med henne men har fått den uppfattningen att hon skapar bra arbetsmiljöer runt sig. Det här är en rolig chans!

Är du intresserad, ring Jen.

Dollarn är nere under sju kronor!
Nästa helg åker jag till USA!

(Nu kommer pappa att stöna lika högt som när jag ringde honom mitt i natten och glatt förkunnade att jag hade upptäckt ett sätt att shoppa dygnet runt, “Ebay är världens bästa uppfinning!”)

Hej Anna, som frågade efter bröllopstips i Paris!

Jag har gjort en utmärkt (om jag får säga det själv och det får jag, för det är min blogg!) Paris-guide på Salong K, på den tiden jag jobbade där:
http://salongk.se/article.aspx?articleID=56&categID=99

En mysig lunch kan med fördel ätas på båtarna Bateaux Parisiens, http://www.bateauxparisiens.com. Där kan man också skåla i skumpa!

Ett annat lunchställe (jag citerar mig själv, det får man också göra på sin egen blogg): Brasserie Taverne
24, Boulevard des Italiens (9:e), 01-55 33 10 00
Kanske lite oväntat stort, men annars precis vad du förväntar dig av ett äkta franskt brasserie med välputsad mässing och tunga takkronor. Och till skillnad från många andra etablissemang som lever upp till namnet, är detta inte en turistfälla. Här kan du på söndagarna se franska familjer och andra lokala sällskap njuta av en platå med ostron som förrätt och sedan en köttbit som huvudrätt, kanske med husets specialitet surkål till. Den vällagade maten lever upp till priserna, med – för att vara i Frankrike – generösa portioner. De enorma spetten serveras hängande i en specialställning (se bild på Sam nedan), de supertunna crêpsen är stora som LP-skivor och den dragondoftande, hemlagade bearnaisesåsen är bara den värd ett besök.

Mannen med spettet.

Hotel Costes är tjusigt, där kan man dricka champagne tills ögonen går i kors. Och så finn det flotta Baccarat (11, place des Etats-Unis). Men det är så flott då där har jag inte varit själv (min skosamling till trots).

Sedan tycker jag absolut att ni ska slå till på en parbehandling på Nuxe spa (finns också i Salong K-guiden)! Sinnligt, sensuellt, avslappnande, mysigt! (Passa också på att köpa Nuxe-produkter på de parisiska apoteken, för de är så mycket billigare än hemma).
kram och många diamantönskningar,
Kicki

Många människor har en åsikt om min skosamling, eller kanske snarare om det faktum att jag samlar på skor.
De kan vara provocerade. En före detta arbetsgivare tyckte att jag skulle nöja mig med en lägre lön för att “du behöver inte köpa så mycket Gucci och Pucci“, som hon sa.
De kan känna sig kritiserade. Sådana som själva inte vill göra av med mycket pengar på shopping, upplever mina dyra skor som en passning till dem; att jag underkänner deras val och livsstil. “Du förstår väl att det inte är viktigt med dyra skor?” (Ja, det förstår jag. Men det är roligt.)
Och en del förstår bara inte. Jag försökte förra sommaren förklara min skokänsla för Ingrid Hegg på amelia förlag, en rak, rolig och positiv kvinna, som själv har en och annan snygg pryl i garderoben.
“Jag måste passa på att köpa dyra skor medan jag har råd!” sa jag, “Sedan, när jag inte har några pengar…”
“… så kan du sälja dem!” fyllde hon i.
Jag tittade på henne som om hon var galen. Sälja? Aldrig!
“Nej, nej, inte sälja. Men när jag är fattig, då kan jag ta fram dem och klappa på dem!” förklarade jag.

Det gör jag nu. Jag har inte haft en lön sedan september. Jag ligger väl minus 25tusen si sådär. Alltså: inga nya, dyra skor. Så då tar jag fram mina fotjuveler och så känner jag mig lyxig ändå! Det är väl inte konstigt?

Ah! Vilken fest!

Medsols från övre vänstra hörnet: Miu Miu från Mallis, Gucci från Capri (en present från en man med god smak), Marc Jacobs (50% på NK-rean januari 2006), Jimmy Choo från London (mina första lyxskor!), Hugo Boss (50% på NK-rean juli 2006), Manolo Blahnik från New York (en mor ska älska alla sin barn lika mycket, men det här är mina favoriter – sååå snygga på!) och Prada-sandaletter i guld.

Tänk vad jag är rik trots att jag inte tjänar några pengar!