Kickis skrivklåda

Min kompis Kina är hemma från Moskva och har langat en fullständigt ljuvlig, underbar rysk sjal till mig. Den är tunn, fast den är av ull, och absolut kornblå i botten. Jämfört med liknande syntetsjalar från Gina Tricot och H&M så är kvaliteten fantastisk. Och den kostade bara 150 kronor. Jag är kär!

Kina ska precis som jag skriva en bok, men hennes i Moskva-miljö. Det finns grymt mycket (sanna) moskvahistorier att blanda in i en roman: Mordhot är tydligen vardagsmat inom affärsvärlden i Ryssland. Dessutom är Kina smart, rolig, observant och välorganiserad (jag har förstått att det senare är viktigt om man ska skriva spännande). Jag är säker på att den kommer att bli grym! Kom igen, Kina, jag hejar på dig!

150 spänn! Ull! Fatta!

Det värsta med att äta ensam är att folk stirrar så dant. Och att man, i vissa fall, måste dela bord med tyskar. Tyskar verkar ha en annan känsla än vi svenskar för hur nära, rent fysiskt, man kan komma främmande människor. Och för hur man beter sig.

En dag i hissen var det en man som lutade sig fram och sniffade mig på halsen och sedan sa något tyskt som jag tror betydde att han gillade min parfym. En annan dag var det en tysk man som pekade på platsen mitt emot mig vid mitt tvåmansbord och frågade om han fick sitta där, trots att restaurangen var halvtom. En kväll när jag vågade mig ner i baren började en tyska prata högt om hur konstig min kjol var, “tja, det är väl mode” sa hon och ryckte på axlarna. Det var väldigt indiskret – jag förstod exakt vad hon sa trots att jag inte ens pratar tyska.

Störd kjol?

Är det bara jag och Sam som uppfattar medelklasstyskar på resa på detta sätt? (Tyskar i Tyskland är en annan sak. Liksom överklasstyskar.)

En del bloggbesökare hatar Dagens outfit, jag vet. Men jag får samtidigt många besökare när jag har såna bilder. Vad betyder det?
Det betyder att det blir en dagens outfit vare sig du vill eller inte.

Baggy jeans, Lee. Ribbat linne, TopShop. Zebrasjal med frans, H&M. För små stövlar som jag får skavsår av, Scorett.

Jag känner mig lite som en cowboy, yippie ka-yeah. Nä nu måste jag testa läppglans från Lancôme, vi hörs.

PS. Fortsätt att tävla om hälsorenovering här! DS.

Min stickande kusin är tydligen också väsksamlare och har startat en blogg: Dagens väska. Eftersom jag har en större samling väskor och använder olika mest hela tiden (om än i perioder), så gör jag ett försök att hänga på. Man ska tydligen blogga om sin egen dagens/veckans väska och lägga länk på väskbloggen (hur man nu lägger in en länk på någon annans blogg? Sam? Mona?).

Jag gör ett försök.

Blågrå lackväska, ca 1500 kr, Unisa. Här är den på semester i Frankrike, men jag har haft den hela förra veckan och igår och idag, även till min Fjällräven-jacka (skam!).

Jag gillar Pernilla Wahlgren. Vem gör inte det? Hennes blogg är rolig och mysig och jordnära och glamourös på en gång.

Den här skulle väl klä mig?

Jag kan till och med förlåta henne att hon ibland stavar som en kratta. Jag citerar ur ett blogginlägg om Sex & The City-filmen: “Eller när Carries assistent får en Luiviton-väska i julklapp av Carrie.”

Det var någon som kommenterade min rutiga jacka. Den fick jag rycka på fem minuter, utan att prova eller tänka, på H&M i Paris eftersom jag hade glömt att det inte är spanskt väder i centrala Frankrike…

Så här ser jag ut en helt vanlig dag när jag hälsar på hos en presskontakt: Unisa-väska, fingerlösa handskar och sextiotalsinspirerad jacka. Har också lyxat till med tvättat hår (händer inte alla dagar).

Ibland när jag fryser oförklarligt mitt på dagen och ingen ser, har jag konstiga saker på mig. Till exempel en randig väpnarluva som jag fick i present på en pressgrunka för några år sedan och fortfarande inte riktigt har kommit på hur den ska användas, den är lite för konstig även för mig.

Vad jag ibland missar är att Sam också jobbar hemifrån. Han är en tyst man, den gode Sam, så ibland glömmer jag att han faktiskt finns. Istället kan jag ibland känna mig mystiskt iakttagen, tills jag kommer ihåg att vi är två på jobbet. Som igår.

Kicki (känner att någon tittar mycket): “Tycker du jag har en konstig luva på mig?”
Sam (inte bara lågmäld, fåordig också): “Ja.”
Kicki (försöker skoja): “Sån här har man i Sherwoodskogen.”
Sam (inte imponerad): Eller i Bagdad.

Nya friska tag. Här kommer ett litet modeinlägg:
Jag har ett par favorithandskar, som är mörkgrå, fingerlösa och av mocka. Lite konstiga, men inte så konstiga att jag inte vågar ha dem. Snygga.

På hotell Costes i Paris, mitt i natten, vilket syns på den suddiga blicken och den suddiga ögonmakeupen.

Handskarna kommer från Imoni och finns att köpa på bland annat PUBs modevåning och Life is too short…. Bäst av allt: I vår kommer de i grönt läder. Riktigt kermitgrönt, eller Anna-grönt som vi säger i vårt basketlag. (Anna är en skön tjej som gillar… ja just det.)

Priset? 1600 spänn. Men jag är ändå sugen…

Jag nämnde Gant tidigare. Såg faktiskt flera plagg från Gant som jag gillade. Det är ju lite “trots att det är Gant” över såna saker, men föe ett år sedan värvade det svenska företaget Escadas gamla designchef Brian Rennie. Jag har gillat massor av Escada-grejer sedan jag kom i kontakt med märket första gången år 2000. Kanske är det därför jag gillar en del Gant-grejer nu? Eller så är det bara slump.

Gant våren/sommaren 2009.

See by Chloé har haft några säsongen där jag inte har hittat någonting, men idag hittade jag en ljuuuuvlig klänning till mig, och en ljuuuvlig klänning till någon annan.

Till mig. Guldskimret i mönstret syns inte så bra på bild, så du får föreställa dig lite extra sagofeeling.

Finfin, men inte på mig.

Är du shoppingsugen? Tänk på att du måste vänta till i vår.