Oh-de-la-di
Ibland när jag fryser oförklarligt mitt på dagen och ingen ser, har jag konstiga saker på mig. Till exempel en randig väpnarluva som jag fick i present på en pressgrunka för några år sedan och fortfarande inte riktigt har kommit på hur den ska användas, den är lite för konstig även för mig.
Vad jag ibland missar är att Sam också jobbar hemifrån. Han är en tyst man, den gode Sam, så ibland glömmer jag att han faktiskt finns. Istället kan jag ibland känna mig mystiskt iakttagen, tills jag kommer ihåg att vi är två på jobbet. Som igår.
Kicki (känner att någon tittar mycket): “Tycker du jag har en konstig luva på mig?”
Sam (inte bara lågmäld, fåordig också): “Ja.”
Kicki (försöker skoja): “Sån här har man i Sherwoodskogen.”
Sam (inte imponerad): Eller i Bagdad.
English
German
Spanish
French
Italian
Portuguese
Japanese
Korean
Russian
Chinese
Kommentar av Petra
22/10 2008 @ 14:02
Haha – gud så kul. Samma sak har faktiskt hänt mig – att jag kommer hem och killen kollar på tv, men har dragit ner volymen så att jag inte ska höra att det är “Pimp my ride” han kollar på =)
Kommentar av Athena
22/10 2008 @ 14:54
Looking goood love
Kommentar av rocketqueen
22/10 2008 @ 20:40
Haha ha! Fantastiskt! “Eller i Baghdad.” Punkt.
Kommentar av Fredrik
22/10 2008 @ 21:24
Eftersom jag är 28år men ca 7 år efter i bloggvärlden så är det första gången jag besöker din härliga sida!
Nu kanske jag måste börja läsa en blogg till. Förut har jag bara följt min egen!
1000 kramar
Kommentar av Tolla-Marit
25/10 2008 @ 22:14
Men! Den ser ju jättemysig ut!
Har av misstag råkat stöta på urmodern till alla otäcka förkylningsbaciller och är idag inne på dag tio (!) av bitterhet och lidande. Tror verkligen att din lilla luva skulle lindra mina stackars värkande öron (eller åtminstone få mig att skratta om jag råkade passera en spegel…)