Kickis skrivklåda

Ryktet säger att Bengt Magnusson har använt så mycket ClearEyes genom åren att han, vid de få tillfällen han inte har Clear Eyes, har i det närmaste grå ögonvitor.

Lär av det, barn. Som det gamla ordspråket lyder: Högmod går före… ful.

Idag är jag i Modettes mode- och nöjespanel igen (läs här).

Årets bästa köp – elefantväskan.

Jag har fått både kommentarer och frågor om mina guldbrillor. De är ett par no-name-bågar från Thailand. Jag köpte två par glasögon på Koh Lanta (kan rekommendera KT Optic i Saladan), dessa och ett par Emporio Armani-bågar. Båda paren tillsammans kostade strax under 3000 spänn så ska du till Thailand: Köp glasögon och spara in resan!

Glasögon för vardag och för umgänge med konservativa.

Glasögon för tillfällen när jag känner mig lite trendig.

Jag är inte den enda i stan med liknande brillor. Metros chefredaktör Per Gunne sa “Coola brillor – har du varit i gubbrummet på Spy Bar?”
Tydligen finns det ett helt rum där trendiga tjejer som jag hänger i sina likadana gubb-brillor.

Jag får försöka komma över det.

Förra veckan råkade jag glömma bort att jag avskyr tv-kameror och sa ja till att vara med i ett tv-program. Carolina Gynnings nya. Så idag har jag varit och gjort vad som på tv-språk kallas för “en synk” (eller kallas det “att synka”?). Gräsligt. Även om det var mindre gräsligt än jag mindes så tror jag inte att det där med tv är något för mig. Jag beundrar Sofi Fahrman, Ann Söderlund, Hannah Widell och de andra för att de kan vara i bild utan att flacka med blicken, glänsa i pannan och fastna med tungan i gommen.
Här är min tv-look:

Snyggt men inte snobbigt, sa han som lappade fracken med en pannkaka.

Så här kommer jag att se ut när jag i 20 sekunder i program sju i mars sluddrar fram något ohörbart, medan pannan glänser som ett nyskalat ägg. Mmmmm. I am a tv star.

Ikväll ska jag äta ett sånt här:

Tillsammans med 22 av mina bästa vänner.

Vi är ett gäng som tycker att det är lika roligt att gå på julbord med sina vänner som med sina kollegor (om inte roligare!), så vi brukar försökta dra i oss ett julbord tillsammans varje år. J Nacka. Utö Värdshus. Och i år: Grands veranda. Målet varje år är att äta så mycket att man går plus.

Jag är redan hungrig.

För ett par år sedan intervjuade jag Ole Henriksen om hans skönhetsprodukter och som den goda journalist jag är frågade jag naturligtvis också om hans kändisklienter. Ole var more than happy to gossip. Resultatet ser du på min gamla arbetsplats Salong K.

Nu har skvallerbögen Perez Hilton på något sätt lagt labbarna på intervjun och refererar till den i sin blogg, världens största nöjesblogg (läs här). I’m famous!

Fotomontage/illustration från Perez Hilton.

Fast enbart kul är det såklart inte att outa Ricky för världen (även om hyckleri inte är min grej och inte heller borde vara Rickys). Ole känner min kompis fotograf-Magnus och ringde honom och bad honom läsa upp hela artikeln.
“Står det verkligen att jag har sagt det där?” undrade Ole.
“Ja”, sa Magnus, “det står det.”
“Att jag aldrig kan hålla min stora trut”, sa Ole.

(For the record: Ole har sagt exakt så om Ricky, det är självklart inget jag har hittat på.)

Stackars Ole.

Nej, jag har inte börjat skriva på den. Men den marinerar för fullt i min hjärna. Och för att få inspiration och information och input har jag träffat ett par personer som vet mycket om saker som jag inte vet nästan något om. Den här människan är en sådan:

Jag är inte alls säker på att jag kan förklara vad en kinesiolog gör, men jag ska försöka.

Inom kinesiologin frågar man kroppen vad kroppen behöver. Till exempel testar Lars var jag är stark/svag och i de fall där jag är svag, försöker han med olika tekniker ändra mina nervimpulser så att jag blir starkare. Detta kan göras till exempel med att knäcka ut låsningar i ryggen, eller att lägga nackmusklerna i olika lägen.

Man kan också testa vad man har brist på i kroppen genom att tillföra detta ämne och se hur kroppen reagerar. Tex hittade Lars vid senaste behandlingen en punkt under revbenen som gjorde skitont på mig. Då la han olika piller på min tunga och vid ett av dessa piller (som förresten var ett pulver) gjorde punkten mindre ont. Detta var ett näringstillskott- och detox-pulver och den ömma punkten var kopplad till levern.

Lars är jäkligt duktig. Marianne Djudic och de andra tjejerna på PR-byrån Taste PR kallar honom för “Mirakelmannen”.

Därför kommer jag efter julens och nyårets kalasande att köra en lever-detox i januari. Du är välkommen att hänga på!

Då blir det tråkig mat i tre veckor, men oj vad vi ska må bra sedan!

Du har förstås redan sett den. Men titta igen!

Det är inte alls långt till maj, inte alls.

Näe, det börjar väl bli dags att gå och lägga sig snart. Jag har varit mycket duktig idag och jobbat sedan jag klev upp (vilket visserligen var först vid elvatiden). Minus tiden när jag åt en pizza.
Bli inte förvånad om det dröjer innan första inlägget kommer imorgon (idag) bitti!

Förresten har jag fått förfrågningar från folk som vill hänga med på detox i januari. Tre veckor på tråkig mat och nyttigt pulver ger glad lever. Låter det bra? Hör av dig i så fall. Join the detox club!