Kickis skrivklåda

Jag missade Cavalli-kollektionen totalt eftersom jag låg på mage i Adaman Sea och snorklade. Det var det värt, även om jag längtade efter den hellånga halterneckkklänningen och den knäkorta med grått tigermönster.

Men vad är det jag hör om att H&M ska samarbeta med Marimekko härnäst?
På min ära. Marimekko kan vara en fin sommarstugegardin eller möjligen en söt liten plånbok/väska – inte fashion. Om Cavalli fick stora pengar för att designa för H&M känns det i det här fallet som att det är Marimekko som har slantat upp för samarbetet, allt för att få lite modecredd.

Då kan du lyssna på dagens program här. Chick-lit-snacket började ca 10.15.

Om en timme ska jag vara på radion och prata chick-lit. Heja på mig!

Jeff fyllde år den 16:e och det firade vi förstås ordentligt. Des kom på gästbesök från Klong Dao enkom för middag på Lonely Planet-rekommenderade restaurangen Same Same but different, som av en lycklig slump låg intill hotellet.

The lovely couple Hahne-Hilgers.

Mari and Bjorn got Jeff dries chilies as a birthday present. Much appreciated.

We called Bjorn Nalle for the evening. I’m not sure what he thought of that.

The whole enchilada, Jeff, Mari, Bjorn, Sissi, Des, me and Sam, with the back bone of a whale hanging over our heads.

Under själva bröllopsfirandet bodde vi alla tillsammans vid barnvänliga stranden Klong Dao. När de fem dagarna festligheter var över, var vi sex personer som förflyttade oss till lyxhotellet Pimalai. Fem stjärnor, exceptionell service med complimentary läkarbesök om man som Sam fick ögoninfektion, eller som Jeff fick öroninfektion, och det bästa spa jag någonsin har varit på.
På allvar.
Bästa spaet.

När vi anlände var mottagande så flott att jag fick en tår i ögat. Jag kan fortfarande bli helt rörd när jag får uppleva fantastiska saker. För andra är sånt självklart, för mig är det fortfarande stort.

En av hotellets två infinitypooler. Vi var mest på stranden, som råkade vara samma som där bröllopsceremonien ägde rum.

På stranden fanns en restaurang, liggbord, drinkar och solnedgång.

Jag och Sam snorklade vid Koh Rok. Pimalais snorkelbåt var – förstås – lyxig, med engelska deck chairs att vältra sig i.

Sam gjorde ett provdyk. Nu är han biten. Dykcert nästa!

I förgrunden: Mari. I bakgrunden: Koh Ha, där dykningen skedde. Jag och Mari nöjde oss med att snorkla – den här gången. Jag såg bland annat havsorm, muränor och barracudor.

Och solen gick ner också den sista dagen på Pimalai.

Vi har också träffat både gamla och nya vänner.

Bea, Uffe som spelar keyboard i dansbandet Blender, Paulina Härnström.

Carl Johan Wahren, Eva Stattin, Niklas.

Fast jag var inte ensam. Totalt var vi 21 vuxna och tre barn som hade tagit oss till Koh Lanta för att gå på strandbröllop och fira i dagarna fem.

Sam på flytbryggan som ledde till paradisstranden Ba Kan Tiang Bay, där bröllopsceremonien ägde rum.

Vi var glada i hatten. Just när det gäller Desirée och Fredrik har hatten en speciell betydelse: de träffades med hjälp av en.

Fler gäster: Björn Wahren, Sissi Hahne, Mari Janson, jag, Sam.

Grejen är den att jag har varit på ett sådant här:

Fredrik Stattin, Desirée Wahren och  i förgrunden blomsterflickan Hjalmar Fogelsjöö.

Det är kallt. Jag fryser. Jag är trött. Jag är jetlaggad. Jag är sur. Jag vill bo i Thailand.

Hemma! Och jag ska självklart berätta allt. Och visa bilder. Men förstå måste jag äta knäckemackor med ägg&kaviar och sova en stund.