Kickis skrivklåda

Jag blev jätteglad!

Och sedan retade jag mig på fler saker! Typ stylisten. Tydligen har han gjort en del bra jobb, men varför en manlig stylist? Jag kan på rak arm räkna upp fem snygga, duktiga kvinnliga stylister jag hellre skulle vilja bli stylad av än fjunskägget Teddy. Varför kör han med dessa verbala tics, som att utropa “eller hur?” hela tiden, eller använda ordet “schnygg”.

I programmet sägs det också att han, den för ändamålet outbildade stylisten, ska fixa självförtroendet “på bara fyra veckor”. Det han gör är alltså att visa henne hennes kropp, krama henne hela tiden och styla om henne.
Tar det verkligen fyra veckor att baxa ut tjejen på stan och ge henne en ny garderob? I så fall är han en jävligt rutten stylist. Och om han mot förmodan gör något annat på dessa fyra veckor, borde inte det visas i bild då?

Jag är så upprörd att jag smäller av på det här korkade TV-programmet.

Jag måste se det nästa vecka också.

Ååååh! Jag har just suttit och retat mig på Kanal 5:s nya program “Snygg naken”. Programmet handlar om att en tjej som tycker att hon är för tjock ska lära sig att hon är normalstor och dessutom peppas till bättre självförtroende och lära sig att gilla sig själv.

Problem 1. Tjejens självförtroende ska “fixas” med hjälp av klämkäcka utrop inte från en psykolog, kurator eller coach, utan från en… stylist. Så väldigt light. Det borde ha gått att göra programmet bara lite, lite seriösare med någon enstaka timmes coaching som verkligen tränar hennes självförtroende.

Problem 2. Om hela programmet går ut på att tjejen ska lära sig att klä sig, varför heter det då “Snygg naken”? Någonstans på vägen har något gjort ett feltänk.

Ikväll hjälper Teddy Linda att gilla sig själv. Typ. Foto: Kanal 5.

Det är som om två program har slagits ihop och blivit ett. Dels ett mer psykologiskt program som coachar tjejen att gilla sin kropp, “Snygg naken”. Dels ett klassiskt gör-om-mig-program där hon stylas om. Resultatet blir ett otydligt program.

En god tanke, visst, men den slog snett.

Jag kämpar ju som sjutton för att få till armhävningarna. Jag orkar fortfarande inte vidare många. Jag fick idag ihop tio stycken på halvminuten, och inte utan stånk och stön. Detta trots att jag verkligen anstränger mig för att få starka armar!

Benen, däremot. Jag vet inte om det är för att jag har spelat basket i 22 år, men benmusklerna rinner liksom till av sig själv. Jag har inte ansträngt mig speciellt, och har nu dubblat tiden jag kan sitta i 90 grader mot en vägg.
När jag började träna i januari klarade jag nätt och jämt en halvminut. Idag klippte jag en minut och darrade inte ens i låren. Imorgon ska jag prova en och en halv minut och se hur det går. Fortsätter jag så här kommer jag att få spinkiga armar och rågrova lår à la Grodan Boll innan sommaren!

Jag har antagit Itrims utmaning att gå 200 000 steg under april månad. Jag skriver ändå upp antal steg varje dag (och siktar enligt order varje dag på 10 000, som ibland känns helt ouppnåeligt).

Som alltid när det gäller träningsåtagande så började jag starkt, men under påsk blev det ungefär 2 000 steg om dagen (desto mer vin och mat). Jag kan bara gissa hur mycket jag gick, för stegmätaren fäste inte på täckbyxorna. Men det är en rimlig gissning.

Så det var med sorg i hjärtat jag nu, den 14 april, räknade hur mycket jag hade gått hittills under månaden. Jag behöver ju ha travat närmare
100 000 steg för att ha chans på slutmålet. Och se på fasen! 97 955 steg! Det är inte omöjligt att jag faktiskt får den fräcka Itrim-handduken vi lyckliga 200tusingar kommer att belönas med. Ha!

Jag och Sam ska resa till Barcelona. För att vi är de två människor i hela världen som inte tycker om den staden. Hur knäppt är inte det?

Vi har varit där en gång tidigare. Trots att vi var på de fina och berömda restaurangerna var maten inte speciellt imponerande. Folk på gatorna var generellt väldigt fula. Vi hittade ingen bra shopping (förutom Sephora, och det är inte typiskt för Barcelona, direkt). Så nu när jag hade Eurobonuspoäng att ta ut, bestämde vi oss för Barca igen. På något knäppt sätt tycker vi att staden måste få en andra chans. Eftersom exakt alla andra som har varit där tycker att den är “fantastisk!” kan det ju vara vi som har fel. Vi får se.

Jag fick tidningen med mig hem igår (dock ingen goodie-bag!) men har inte hunnit läsa den. Enligt tidigare intervjuer med chefredaktör Maria Soxbo ska tidningen vara en modetidning som kan konkurrera med ELLE och Damernas värld. Kicki Berg (känd från MTV) är modechef, Sveriges första heltidsanställda bloggare Ellinor huserar på webben.
Så – vad tror du om Modette, oavsett om du har läst den eller bara sett omslaget?

Jag hittade vimlet från igår på branschskvallertidningen Resumés hemsida. Se bilderna här!

But WHY kallas jag för mode- och skönhetskrönikör? Jag slutade mitt samarbete med Salong K under alls inte vänskapliga former tidigt i höstas. Det är i varje fall Resumés efterblivna reporter och inte jag som har hittat på den titeln åt mig (jag säger “författare och journalist”, som är mycket coolare).

Det var några saker igår som var dumma.

Dumt 1. Jag hade för höga klackar på en fest där enda möjligheten att sitta var på toaletten.
Dumt 2. Jag hade ätit innan jag gick på en fest där Operaterrassen caterade (catrade?).
Snåldumt 3. Jag gick från festen så sent att alla goodiebags hade gått hem. Utan mig.
Spritdumt 4. Jag lät mig övertalas att gå på Riche när festen var slut…
Skitdumt 5. … där jag köpte champagne och hallonshots åt människor jag inte kände. Typ Pär Engshedens favoritmodell (se bild nedan).

Flera dåliga val, där.

Yassi Jallow och Pär Engsheden. Bilden fanns på vimlet på Stureplan.se. Det mest freakiga med vimmelsajter från livet kring Stureplan är att alla ser exakt likadana ut (utom möjligen Yassi, praise the lord).

Igår var jag på tidningen Modettes släppfest. Jag var inte bjuden själv men lyckades sneaka in mig på Tove Oskarsson-Henckels inbjudan. Flera människor som jag presenterade mig för läser min blogg (hejhej på er!).

Tove har en hel tidning uppkallad efter sig, så jag kallade henne “Tove”-Tove hela kvällen. Efter ett tag lät det löjligt, så då började jag kalla mig för Kicki-Kicki istället. Som om det skulle låta mindre löjligt. Behöver jag säga att vi drack ansenliga mängder vin-vin?

Här är kvällens foton. Tydligen tycker jag att det var väldigt viktigt att själv vara med på alla bilder.

Jag, Aftonbladets Olivia Svensson och Tove.

Chefredaktör Maria Soxbo i en klänning från Reiss.

Linda Gradin är makeupartist och finns på Kontra:St ockholm.

Hasse Shimoda ska vara föredömligt delat pappaledig – sex hela månader! I maj börjar hans halvår med lilla Vanessa.

Björn Enström och jag jobbade ihop på Vecko-Revyn.

Jag trodde det skulle vara en sitt-fest, så jag tog mina jättehöga Beverly Johnson för Russel&Bromley. Det var ingen sitt-fest.

Kicki-Kicki drack så mycket vin-vin att hon idag mår lite illa-illa.