Kickis skrivklåda

Jag vet inte varför jag är så förtjust i grönsakssoppa med röda linser, men av någon anledning har jag snöat in på det. Man kan säga att jag blir lite i gasen av linssoppa, know what I mean. Med en bit brie i botten av tallriken, på bästa Tina-vis, är det helt enkelt oemotståndligt. Nu när jag tänker på det kan jag knappt vänta till middagen.
Stackars mina lagkompisar ikväll. Vad fisigt av mig att klämma en linssoppa innan träningen.

Här kommer i alla fall receptet:
Valfria grönsaker, tex paprika, morötter, potatis, selleri
1 burk krossade tomater
1 gul lök
2-3 klyftor vitlök (förlåt igen, lagkompisarna)
1 dl röda linser
1-2 dl vatten
buljongtärning eller fond
brieost
lammkorv eller annan stark korv
olivolja
salt
peppar
ev. spiskummin
ev. koriander
ev. berbere eller chilipulver

Gör så här: Skala, hacka och fräs löken och vitlöken i lite olivolja i en kastrull. Skala grönsakerna och skär i bitar. Fräs dem med, ev i berbere eller chilipulver. Häll på de krossade tomaterna, vatten och ev buljongtärning. Låt koka tills grönsakerna är mjuka. Ta soppan av plattan och mixa med stavmixer. Häll i linserna och låt koka enligt anvisningar på paketet. Stek under tiden korven, som du skurit i bitar. Smaksätt soppan med ev fond, salt, peppar och ev kryddor.
Lägg en bit brie i botten på en djuptallrik. Häll på soppa och toppa med korv.

Vill föra till protokollet att också Hachette Custom Publishing betalar fakturor i tid.
Annars ingen.

Min nya chef minglar ibland med folk på lönekontor och hon säger att hon själv blev chockad när hon hörde att det är en medveten strategi att inte betala fakturor i tid.
Vad!?
Okej, ibland vet jag att de som attesterar fakturor är grymt stressade, eller borta, eller bara förvirrade, och det är förstås okej ibland, men nu är det många sammanträffanden.
Åtta av tio fakturor är inte betalda förrän efter påminnelse. En del är förresten fortfarande obetalda. Och även om alla obetalda fakturor ofta kommer med en trovärdig förklaring, kvarstår faktum: här är jag och mina obetalda räkningar, trots att jag minsann höll mina deadlines och har levererat till uppdragsgivarens belåtenhet.

Jag känner mig kränkt, förorättad och bitter idag.

Är det så här det är att vara frilans 2006? 2002 var det faktiskt inte så här.

Bästa lunchställena just nu:

1. Bistro Jarl
Bästa maten i stan, dessutom lugnt, riktiga dukar och aldrig några andra lunchgäster som jag känner.
2. Mocco
God mat, särskilt med tanke på att Mocco egentligen är ett kafé, och luftig lokal med möjligheter att koppla upp sig mot Internet.
3. Grodan GrevTure
Till skillnad från Grodan Sergel får man innan maten fortfarande en hel brödlimpa att själv skära sig en skiva från.
4. Waynes konserthuset
Supertrevligt personal och kafématen är vällagad för att vara i Waynes-kedjan. Serverar dessutom min favorit Latte macchiato.
5. Riche
Serverar grymma hamburgare och gör stans bästa tjockpommes frites. Riche på lunchen är så oändligt mycket skönare än Riche på kvällen.

Bubblare: Sturehof, om man kunde minska ljudnivån. Zuzhi, som jag ännu inte provat men som har gott rykte. Tures, om personalen inte var så satans otrevliga. Grill, där man alltid får prova flera maträtter. Tranan, för köttbullarnas och isterbandets skull.

Vad är mina två stora intressen?
Just det. Mode och mat.
Det yttersta beviset kom när de fyra sista Top Model 3-tjejerna käkade på min och Sams bästa indiska restaurang i London, Les Portes des Indes, i kvällens avsnitt.
Snygg inredning, god mat, ännu godare drinkar och nu, dessutom, känt från tv.
Pah!

Sam stekte blodpudding till middag idag. Med bacontärningar och lingon var det jättegott!
Betyder det att jag har järnbrist? Ingen vettig människa gillar väl blodpudding.

Något har hänt med uppdragsgivarna sedan min förra frilanssväng.
Hittills har bara en av nio fakturor betalats som den ska (tack för det, ToppHälsa!). Alla andra som har anlitat mig, inklusive ett par andra titlar inom Bonnier, har inte betalat alls eller inte betalat i tid. Tur att jag har en lön nu, annars hade det varit kris i kassan.
Är Sveriges tidskrifter i kris, eller är det bara högkunjunkturen som har gjort uppdragsgivarna slarviga?
Jävligt irriterande i alla fall.

Det har tagit lång tid men nu börjar laguppställningen till mitt nya arbetslag att ta form. And it’s looking good! Jag är mycket glad över alla vi redan har knutit till oss, och också hoppfull över flera namn som vi hoppas kunna samarbeta med längre fram!
Hurra hurra hurra!

Enda nackdelen med att ha vänner hemma på middag är disken.
När jag väl står där med armarna i löddret och gör glasen/tallrikarna fina är det inte så farligt, men när allt kladdigt porslin står framme på bänken och jag inte har tid att ta hand om det ser det faktiskt förjävligt ut.
Det kan vara svårt att ta till sig min pedantiska sida, men tydligen har jag en sådan.
Jag är trots allt jungfru.

Always look on the bright side of life del 2:
Träningskläder är också shopping, eller hur?

Jag och Sam tyckte att det var en sådan bra idé att Frida och Christofer kom på en lugn middag en tisdagkväll som denna när vi ändå hade tvättid: umgås och tvätta i ett.

Förutom då att vi var så upptagna med chili con carne att vi glömde vår tvättid. Kvar på badrumsgolvet står tre fulla tvättsäckar. Kvar i tvättstugan var en tvättid på måndag.

Well, eftersom alla shorts, alla sportbehåar och alla sockar är slut får jag väl köpa nya prylar till matchen på lördag. Festligt sätt att spendera sina slantar (som också ska täcka en kreditkortsräkning från Paris).
På plussidan är dock att jag med tanke på sista tidens uppslutning på träningarna, sannolikt slipper byta om överhuvudtaget till vår träningstid på torsdag.
Always look on the bright side of life?