Kickis skrivklåda

Ingrid och Martin kom och försökte hjälpa mig att göra slut på espressokladdkakan (South Beach-Sam har inte rört den en enda gång, fastän jag har försökt locka med att nötterna i alla fall är nyttiga).
Till och med Ingrid, som är en riktig gottegris, fick erkänna sig besegrad.
“Jättegod”, sa hon medan hon kämpade för att svälja sista tuggan, “men vääääldigt mäktig.”
Varken hon, jag eller Martin fick i oss mer än en bit. Det är en riktig överlevnadskaka, en sån man har när man bestiger Mount Everest eller skidar till Nordpolen. En tugga så står man sig 80 kilometer till, typ.
Igår, efter att Christofer, Frida, Ingrid och Martin ätit av kakan, samt att jag ätit av kakan tre gånger, var ändå nästan hälften kvar.
Smart som jag är, lurade jag på Ingrid resterna. Jag har bara en liten, liten slice kvar som lördagsgodis till mig själv. Kakan är med dem på Utö nu. Maken till berest espressokladdkaka har sällan skådats.

Här kommer receptet, för dig som har idrottande tonårssöner eller planerar en expedition till Nordpolen:

2 dl pinjekärnor och skållad sötmandel (rostas i stekpanna)
200 g smör (smältes)
3 dl strösocker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
3 msk pulverkaffe
3 ägg
3 dl vetemjöl (180 g)
ev 1 msk kaffelikör eller konjak

Förutom det åt vi lammrostbiff med couscous och drack två nya goda rödviner till: ADA (från Spanien) och Selvarossa (italienskt).

Jag och Amalia återvände till Drinkar & Mäns ständiga vattenhål Kung Carl igår, och upptäckte en jättefin, liten takterrass. Den var helt perfekt stor (eller snarare liten) för min födelsedagscocktail. Ska försöka kolla lite priser.
Amalia tyckte att Drinkar & Män, förutom våra klubbjuveler, borde ha en klubbväska.
“Jag, vars klubb-titel är klubbväskan, har redan en”, svarade jag och viftade med min nya bästis Pearl Botkier.
Pearl har ju nästan redan betalat sig. Sedan jag kom hem från semestern har jag burit runt på henne alla dagar utom två. Det blir inte så många dollar/användningstillfälle.

Ingrid ringde och tyckte att jag, Sam och espressokladdkakan skulle cykla till Bagarmossen. Efter whiskyträffen hos Frida och Christofer är kladdet visserligen bara halvt, men eftersom den här kakan verkar trivas som omkringrullande kaloribomb kanske vi cyklar över till herr och fru Harris imorgon.
Ikväll jobbar jag sent – testar AD-kandidat till ToppHälsa igen. Bra folk har ju ofta redan bra jobb, så man får ta emot dem på kvällar och helger. Lätt värt det om vi hittar någon tillräckligt bra… Men jag börjar bli trött på långa arbetsdagar. Imorgon är det jag som slutar klockan 12.

Sam köpte cykel igår och eftersom han är fem år var vi tvungna att vara ute och cykla på kvällen. Runt runt runt. Årsta-gamla Enskede-Globen. Idag vill jag cykla till en punkt, så jag bjöd in oss och espressokladdkakan med 8000 kalorier till Frida och Christofer Fager. De bor väl en kilometer härifrån och den cykelturen rättfärdigar absolut att jag äter ett ägg, 50 gram smör, 1 dl socker och blandade kryddor. Sedan hoppas jag på en whisky för att skölja ner kaloribomben också. Mmmm. Rena hälsoturen!

Inte för att det har med saken att göra, snarare tvärtom, men gjorde ett grymt omslag till ToppHälsa 9 idag.

Jag vet inte vad problemet är, men något är fel. Varje onsdag efter semestern, även idag, är jag så jävla ARG när jag går från jobbet. Jag letar efter någon att döda. Är det inte SAS så är det SL, som idag. (Fast allvarligt, det är jävligt fräckt att ta fullt betalt för månadskorten när SL-trafiken är så sparsam som den är nu. Imorse tog det mig en halvtimme att åka ersättningsbuss från Gullmarsplan till jobbet, istället för de vanliga 10 exakta minuterna. Jag mailade SL/Connex idag och påpekade detta – i mycket vänlig ton! SLs otroligt ointressanta svar: “Ingen betalar ändå fullpris. SLs budget för 2005 ligger på dryga 7 miljarder. Av dessa är 52 % skattefinansierade från länsinnevånarna oavsett om de åker i den kollektiva trafiken eller inte.” Så bara för att SL-korten är delvis skattefinansierade ska jag sluta gnälla över att jag betalar 600 kronor för mitt månadskort, oavsett om trafiken fungerar eller inte…? Idioter.
Hur som helst, jag undrar varför jag blir så arg. För det handlar ju inte bara om att SL är snålfittor (vilket de är). Är jag inte nöjd med jobbet? Är jag helt utmattad av att jobba heltid? Är jag frustrerad för att jag känner mig ensam i förhållandet, eftersom Sam är en mussla och inte delar med sig av tankar och känslor? Är jag orolig för att Sam inte ska bli kvar i Sverige utan kanske flyttar till USA? Är jag arg på mig själv för att jag är för feg för att flytta utomlands? Är jag arg i kroppen för att jag inte tränar som jag brukar? Äter jag fel?
Innan semestern var också onsdagar veckans värsta dagar, men då var jag trött, inte arg. Jag var så trött att jag blev apatisk och gråtfärdig. Nu är jag arg och gråtfärdig istället.
Vad är det för fel på mig?
Jag blir inte ens glad när jag tänker på sommar-reorna.

Det var bara Amalia och Frida som kom ihåg min namnsdag i söndags. Jag är själv inte så bra på namnsdagar, men jag tycker att åtminstone mina föräldrar hade kunnat gratulera mig. Särskilt som jag ringde och gratulerade mamma tre gånger. Den sista gången var det till och med på rätt dag.

Idag är det femton grader och åskregn. Jag vaknade klockan sju av att jag trodde att kranen i köket stod och rann och diskhon svämmade över, men det var bara ett milt strilande sommarregn som lät från balkongen.
Jag vägrar att ha jeans, trots att det är jeansväder. Jeans får jag ha tio månader om året i alla fall, så idag blir det kjol och platåträsko-sandaletter. Jag kommer att frysa ihjäl.

Sam går nu in på sin tredje vecka med South Beach-dieten (som faktiskt verkar både vettig och enkel att följa). Igår när vi veckohandlade, steg omkostnaderna drastiskt från sjuhundra till tolvhundra – en ökning med 70 procent! South Beach tarvar en del kostomläggningar och jag tror vi köpte nötter för si så där 300 spänn. Om Sam inte håller ut åtminstone en vecka till blir det han som får på nöten.
Jag köpte i och för sig också nötter. Men i mitt fall ska de vara till Allt om mat:s espressokladdkaka med 8 000 kalorier.

Jag och ToppHälsas marknadschef Ingrid Hegg körde imorse ut till Amelias lilla krypin (tre nymålade stugor förutom själva huset) på Dalarö för ett pre-budgetkonferens-möte. Precis vid vattnet, lummig trädgård, avskild känsla, stor altan. Om det inte var för att bara trädgården kostar si sådär 75 000 i underhåll varje år hade jag lagt ett bud på torpet. Vem behöver äta, liksom?
Det roligaste, förutom att få dra nytta av två gamla rävars samlade kunskap, var att få ha Thorbjörn Larsson som servitör.

Café har publicerat årets “Sveriges 69 sexigaste kvinnor”-lista. Trots hotelser, mutor och rövslickeri hamnade jag på 70:e plats. I år igen.
Cafés chefredaktör Jens Stenberg försökte trösta mig via sms:
“Men det är en stabil plats 70.”

Naturligtvis var det skitdåligt väder utanför Dalarö där vi seglade igår. När vi efter ett par timmars segling dukade upp lunchen, började det regna så mycket att det blev matjesillsoppa på tallrikarna. Vi var tillbaka i hamn klockan två.

Däremot idag, när jag ska in på jobbet några timmar mitt på dagen, så är det solsken! Och Sam har kommit hem = dubbelt så dålig idé att jobba. Men en potentiell ToppHälsa-AD-tjej ska komma och göra ett provjobb och kan bara komma på helgerna, så det är inte så mycket att välja på. Jag behöver ändå läsa på inför heldags”konferensen” med Amelia imorgon och det kan jag göra medan ToppHälsa-AD-kandidaten layoutar. Direktiven från Amelia har varit väldigt vaga så jag fattade inte förrän i torsdags vad vi egentligen ska göra. Nu får jag pinna på lite med mina förberedelser!

Sam kom hem, pigg som en mört som går på amerikansk tid. Han har varit hemma en halvtimme och har redan scoutat cykelmodeller och öppna cykelbutiker för han ska tydligen köpa en cykel idag.
Jag, som den glupska hund jag är, scoutar brunchställen. Allt om Stockholm har blivit skitkackigt sedan det blev eniro-ägt. Du får upp samma saker som på eniro/gula sidorna om du frisöker på “brunch” – informativt men stelt. “Tipsen” är telefonkatalogstexter; de saknar personlig/redaktionell känsla. Vilket gör dem inte bara tråkiga utan också mindre tillförlitliga.

För övrigt är det nästan ingen som serverar brunch. Hotellens frukostar stänger 11 (utom Clarion som stänger 10.30) och restaurangerna/Tyresö slott/Ulriksdals slott öppnar inte förrän 12. Det är bara Sirap som öppnar den perfekta brunchtiden, kl 11. Och Sirap är inte så roligt längre. För hypat. Man måste vara en halvtimme för öppningsdags och köa med tusen andra för att få bord. Påminner som de ryska brödbutiksköerna efter perestrojkan.

Hade en ny dust med favoritflygbolaget SAS idag.
Matt Walker i England bjöd in mig och Sam till en kompis födelsedag nästa lördag. Festen skulle vara öl på en gräsmatta, picknick och “punting” i Cambridge. “Punting” = att staka fram en båt längs kanalen, inte så mycket på tjusigt gondoljärsvis som på Huckleberry Finn-vis. Matt berättade om punting när vi träffades i mars och det låter brittiskt grabbigt:
“You drink a lot of beer and someone always falls inte the water.”

Jag var lite tvekis, eftersom jag som Sam sa “inte har betalat Bricanyl-väskan än”, men jag hittade sjysta billiga biljetter på SAS. SAS är okej om jag flyger med Sam så jag kan snylta på hans guldstatus. Men hoppsan! Varje att varje gång jag försökte boka på deras sajt, kom texten “Du har inte nog bonuspoäng för att betala båda biljetterna” upp. Och jag vill självklart inte betala 60 000 poäng (=10 000 poäng från en USA-resa) för en 1298-kronorsresa. Så jag försökte börja om och hitta felet.

Efter en halvtimme gav jag upp och ringde internetsupporten. NÄHÄ, då är ju sajten under ombyggnad så att du inte KAN köpa biljetter för pengar utan bara för Eurobonus-poäng om du är inloggad som Eurobonusmedlem! Och då jag använder Firefox kan jag visst inte logga ut!
“Firefox klarar inte av vår sajt”, sa mannen i supporten.
“Eller så är det er sajt som inte klarar av Firefox”, sa jag.
Rätt ska vara rätt.
När jag väl hade hade bytt webbläsare hade de billiga biljetterna sålts och kvar var tusen kronor dyrare biljetter.
“Jag vet att det här inte är ditt fel!” röt jag till den stackars supportkillen, “men jag HATAR SAS! Jag måste DÖDA någon snart och om vi inte lägger på så blir det du!”
Han la på fortare än Amelia hinner säger “specialtidningskunskap”.
Det blir ingen punting för min och Sams del…

En ljuspunkt, däremot, är att jag har rullat in melon i prosciutto, köpt gruyère och gjort Allt om mat:s matjessillröra till min, Frida och Christofers segeltur imorgon!
Frida sa att vi åker ut till hamnen där båten ligger och blåser det styv kuling så äter vi upp maten och åker hem igen, så inget kommer att förfaras.

En ljuspunkt är också att Desirée ringde idag på lunchen och hade förslag på inriktningsändring av boken som jag hoppas att jag ska få kontrakt på. Ändringarna ligger helt i linje med vart jag vill göra och åt det håll jag vill att mitt skrivande ska utvecklas, så jag blev jätteglad!

En tredje ljuspunkt är att Bulls bildbyrå hade kreativa och roliga samarbetsförslag på vårt lunchmöte idag.

Och bäst av allt: Nu när Sam kommer hem ska han vara i Sverige fem veckor i sträck!!! (Plus att det har kommit upp en bra lösning för hans arbetssituation! Tyvärr går den inte i lås än, men förutsättningar finns… Hurra! Jag slipper bli lyxhemmafru i Florida! Jag är ju trots allt 25 år för ung för det.)

Lägger man till att jag har köpt nya Harry Potter och fick ha mitt Lulu Guinness-paraply idag så blir det en dag som slutar på plus, trots allt.