Kickis skrivklåda

Ingrid och Martin kom och försökte hjälpa mig att göra slut på espressokladdkakan (South Beach-Sam har inte rört den en enda gång, fastän jag har försökt locka med att nötterna i alla fall är nyttiga).
Till och med Ingrid, som är en riktig gottegris, fick erkänna sig besegrad.
“Jättegod”, sa hon medan hon kämpade för att svälja sista tuggan, “men vääääldigt mäktig.”
Varken hon, jag eller Martin fick i oss mer än en bit. Det är en riktig överlevnadskaka, en sån man har när man bestiger Mount Everest eller skidar till Nordpolen. En tugga så står man sig 80 kilometer till, typ.
Igår, efter att Christofer, Frida, Ingrid och Martin ätit av kakan, samt att jag ätit av kakan tre gånger, var ändå nästan hälften kvar.
Smart som jag är, lurade jag på Ingrid resterna. Jag har bara en liten, liten slice kvar som lördagsgodis till mig själv. Kakan är med dem på Utö nu. Maken till berest espressokladdkaka har sällan skådats.

Här kommer receptet, för dig som har idrottande tonårssöner eller planerar en expedition till Nordpolen:

2 dl pinjekärnor och skållad sötmandel (rostas i stekpanna)
200 g smör (smältes)
3 dl strösocker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
3 msk pulverkaffe
3 ägg
3 dl vetemjöl (180 g)
ev 1 msk kaffelikör eller konjak

Förutom det åt vi lammrostbiff med couscous och drack två nya goda rödviner till: ADA (från Spanien) och Selvarossa (italienskt).