Kickis skrivklåda

Jag vet inte vad problemet är, men något är fel. Varje onsdag efter semestern, även idag, är jag så jävla ARG när jag går från jobbet. Jag letar efter någon att döda. Är det inte SAS så är det SL, som idag. (Fast allvarligt, det är jävligt fräckt att ta fullt betalt för månadskorten när SL-trafiken är så sparsam som den är nu. Imorse tog det mig en halvtimme att åka ersättningsbuss från Gullmarsplan till jobbet, istället för de vanliga 10 exakta minuterna. Jag mailade SL/Connex idag och påpekade detta – i mycket vänlig ton! SLs otroligt ointressanta svar: “Ingen betalar ändå fullpris. SLs budget för 2005 ligger på dryga 7 miljarder. Av dessa är 52 % skattefinansierade från länsinnevånarna oavsett om de åker i den kollektiva trafiken eller inte.” Så bara för att SL-korten är delvis skattefinansierade ska jag sluta gnälla över att jag betalar 600 kronor för mitt månadskort, oavsett om trafiken fungerar eller inte…? Idioter.
Hur som helst, jag undrar varför jag blir så arg. För det handlar ju inte bara om att SL är snålfittor (vilket de är). Är jag inte nöjd med jobbet? Är jag helt utmattad av att jobba heltid? Är jag frustrerad för att jag känner mig ensam i förhållandet, eftersom Sam är en mussla och inte delar med sig av tankar och känslor? Är jag orolig för att Sam inte ska bli kvar i Sverige utan kanske flyttar till USA? Är jag arg på mig själv för att jag är för feg för att flytta utomlands? Är jag arg i kroppen för att jag inte tränar som jag brukar? Äter jag fel?
Innan semestern var också onsdagar veckans värsta dagar, men då var jag trött, inte arg. Jag var så trött att jag blev apatisk och gråtfärdig. Nu är jag arg och gråtfärdig istället.
Vad är det för fel på mig?
Jag blir inte ens glad när jag tänker på sommar-reorna.