Jag klagar ofta på Sam. Tycker det är krångligt med relationer, svårt att kommunicera, och så har vi båda familjer som inte alltid är helt lätta…
Men man ska inte glömma att vi har jävligt roligt ihop! Sam har en massa bra sidor, inte bara att han är klok och snygg. Förra fredagen när han råkade komma hem från en krävande kursavslutning i NLP, med slutprover och hela köret, klev han rakt in i “Jag har aldrig…” och en improviserad tjejfest. Han sa inte ett ord om att vi var en hög flamsiga fnitterfior, han tog sig istället en whisky och började “Jag har aldrig… ” på stående fot.
När sedan vi fyllon började klä ut oss i mina hattar, upprotade ur en låda från vinden, tillsammans med skor, klänningar och väskor, erbjöd sig Sam att vara fotograf. För att riktigt smälta in tog han själv på sig sin cowboyhatt och hängde några handväskor över armen.
Det är kärlek.
Min man, Smygbögen.