Kickis skrivklåda

… kan du läsa här:

http://www.shortcut.nu/default.ns?lngItemID=1042

Det är på Shortcut vi har träffats.

Med tanke på föregående inlägg vill jag påpeka att Sam är bra också. När jag igår försökte motivera mitt något impulsiva och inte så genomtänkta skoköp på kredit, var jag tvungen att först förklara varför det överhuvudtaget blev ett par skor. Han är ju kille, vilket inte bara innebär att matrestgeggiga tallrikar kan stå framme över natten utan också att han kanske inte alltid inser nödvändigheten i att köpa skor för tvåochetthalvttusen.

Så jag satte igång. Förklarade hur fel kjollängden är till mina ben (även om själva kjolen är fin) och chocken som jag upplevde när jag såg mitt plattfotade jag i golv-till-tak-spegeln på Zara.
“Och så, förstår du”, sa jag, “så ser jag benstumparna som sticker ut under kjofållen. De är som små, små vedträn. Plötsligt ser jag att jag har korta ben!”
“Var var den där spegeln någonstans?” fnyser Sam. “Lustiga Huset, eller?”

Jag menar, ibland går det minus, men ibland går det plus, det här med killar…

Min kille är allergisk mot “småplock”, den där aktiviteten som tydligen kvinnor är så bra på, när man i farten plockar ur diskstället, eller lägger saker på sin rätta plats, eller slänger skräp som ligger framme. Alltså att löpande småstäda så att bostaden hela tiden ser trevlig ut.

Imorse när jag kom upp stod fortfarande hans middagstallrik framme på bordet, komplett med intorkad lingonsylt och gamla smörrester. Och det hade varit en sak om han hade råkat somna med pannan i tallriken för att han var så himla trött, men efter att han har ätit klart (och lämnat tallriken stående framme) så har han hunnit sitta vid datorn och jobba en timme, så det var inte akut trötthet som orsakade ta-undan-efter-sig-förlamningen.

Ibland känns det som att bo med ett barn.

Jag fick ett mail från en väninna som jobbar på Svensk Damtidning:

“Min kollega Christel ska vara mammaledig från 1 juli och min chef letar
efter en duktig vikarie som kan ersätta henne (och jag söker en ny trevlig
bordsgranne). Det handlar om minst ett års vikariat. Du ska såklart vara
noggrann och nyfiken, men det viktigaste är att du är intresserad av att
träffa människor. Vi intervjuar artister, skådespelare, författare och
politiker. Ett viktigt inslag i tidningen är såklart de kungliga jobben och
det är en fördel om du är intresserad av prinsar och prinsessor.

Det är uppskattat att själv komma med förslag på intressanta
intervjupersoner och tycker man om att röra sig kring Stureplan och är bra
på att snappa upp små nyheter/skvaller så är ger det en guldstjärna.

Det är inget tvång att ha en journalistutbildning i ryggsäcken, även om det
naturligtvis ses som ett stort plus. Däremot måste man ha något eller några
års erfarenhet av veckotidning, månadspress, kvällstidning eller liknande.

Kontakta chefredaktör Karin Lennmor:
Svensk Damtidning
Att: Karin Lennmor
Box 27710
115 91 Stockholm

Eller maila helt enkelt in en ansökan på:
karin.lennmor@aller.se”

Både jag och väninnan vet att många journalister läser min blogg, så om du känner att detta är något för dig, hör av dig till Karin! SvDamtidning verkar vara ett väldigt trevligt ställe att jobba på.

Igår klädde jag på mig och drog iväg på stan för en massa möten och en intervju. Eftersom jag fortfarande kämpar för att gå 10000 steg om dagen, tog jag platta skor. Dessutom hade jag en kjol som går nedanför knäet, en längd som jag inte alls känner mig bekväm i och som “förkortar” benen men kjolen är så snygg att jag förlåter det. Allt kändes helt okej.

Tills jag fick se mig själv i en golv-till-tak-spegel på Zara. Kombinationen av platta skor och lång kjol gjorde att mina ben såg pyttekorta ut. Som om jag nästan inte hade någon underkropp alls, jag nådde knappt upp till trösklarna. “Snövit, Kicki och de sex andra dvärgarna.” Katastrof. I panik kastade jag mig in på närmsta skoaffär, som tyvärr råkade vara svindyra CC i Sturegallerian, och ryckte åt mig ett par höga klackar. Skönt att slippa känna sig som en lilleputt.

Lackpumps, 2499 kr, CC Skor.

Det var ju himla tur att jag tog pengar jag inte hade och shoppade mig något högklackat för sedan tog jag en after work med en tjej som också visade sig vara shoe-aholic och jag hade skämts ihjäl om jag hade suttit där med plattfot.

Igår skrattade jag gott åt allt roligt som händer på jobbet. Idag när jag vaknade, vaknande jag med dåliga tankar i huvudet istället. “Ingen tycker om mig”, “jag kommer aldrig att få ett jobb igen i hela mitt liv” och “jag kommer aldrig att ha råd att flytta” är tre vanliga teman. Idag är en ingen tycker om mig-dag. Funderade ett tag på att inte kliva upp överhuvudtaget, men lyckligtvis har jag en intervju inbokad 10.30, lunch inbokad 12.30 och ett par mail som absolut måste skickas iväg snarast, samt en artikel som kan bli klar idag om jag ligger i, så upp kom jag. Det är ju för väl att jag har jobbet – vad skulle jag annars göra av min existensiella ångest?

Ibland går humöret upp, ibland går det ner.

Jag älskar mitt jobb! Det händer något nytt hela tiden, jag hinner inte bli uttråkad. Som igår. Då fick jag prata avföringsprover med DNs kulturchef Maria Schottenius. Hur humor är inte det?

Har sett de två första avsnitten av Courteney Coxs TV-serie “Dirt”, som började gå på TV400 i helgen. Don’t hold your breath, säger jag bara.

Inga vidare intriger, alltför freakigt med en schizofren paparazzis verklighetsupplevelser och massor av sex utan att kännas sexigt. Det enda som är roligt är att se att Cox kan göra något annat än Vänner-Monica, Cox har till och med ändrat sin röst. Och det känns som att hela serien är uppfunnen för att hon ska få visa just sina skådespelarmöjligheter.

Och for the record så går det inte alls till så där på tidningsredaktioner, i alla fall inte i Sverige.

Missa inte att jag hädanefter finns på www.kickinorman.com (också) vilket förstås gör det lättare att komma ihåg adressen! (Särskilt Charlotta har ju klagat, vill jag minnas.)

Josephine Bornebusch är en snygg och rolig tjej som jag har träffat flera gånger i jobbet och flera gånger med gemensamma vänner, men aldrig med flit på egen hand privat. Så igår tyckte vi det var dags. Eftersom jag började om med Sex And The City-boxen förra helgen och hon kom hem från New York i veckan, tyckte vi att kvällens tema var givet.

Så vi klämde in oss på Pops makeupdemonstration på Åhléns City igår, och jag dammade av mina Choos.

Jossan får sig en blåtira.

Sedan tog vi en drink på terrassen på Fredsgatan 12.

Vi hann med två drinkar på Café Operas veranda också, innan jag, Jossan och Jimmy Choo hamnade på East. Min nya favoriträtt på East är papayasallad med bläckfisk. Vilken outsider!

Sedan fick vi dricka skumpa på Riche. Carolina Gynning var också där och Sofi Fahrman gick förbi utanför fönstret.

Sedan kom Jossans väninna Kim, som jag hade som etta på utelistan när jag gjorde den på Aftonbladet. Vi kallade henne för uteliste-Kim hela kvällen. Hon var väldigt trevlig. Särskilt med tanke på att jag har hävdat att hon inte kan prata.