Kickis skrivklåda

Under veckan som har gått har jag haft ett fantastiskt stöd av väninnor. Ammi skickade följande mail till mig med rubriken “Därför är Kicki fantastisk – topp 27″. Förutom att jag faktiskt blir glad och stolt när jag läser den, är den lite rolig:

“du är generös
du är klok
du är modig
du är rolig
du är snygg
du klär dig snyggt
du är kalasbra på att skriva
du har massa vänner
du är lätt att tycka om
du har koll
du är omtänksam
du kan laga kåldolmar
du har snygga skor
du är intelligent
du har världens bästa klubb
du kan spela basket
du kan kalla dig författare
du kan prata med söt norrländsk dialekt
du har råd att köpa fina saker
du är kul att umgås med
du lagar världens godaste tiramisu (Åsa Jinders iofs, men ändå)
du säger vad du tycker
du gör saker du tycker är jobbiga
du är ärlig mot dig själv
du dricker whiskey som en hel karl
du uppskattar riktig mat (Bearneisesås!)
du kan köra skoter

Nu måste jag jobba lite, men du fattar- du är fantastisk, även om det
inte känns så nu!
Jag finns om du vill något!
Sköt om dig, krammmmmm”

Jag antar att det är så här man får försökta hitta tillbaka till sitt självförtroende nu.

Nu har det hänt igen: Jag pratar för mig själv framför tv:n.
Den här gången var det inte av lycka utan av indignation. När småtjejerna i “Top Model” gick på barbecue hos en handfull brunstiga fransmän, står en av fransoserna och röker en spliff och jag hör mig själv säga:
“Näe! Han röker braj i tv!”
Man får faktiskt inte knarka i tv och särskilt inte i ett program med massor av unga tittare.

Det gäller Filip & Fredrik också.

Hur stavas abonnemang egentligen? Abbonnemang? Abbonemang? Jag vet bara att det inte stavas som man tror.

Jag och mamma hade vårt lördagssamtal idag. Hon har ett abonnemang där hon ringer gratis till tre nummer på lördagar och mitt är ett av dem. Alltså måste vi pratas vid just på lördagar och ingen annan dag. Och God forbid att jag skulle ringa henne på en lördag!
Vi är ganska lika, jag och mamma. En del saker får kosta, en del får inte kosta alls. Skor är en sådan sak som får kosta. Pennor, däremot, snor man på hotell eller –i mitt fall – på spa.
Många bäckar små är spartipset från en kvinna som har 150 par Bruno Magli-skor i sin garderob. Och det är inte mig själv jag syftar på.
Men vi är som sagt ganska lika, jag och min mamma.

Idag började mamma gråta.
“Jag kan inte tänka mig att Sam inte ska höra till oss längre!”
Näe, inte jag heller.
Mamma börjar i och för sig att gråta nästan jämt. Hon kan fortfarande börja gråta för att Olof Palme är död.
Nä, nu överdrev jag.
Men nästan.

Tidigare i veckan fick jag ett kort från mamma. Motivet var en liten guldlockig tjej som kramar en nallebjörn. Inuti kortet hade hon skrivit “Älskade barn!”
Det är jag det.
Älskade barn.

Oj. Vem hade trott det skulle vara så här jobbigt att inte göra någonting?
Jag har läst “Fans” (kul, lätt-kulturell, fiffig) , sett på tv, lagat mat, sett “Coach Carter” (förtjänade sitt fina betyg!), ätit långlunch på Melkers fisk i Söderhallarna med Therese från Ume, kommit på att vi inte har match imorgon (vilket jag räknat med), tvättat (inklusive matchställen), diskat och sett över finanserna (inte alltför upplyftande).
Och nu då?
Vad gör man egentligen när man är singel?
Måste jag ut och ragga nu?
Eller, är jag verkligen singel?
Sam säger att det inte är slut, men att vi inte är ihop.
Vad är jag då?

Hålet efter “Floorfiller” i fredagens tv-tablå fylls ganska väl av programmet med det fyndigaste namnet, Kanal 5:s “So you think you can dance?” Visserligen är det roligare med ett svenskt program, men floorfillarna är inte ens i närheten av nivån på sina amerikanska förebilder!
TÄNK att människor kan dansa så där! Jag såg just Ashlé (konstig stavning, men det var så textaren hade stavat) och Blake dansa samba. Så jävla coolt! Och så karismatiska! Jag kom på mig själv med att önska att jag hade video så jag kunde spela in dem och se igen och igen och igen… För första gången sedan “Sex & The City”-avsnittet där Carrie snubblar på catwalken har jag skrattat högt för mig själv framför tv:n och hojtat “Så jävla bra!” till den döende fetbladsväxten i fönstret.

Är svart det nya svarta? Visst.
Är danssåpor de nya sångsåporna? Tveklöst.

Har tagit semester fredag och måndag. Ska bli spännande att inte gå till jobbet på fyra hela dagar. Antingen kommer jag att sova 96 timmar i sträck, eller så har jag skrivit klart en roman till tisdag morgon.

Saker att göra i helgen:
1. Desperate Housewives, hela första säsongen på DVD
2. Floorfiller-maraton på TV3 på söndag, med danstävling på kvällen
3. Fredrik Strages “Fans” som jag köpte idag
4. Nya In Style med Sarah Jessica Parker på omslaget
5. Oktobernumret av Vogue
6. Sophie Kinsellas “The Undomestic Godddess”
7. Fundera om det är värt 1200 spänn (plus tull, tydligen) för 4 första säsongerna av “Will & Grace” på DVD
8. Se “Coach Carter” som tydligen fått aaaa i amelia, jag hyrde den på väg hem från matchen
9. En påse ostbågar
10. Skriva en roman

Förresten vann vi med 2 poäng. Vi borde ha vunnit med mer men vi var bara sex spelare, plus två från motionslaget. (Vi hade inte klarat oss utan förstärkningen eftersom Linda blev outfoulad i tredje och Lisa i fjärde perioden.)
Jag satte två straffar när det var 19 sekunder kvar, sedan missade Skuru en lay-up, Marja tog returen och la sig på bollen till slutsignalen. Rutinerat av oss båda. (Och rutinerade borde vi vara med tanke på att vi var dubbelt så gamla som motståndarna.)

Tack, Gud, för att du försöker kompensera lite, men det här räcker inte för att vi ska bli sams igen.

Eller så sitter Gud på ett moln och garvar när hon kommer på nya spratt att spela mig. När jag hämtade Desperate Houswives-DVDn på posten hade tullverket geggat i paketet. Jag fick betala över 200 spänn i tull. Hell, det är vad DVD:n kostar till att börja med (nåja, nästan). Ikväll är vi bara sex spelare till matchen mot Skuru. Det skulle inte förvåna mig om jag bryter benet. Eller, ännu värre, att någon annan spelare bryter benet så att jag får spela hela matchen utan att bli avbytt.
“Haha”, säger Gud då. “Det där fick jag till bra!”

Fast självklart betalar jag gärna tull och bryter benet om bara Sams Evil Twin försvinner och vanliga Sam kommer tillbaka.

… kanske har någon dödat Sam och sedan har hans Evil Twin tagit hans plats.

… är det här kanske en jättekonstig dröm. Snart vaknar jag nog.
Det skulle också kunna förklara varför Sam gör konstiga saker.