Kickis skrivklåda

Igår gick det ut ett pressmeddelande från Louis Vuittons förlängda arm, PR-byrån RMPR, om samarbetet med den franska bjässen och Sex & The City-filmen.

“Louis Vuittons produkter tar stor plats i den efterlängtade filmen Sex and the City: The Movie, som nu visas på biografer världen över. Inte nog med att varumärket omnämns i tre scener, så delar ett antal Louis Vuitton väskor och accessoarer bioduken med filmens skådespelare. Speciellt Carrie, som spelas av SarahJessica Parker, som under stora delar av filmen syns med en Louis Vuitton’s Limelight Clutch.”

Limelight Clutch, jomenvisst.

I höstas funtade jag på en sådan, efter att ha sett den under en av Olsen-syrrornas arm. Men jag fick det inte på något sätt att gå ihop ekonomiskt.

Jag önskar jag bara var Carrie som blundade och hoppade shoppade…

Alla bloggar har redan berättat om Lars Wallins nya makeup, men jag gör ett litet Wallin-inlägg ändå. Mest vill jag faktiskt bara visa bilderna från hans ateljé där pressvisningen hölls för jag har då aldrig sett maken till fantastiska klänningar!

Sminkmodellerna hade specialdesignade klänningar som var helt fantastiska.

Lars hade fina, röda skor i krokoprint.

Sminket är som smink är mest, det lilla jag har hunnit testa. Men vad gör det när det kommer i svinsnygga förpackningar? Bra gå-bort-presenter!

Så här ser det ut på Lars jobb. Snacka om maskeradläge! Man vill ju bara klä ut sig…

Den här vill jag ha! Give it to me.

För några veckor sedan köpte jag en scarf och halsband på Mango till en väninna som hade fyllt år. Mango-expediten la ner presenterna i ett finfint paket tillsammans med kvittot, för jag sa att det var till en väninna som kanske skulle vilja byta. Mycket riktigt så ville min väninna byta, men när hon kom till butik så hände följande:

“Jag försökte alltså lämna tillbaka scarfen och halsbandet från Mango idag men tydligen fick man inte returnera accessoarer. Expediten hade dessutom grymt otrevlig attityd och slängde ur sig sådant som “det står faktiskt på baksidan” och när jag påpekade att det var en present som inte riktigt var i min smak “det borde väl din väninna ha vetat”.”

Själva bytproblemet är nu löst, men blir man inte häpen över vissa serviceyrkens fräckhet? “Det borde väl din väninna ha vetat”?

Sommarhärlig klänning, 699 kr, Mango.

Igår var det också roligt på jobbet! En text, som behövde bilder, som behövde mig, som behövde många andra duktiga, trevliga människor (trevliga människor får man inte nog av)!

Och fina skor.

Miu Miu-paljettpjuck, Stuart Weitzmans med fjäril, mina Zara-sandaletter.

När jag igår pressade in mina vårvarma fötter i Zara-skorna kände jag mig som Askungens styvsyster – helst ville jag bara hugga av en bit av tån. Men ju mer jag gick desto mer bekväma blev dem! Nu är de som promenadskor, tolvcentimeterklacken till trots.

Jag fick ett mail från en person som läser min blogg: “Vad fin du var i din nya rutiga blåsa förresten! Önskar jag kunde bära såna där bandlösa saker jag också.”

Jag svarade: “Klart du kan ha axelbandslösa saker! Det är bara att ha!!!!! Om jag skulle bara ha kläder som jag ser ut att ha perfekt figur i skulle jag aldrig kunna ha på mig något. Så det.”

Precis så är det: Tycker du något är fint? Det är bara att ha! Passar det inte din figur? Det är bara att ha! (Undantaget: Kraftig övervikt i kombination med spandex.) Det är trots allt du själv som ska ha det på dig och alltså du själv som bestämmer om det är fint eller inte.

Axelbandslöst? Det är bara att ha!

Jag köpte nya fishnest igår för att ha till min nya klänning. Jag köper alltid dyra strumpbyxor, dessa från Wolford, 259 kr. Jag har aldrig tidigare haft problem med Wolfords strumpbyxor utan kör dem glatt i maskin och använder dem hur länge som helst. Så, övertygad om kvaliteten, köpte jag bara ett par för kvällen.

Och igår hände då så klart för första gången att jag rev sönder dem när jag tog på mig dem. Och drabbades av strumpbyxpanik:

Ikväll är det Scandinavian Beauty Awards och jag tror jag ska ha en knäkort klänning (som jag inte har köpt än men den hänger i Souk-gallerian och väntar på mig. Hejhej, nya klänningen!).

Klänningar, 999 kr/styck, Oasis.

Någon av de här små läckerbitarna blir det. Men jag vet inte vilken. Hör här:

Rutig
Fördelar: Jag har redan en svart/vit-rutig klänning som jag älskar så jag vet att jag kommer att känna mig fin i mönstret. Den här är dessutom av bättre längd (slutar ovanför knäet). Rutigt är förlåtande mot saker som bubblar ut under klänningen. Färgen får min egen ansiktsfärg att se bra ut. Lätt att hitta accessoarer till.
Nackdelar: Påminner i modell och mönster och färg om en klänning jag redan har.

Mint-taft
Fördelar: Påminner inte om någon klänning jag har. Vacker färg, som inte är lika bra för mig som svart/vitt, men ändå inte får mig att se urvattnad ut. Skimrar snyggt, på ett dyrt sätt. 
Nackdelar: Lite tajt/för tajt – knölar sig lite runt dragkedjan i sidan, men bara där. Inte riktigt lika smickrande. Ingen mån att växa (om jag plötsligt skulle gå upp storleken jag tappade under detoxen).

Jag tycker att alla ska köpa brittiska Marie-Claire den här månaden (aprilnumret med Natalie Portman på omslaget), för då får man en alldeles utmärkt, eko-vänlig och snygg shoppingbag på köpet.

Tygväska Plastic Aint My Bag, medföljer Marie-Claire.

Presenter som man får på köpet med en tidning, kallas i tidningsvärlden för “give-aways” eller “extrasäljare”. Oftast är de av taskig kvalitet (men inte alltid, vi hade ett grymt läppglans som present när jag jobbade på SOLO) och också ganska fula, så det här kan vara den bästa extrasäljare jag någonsin har sett!

Om jag hade en tidning skulle jag genast göra något liknande för den svenska marknaden.

När jag hade en omröstning om pilotglasögon sa hälften av mina bloggläsare att piloter är töntigt/fult/passé. Ja, då är jag hpplöst ute för jag har länge tänkt köpa ett par!

Först tänkte jag klassiska Ray-Ban, men har inte hittat några snygga. Sedan kom som så ofta H&M till min räddning! Jag var skitnöjd med mina piloter.
Tills jag idag såg mig i hisspegeln och insåg att de är för stora! (I alla fall när jag har håret uppsatt.) Jag ser ju jätteful ut!

Pilotglasögon, 59,50 kr, H&M.

Jag vet inte. Jag känner mig inte nöjd. Skulle jag vara mer nöjd med ett par mindre piloter? Med ett par dyra Ray-Ban (som inte skramlar när det blåser)? Eller ska jag helt enkelt lyssna på dem som vet bättre än jag och inse att pilotglasögon är töntigt/passé/ute?

Eller ska jag sluta löjla mig och inse att det är grymt med piloter?

Jag måste rätta mig själv. I mina kommentarer i tidigare inlägg har jag sagt helt galna saker.

Micke,
I mitt Filippa K-inlägg diskuterade vi märket kvalitet. Jag sa att såvitt jag vet så suger den. Min kära sambo rättade mig då: Han har en svart Filippa K-t-shirt som alla håller utmärkt form trots massor av tvättar i ungefär två års tid. Massor av tvättar! (Det är hans favvo.)

Maria,
I mitt Birka-shopping-inlägg pratade vi om huruvida Kenzos herrdeo håller mot svett. Jag sa preliminärt ja.
Det vill jag nu dementera. Jag har inte svettats speciellt mycket idag och tog (förstås) rena kläder imorse. Jag luktar inte mumma direkt.
Rätt svar: Kenzos deo luktar gott men är fullständigt verkningslös.