Kickis skrivklåda

Alkohol – no more.

Alltså, nu har jag druckit alkohol flera gånger i veckan sedan i juni. Mindre de veckor jag tränar, mer de veckor vi har basketledigt. Och det börjar sätta sina spår. Jag hade bestämt att jag skulle dricka drinkar med härliga Mats Strandberg ungefär den här veckan och var tvungen att skicka följande mail:

Mats,
jag kan inte beskriva hur mycket jag har sett fram emot vinpimplande med dig. I min kalender står det att jag ska maila dig den här veckan för att bestämma en vindrickarkväll. Men jag kom hem från Berlin igår och blotta tanken på vin eller drinkar får tarmarna att knorra, hyn att gråna och finnarna att komma galopperande. För att inte tala om hur illa ställt det är med alkomagen (alltså fettet på den) och konditionen (lack of). Så jag mailar för att säga att jag fortfarande ser fram emot en riktig vinafton med dig, men gör det något om vi väntar lite?

Alko, alltså. Man blir dum, sjuk och ful. Min pride&joy-överarmar har börjat fläbba och min Rodebjer-klännings puffärmar skär in. Jag har inte haft en cellulit i hela mitt liv men efter fem drinkdränkta nätter i Berlin så har även jag apelsinarsle. Jag har inget emot kilon och större storlekar, men när det så uppenbart beror på vin-öl-drinkar, känns det ohälsosamt och ofräscht. Ska magen vara fluffig ska det vara på grund av god mat och livsnjutande, inte på grund av alkohol. Fy för alkofett.

Jag samlade också ihop mitt basketlag och spelade match mot ett juniorlag. Det var väldigt roligt för jag blev plötsligt yngst i laget, vilket jag inte varit sedan… 1993. Vi blev bara sex spelare, varav flera inte rört en boll på flera år, så vi spelade bara 3/4 match. Fast det där med inte rört en boll… Vår gamla guard Peps, som inte spelat sedan våren 2005, satte två treor. Och det var vi, inte kidsen, som sprang och höll tempot uppe.

Gammal är äldst, säger jag bara.

Det jag just nu är mest arg på är basketmatchen igår, som vi förlorade. Vi hade kunnat vinna, men det gjorde vi inte. Vi spelare har lite olika teorier vad det beror på, jag tror till viss del att det beror på orken. Dels tränar vi bara två gånger i veckan, vilket för till exempel en gammal 34-åring som jag är för lite för att vara kunna vara klar i huvudet och snabb i benen en hel match. Dels spelade vi match även i söndags. Vi klarade inte av att spela som vi ville i fjärde perioden och det brukar enligt min erfarenhet vara ett trötthetstecken.

Jag är arg på mig själv för att jag inte orkade mer. Efter tre sängliggande veckor är det så klart mycket att begära, men det är ändå tråkigt att veta vad man ska göra med bollen/motståndaren/sig själv och inte ha konditionen/orken/snabbheten att genomföra det. Dels var jag jävligt arg innan matchen men släppte inte ut det förrän i andra halvlek och då först efter att vi låg under med närmare 20 poäng och motståndarlaget tryckte till min axel när jag gick på korgen. 2 straffkast kompenserar inte att jag måste lägga mig på behandlingsbänken hos Lars, just när jag trodde jag var färdighelad. Och all den här ilskan, som kom till mig av olika anledningar under dagen igår, fick inte komma ut förrän tredje perioden. My bad. Jag skulle ha börjat med att dela ut rejäla snytingar, domaren blåste bara foul på moving screens, inte på fouls som begicks i skottögonblick, men det fattade jag inte förrän matchen nästan var slut, jag var så upptagen med att andas.

Jag måste träna mer. Ska bara räkna ut hur.

Nu är det Nezeril Menthol och Lambi pappersnäsdukar som gäller. Min mage verkar vara bra (förhoppningsvis provsvar imorgon) men jag har istället drabbats av snuvan från helvetet. Vi snackar rinnig näsa samtidigt som den är täppt, nysattacker, kliiga ögon, ont i halsen och letargi. Jag, som har inte varit förkyld sedan min detox i januari, trodde jag hade Immunförsvar 2.0 men jag antar att en total shut-down av kroppen, likt den som drabbade mig i Tunisien, kan försvaga kroppen rätt bra.

Mest spännande är att jag ska spela två basketmatcher på lördag. Vi är så få i laget att jag inte kan inte spela. Hur fasen det nu ska gå till. Om vi bortser från att jag inte har tränat på tre veckor så får jag hjärtklappning av uppförsbacken i Tegnérgatan… Nu när jag skriver det ser jag ju hur korkat det ser ut att spela på lördag. MEN! Allt kan hända, kanske är jag pigg igen imorgon! Vi får se.

Positivt tänkande eller masochist?

 
Rena giftet.

Tack snälla människor som hör av er och undrar hur jag mår. Jag sov och låg i soffan om vartannat hela förra veckan, jobbade endast halva torsdagen och halva fredagen eftersom det blev grötigt i hjärnan när jag skulle tänka. Den här veckan kan jag jobba normalt med huvudet, men har svårt för fysisk ansträngning. Jag börjar svettas av att lägga in handdukar i skåpet och får hjärtklappning av att gå på ICA. Jag b*js*r normalt så länge jag äter snälla saker. Ett glas vin kan jag också hantera. Däremot kan jag inte äta skräpmat, då mår jag illa och får gå på tjotta. Spiken i min risiga kista var när jag smällde i mig närmare tio små wafersrån med vaniljfyllning (se bild). Då höll det på att gå alldeles åt helvete. Jag har fortfarande inte fått mina provsvar så än så länge går jag bara på toaletten hemma, torkar mig med egna handdukar när jag har tvättat händerna och dränker tassarna i bakteriedödande alkogel. Men jag kan umgås med människor precis som vanligt, bara jag inte lagar mat åt dem.

Seså, nog om mig nu! Fortsätt att tävla om Frizz-Easen istället.

Trots att jag kan äta nu, och har gjort det sedan i måndags kväll, och trots att jag äter nio av Lars dunderpiller om dagen, blir jag inte piggare. Tvärtom. Nu håller jag dessutom på att bli förkyld med ont i halsen och torr i ögonen. Och så fick jag mens igår också. Fy fan vad min kropp är risig. Sa jag att jag har munsår också? Blev just bannlyst från en tjejmiddag imorgon på grund av min mystiska bacill – en gravid väninna ville inte ta några risker. (Jag klandrar henne inte.) Fy fan vad jag känner mig off.

Har i alla fall lyckats göra bajsprovet. Fick ett insider-tips från en f.d. flygvärdinna om hur man gör det utan att besudla husgeråden. Nu måste jag bara ta mig till en brevlåda och posta de hermetiskt tillslutna provrören i det vadderade kuvertet. Hur nu det ska gå, jag är helt klen.

För er som undrar vem som vann Lars, så kan jag säga att jag inte vet än. Ska kora en vinnare i veckan, måste bara stabilisera mig lite först. Under tiden skickar jag en bild från vidriga Riadh Palms, platsen där jag har ätit min bacill. (Lämnade ju inte hotellet så det är ingen tvekan var min sjukdom kommer ifrån…)

Jag tyckte jag var frisk den här dagen, men jag ser ju helst konstig ut. Uppsvälld och gråblek, trots tre förmiddagar i solen.

Uppdatering 19 november:

Jamen kolla puffet och rynkorna! Jag ser ju ut som en gammal alkis. Eller som någon med vätskebrist och saltobalans.

Idag är jag klen. Svag i armarna, yr i mössan och darrig i benen. Men har ätit flera saker som verkar stanna i kroppen och dricker resorb, så det blir nog bättre snart.

Känner mig fundersam över bajsprovet. Nurse from hell ville inte att jag skulle göra det på plats utan hemma. Då sätter man en skål i toaletten och tar sedan prov ur skålen. Provet skickas sedan till Karolinska i noggrant förslutna provrör och ett vadderat kuvert märkt “lättfördärvliga biologiska ämnen”.

Jag tänker: Vilken skål då? Det är ju inte som att jag har lämpliga bajsskålar redo hemma. Ska jag köpa en ny enkom för detta och sedan slänga den? Jag kan ju inte ta en skål ur köksskåpet, bara, för tänk sedan när vi har gäster hemma, “varsågod här är marängsvissen. Ja, den serveras förresten ur en skål jag har bajsat salmonella i”. Klorin, diskmaskin, whatever, skålen kommer att vara för evigt fördärvad. Lättfördärvlig av biologiska ämnen, liksom.

Jag har läkar- och sjukhusskräck. Däför fick jag typ hjärtsnörp när sköterskan på KS infektionsakut klagade på att inga grejer funkade för att hennes kollegor var så slarviga. “Det känns ju inte så bra för mig”, sa jag allvarligt där jag låg på en pappersklädd brits, “att grejerna inte funkar och att personalen är slarvig.” Igen reaktion från henne. Jag vägrade blodprov och dropp. Jag lyckades också hålla mig från att fråga om jag kan spela basketmatch ikväll (kändes lite sjukt när jag nyss hade blivit föreslagen dropp). Så nu ska jag lämna hem-bajsprov, men jag tror jag skiter i det också (haha). Känner mig nog bättre. Måste bara sova lite och försöka få behålla en resorb eller två.

När jag efter läkarens utfrågning och kloka ord, kommenterade till imbecilla sköterskan att läkaren pratade fort, sa sköterskan “Ja men hon är rätt ny så hon är nog lite osäker.” Kvalitetsvård på Karolinska, må jag säga.

Sedan åkte jag till Lars och provade ut ett bakteriedödarpiller. Hellre ett piller än ett dropp, som det gamla ordspråket lyder.

Fortsätt att tävla  om en hälsorenovering här. Tävlingen pågår till imorgon bitti.

Idag lottar jag ut Lars. Eftersom han inte är en man-ho så är det så klart inte själva karln jag lottar ut, utan en timmes behandling hos honom. Du kan själv välja om du vill göra en behandling för ett fysiskt problem du har, eller om du vill testa igenom kroppen för att se vilka saker du behöver rensa ut (parasiter, bakterier, tungmetaller, insektsgifter?) och vad kroppen saknar (olika typer av näring, mineraler eller vitaminer?).

Lars – inte till salu. Men du kan köpa hans oändliga visdom…

Lars jobbar alltså med kinesiologi, vilket är ett sätt att diagnostisera problem. Sedan tar han hand om problemen med flera olika tekniker: akupunktur, akupressur, massage, stretching, kiropraktiska tekniker, näringstillskott… you name it. Han kan behandla allt från onda ryggar och skrivbordsnackar till huvudvärk och magproblem. Jag har gått hos honom för att laga mitt knä (funkade, spelade alla matcher förra säsongen) och för att detoxa (funkade, blev så avstressad att folk undrade om jag blivit yogi och kommenterade min glowing hy med “Är du gravid?”) Förbättringarna från en detox är så klart svårare att mäta än en rygg som slutar göra ont. Min pappa till exempel hade ont i ryggen i 30 år. Sedan bilade han till Stockholm från Umeå för att gå till Lars och nu har han inte ont längre. Min kompis Jessica gick hos naprapat sju gånger för sin onda rygg – gjorde inte ett smack. Efter en gång hos Lars är hon bättre i nacken än hon har varit på sju månader. Bara som exempel. Läs mer om Lars här.

Så vad säger du? Vill du vinna en spännande behandling hos denne man? För att tävla behöver du svara på kryssa-i-enkätfrågan, sedan svarar du på själva tävlingsfrågan i kommentarsfältet.

Fråga: Vad tänker du mest på när det gäller din hälsa och varför?

Tänk på att det bara är behandlingen du vinner. Om du väljer att göra en detox får du själv betala dina preparat, som kan vara dyra. (Mina kostade ca 2500 kronor, jag hade ungefär alla fel man kan ha. Min friluftspappa är mest ute i skogen och dricker nästan aldrig alkohol så hans kostade betydligt mindre.) Var noga med att fylla i din mailadress korrekt, annars diskvalificeras du av den enväldiga juryn (=jag).

Jag vill också berätta att Lars är en kompis till mig, så du får själv avgöra om du tror att jag rekommenderar honom för att vi känner varandra, eller för att jag har sett effekt av hans behandlingar.

Vi kör en kort tävling så du hinner göra en eventuell detox innan julen och dess fester sätter igång. Senast klockan 08.00 fredag 7 november ska ditt svar vara postat för att vara med i tävlingen.