Kickis skrivklåda

Nu tar jag semester. Jag, Sam och våra föräldrar reser till Sydafrika. Vi hoppas på lejon och elefanter, men nöjer vi oss i värsta fall med en bit mat och ett gott vin. I Krügerparken, där vi börjar, sägs det vara  30 grader varmt just nu, medan det är regnigt och ungefär 15 grader i vårt nästa stopp Kapstaden.

Även om jag inte bloggar så finns jag. Vill du nå mig är Protea Hotel i Kapstaden säkraste kortet. Där är jag från fredag och framåt. Fridens!

Staden som är formad som en fisk.

När sommarljuset fortfarande känns långt borta och termometern ger mig köldskador, värmer jag mig med tanken på staden ovan. Sista veckan i juli ska jag vara där och på lite andra ställen. Jag ska äta korv, dricka vin, köpa Gucci och bada i Medelhavet. Vart ska jag?

Vad är detta?

På Tranan delade vi ut presenter. Pappa har fyllt 65 nyligen, Birgitta fyller 65 i juni. Förra året när mamma fyllde 65 och Åke 75, fick alla fyra föräldrarna en resa till Prag (av Sam, som har bättre ekonomi än jag).

I år fintade vi alla födelsedagsbarn genom att dela ut presenter på fredagskvällen på Tranan. Mamma och Birgitta fick konsertbiljetter, Tina Turner 19 april. Åke har fått sina 76-årspresenter tidigare (tofflor och en synnerligen gedigen tysk vinöppnare). Pappa fick… en ask choklad. Alla var nöjda och glada (även om pappa kanske i hemlighet tyckte att hans present var futtig).

Så döm om de förvånande minerna när alla föräldrar på lördagkvällen presenterades med varsitt kuvert. Som innehöll massor av fyrkantiga små lappar. Som skulle bli ett pussel:

Och när pusslet var lagt och ihoptejpat, skulle det vändas på, likt lågstadiets palin-spel:

“Voilà!”

I korthet på pusslets baksida: “Grattis! Ni kanske tror att ni fick era presenter igårkväll, men det var bara en fint. Eller, ni ska visserligen på Tina Turner, men det är inte den största presenten. För den 27 april åker vi till Sydafrika! Speciellt Birgitta har ju tjatat om att hon vill resa dit. Det blir safari i Krügerparken, sedan åker vi till Kapstaden och bor på fyrstjärnigt hotell. Därifrån hyr vi bil och gör roliga utflykter till vingårdar och andra sevärdheter. Och den som nu börjar klaga över att det är alldeles för mycket, det blir för dyrt för Sam (som står för fiolerna), den får stanna hemma. Vi ses i Sydafrika!”

Föräldrarna blev löjligt glada. Min högst ofysiska norrländska bjässe till björnfarsa, gav Sam en riktigt bamsekram. Åke skulle absolut behålla det högst suspekta pusslet. Mammorna, som båda slocknar som furur vid tiotiden på kvällen, stod vid halvett fortfarande och hoppade av glädje i köket för att de var så uppspelta. Som barn på julaftons kväll, ungefär.
“Jag kan inte tro det är sant”, sa mamma. “Det är som en dröm.”

Jag kan bara konstatera att jag har världens mest generösa kille. Inte nog med att han bjuder sina föräldrar, han bjuder mina också. Det är fint.

Camilla fra Oslo och Lars.

Idag åt jag lunch på stamhaket Organic Green med Lars (kinesiologen) och hans norske pige Camilla. Jag åt, som alltid, en råkosttallrik. På den finns bönor, nötter, quinoa, morötter, två andra rötter, avocado och fetaost. Jag brukar byta ut krullet (groddarna) mot en extra avokado. Jag hatar krull.

Lars har haft många tjejer som jag har gillat. Ibland får jag för mig att jag har gillat hans tjejer mer än vad han själv möjligen har gjort. Men nu äntligen verkar det som att jag och Lars är överens – Camilla är en toppentjej! I juli åker jag, Sam, Lars och Camilla till norra Italien en vecka (juli). Jag och Lars vill äta, Camilla vill jobba på brännan och vara lite norskt avslappnad sådär, Sam vill spela golf. Jag har bacillskräck och vill inte bo i en lumpbod, Lars tältar gärna på en soptipp om det behövs. Alla vill bada, men olika mycket. Jag vill dessutom laga egen mat och grilla, Lars och Sam vill hyra bil. Tur att jag har en researrangörspersonlighet, jag ska nog sy ihop det.  Idag över lunchen diskuterade vi om vi kan hoppa över Milano. Milano i juli är ingen hit. Florens och Venedig känns däremot som måsten, trots högsommartemperaturerna.

Råkosttallrik, 79 kr, Organic Green.

Poolområdet Riadh Palms, Sousse.

Jag har sett att flera personer kommer till min blogg när de söker på hotel Riadh Palms. Möjligen för information om hotellet. Och när jag läser mina tidigare inlägg inser jag att jag inte har varit speciellt tydlig om detta hotell. Det vill jag rätta till nu.

Riadh Palms klassas som fyrstjärnigt i resekatalogen. Riadh Palms i verkligheten är klassat som ett skithotell. Ett slitet skithotell. Som är illa byggt till att börja med. Vi snackar illa fogal kakel, lutande golv, avskavda möbelhörn, billiga material som fort blir nötta… Arkitekturen kan väl närmast benämnas som klassiskt sextiotal. I en öststat. Fyrkantigt, instängt, mörkt. Poolen ser ut att ha blivit byggd något senare, kanske 1970, och inte rengjord sedan dess.

På ett All Inclusive-hotell är det viktig att mat och kök sköts hygieniskt. Jag tvivlar på att så är fallet på Riadh Palms, då så stor andel gäster insjuknade i magsjuka. När jag reste dit var vi ungefär 20 svenskar i gruppen. Det var två personer i hela gruppen som hade klarat sig friska. En av dem var en tonårskille som hade ätit pasta med ketchup – enbart! – och druckit Coca-Cola på burk. Själv åt jag av hotellets buffé – endast, eftersom jag inte lämnade hotellet alls – och borstade till och med tänderna i flaskvatten. Alkogel är min bästa vän, liksom generell hygien. Använde endast toaletten på mitt eget rum. Badade inte i poolen. Kan inte ha fått i mig baciller annat än genom maten. Och redan efter två dagar kräktes jag och hade diarré och feber. Liksom 20-talet svenska medresenärer.

Jag kunde häva min turistmage med Immodium. Andra resenärer hade ätit hela förpackningar av Immodium, utan att det hjälpte. En kvinna i svenskgänget hade dessutom fått fyra piller av en lokal läkare och mådde inte bättre för det, en hade fått fem piller och en spruta och hade därefter fått uppsvällda ben och fötter. Två engelsmän på hotellet hade samma problem som vi och de hade blivit rekommenderade att lägga in sig på sjukhus i Sousse. (De vägrade, så klart.) Flygresan hem var… intressant, eftersom så många fortfarande var dåliga i magen. Åt båda hållen.

När jag kom hem blev jag sjuk igen och fick besöka infektionsakuten på Karolinska. Tydligen hade mina Immodium bara hjälpt temporärt, själva bakterien var fortfarande kvar i kroppen. Sedan var jag sängliggande i ytterligare tio dagar. På det drabbades jag av influensa, för att mitt immunförsvar var nedsatt efter magsjukan. Totalt var jag sängliggande tre veckor, varav tre dagar (av sex) på resan i Sousse.

Så om du funderar på Riadh Palms rekommenderar jag dig att välja ett annat hotell. Att döma av det lilla jag såg av Sousse är det för övrigt en av världens fulaste städer, så varför inte en annan stad överhuvudtaget? I rättvisans namn verkar stranden okej och vädret hörs vara bra nästan jämt. Men ta i så fall med dig Varma koppen och lev på det.

Så här ser det ut när jag reser. Jag vet inte om det är för att jag har tillgång till (nästan) obegränsade mängder smink som jag tycker det är så roligt med märken som inte finns i Sverige: Bobbi Brown, Chantecaille, Urban Decay. Nu har jag köpt med mig ett par finfina sminksaker som (ännu) inte finns i Sverige, två personliga favoriter. Imorgon lottar jag ut dem så håll korpgluggarna öppna!

Baren, Green Door, Winterfeldstraße 3.

I måndags kväll trotsade vi snöblitzen och knatade till en av får berlinbarer som kan tävla med vår hotellbar på Q. När du kommer till Green Door, som så klart har en grön dörr, måste du ringa på klocka för att bli insläppt. Servitörerna är mycket artiga, snudd på servila, och drinklistan huvudsakligen klassisk. Litet, rökigt, murrigt och samtidigt på något konstigt sätt fräscht. Drinkarna var smaskiga, men jag tycker ändå att Michael och Matthias på Q var snäppet vassare. Min ny drinkfavorit är Bourbon Julep.

Winterfeldstraße 5 januari 2009.

Bara för att vara tydlig, så är jag och Sam hemma från Berlin igen. Sedan vi kom hem har vi gjort följande:
Sovit.

Jag sov 15.30-21.15 samt 03.30-08.45.
Sam sov 23.00-02.15 samt 05.00-09.30.

Jag har nämligen snittat fem timmar sömn per dygn i Berlin, Sam något mer då han sov halva dagen i söndags och tog sovmorgon även på måndagen, då jag shoppade.

För övrigt måste jag säga att blogg är fantastiskt! Har redan hört av två personer som vill bli mina assistenter, trots att jag inte ens kan erbjuda pengar.

Relaxrummet, Ono Spa, The Mandala hotell, Potzdamer Straße 3.

På hotell Mandalas elfte våning finns det dyraste spa jag någonsin besökt: Ono Spa. Där tog jag en avslappnande Kenzoki-behandling, med ljuvliga Kenzoki-produkter, i måndags. Vaknade av min egen snarkning. Underbart, men 110 € för 60 minuter är i saftigaste laget även för en spa-junkie som jag. Tittar man på relaxavdelning är till exempel St Jörgen Spa i Göteborg bättre rustad, tittar man på behandlingarna vinner Pimalais spa (Koh Lanta) lätt, eller Nuxes spa i Paris. Och de kostar mindre, trots att de håller internationella priser.

Nyvaknad & rödmosig. Och var kommer alla dessa finnar ifrån?

Denkmal führ die Ermodeten Jüden Europas.

Jag hade tänkt undvika allt som har med kallt krig, förintelse, världskrig och elände att göra. Sånt där går rätt in i mig, Anne Frank-muséet i Amsterdam förstörde en hel dag. Idag skulle jag leta reda på modern konst. Antingen rekommenderade Hamburger Bahnhof, eller så Daimler Chrysler Contemporary, som bland annat visar Andy Warhol och Jeff Koons.

Men tyvärr har jag fel på kompassen, jag vet inte om det är något med ljuset här som är galet, men när jag tror jag går norr så går jag söder och tvärtom. Så jag hamnade på Topographie des Terrors, platsen där SS:s huvudkvarter låg under andra världskriget och där Förintelsen initierades. När jag sedan försökte ta mig därifrån, snubblade jag så när på den bit av muren som finns kvar, och trillade in bland de rektangulära stenblock som nyss har byggts till minne av alla mördade judar. En kanondag, helt enkelt.

Som tur var, råkade jag gå vilse in på ett musuem som visade en Richard Avedon-uställning också. Även om det inte blev någon modern konst, blev det moderna foton. Foto verkar bli temat för resan.

Efter 2,5 dagar i coola Berlin kan jag inte bestämma mig om jag ska skola om mig till fotograf eller till arkitekt.