Kickis skrivklåda

Idag när jag och Sam var klara med alla våra ärenden i City, fick jag så ont i halsen att jag inte kunde åka med honom till IKEA och köpa tråkiga arbetsrumshyllor. Han fick sätta kurs på Kungens kurva på egen hand.

När han hade åkt blev min hals lyckligtvis mycket bättre, så jag kunde ta en liten promenad och titta i skyltfönster. Och titta inne i affärer. Och titta i ett provrum på NK. Och sedan i ett provrum på Oasis. Och hoppsan! Så hade jag flera saker i shoppingkassar med mig hem, jag vet inte riktigt hur det gick till.

Men det har inte bara varit impulsshopping. Nej, jag har faktiskt köpt saker jag behöver. Förra veckan råkade jag köpa en liten ballongkjol i crèmevitt och guldglitter, ungefär i guldmarängfärg. Om jag ska kunna ha den på nyår tillsammans med guldpaljettvästen från Oasis som jag fick i julklapp (av Tomten), behöver jag både ett vitt linne och fina strumpbyxor. Ett vitt linne kan ju inte vara så svårt att hitta.

Efter att ha provat alla vita haussade Calida-linnen som finns, upptäckte jag att alla, alla, var genomskinliga. Även alla andra dyra linnen, typ Armani och Calvin Klein, var antingen a) genomskinliga eller b) för korta.
Men på världens bästa butik Day hittade jag det perfekta vita linnet, tajt och med insydd bh.
Det borde jag ha begripit. Day är som Oasis – trendigt, kvinnligt, glamouröst, bärbart och passar mig i storlekarna (dvs inte supersmala i midjan). Hela Day-hörnan på NK glittrade som Aladdins skattkista av pärlbroderade festklänningar och paljettprydda linnen med guldsnoddar.

Sedan hade jag spanat in ett par guldfishnets från La Perla på NK, men när jag kom närmare insåg jag att guldnätet satt på en bredare rosa tråd.
“Jättefint”, sa expediten. “Det ser ut som att dina egna ben lyser igenom.”
Hmpf. Jag har inte rosa ben.
Oftast är expediter jättebra, men ibland blir man mörkrädd. Som när en Oasis-expedit på Debenhams försökte sälja på mig en cocktailklänning och jag sa “jo, i och för sig skulle de passa bra till mina Manolos”. Hon visste inte vad Manolos var! Varför ska man då lyssna på vad hon tycker är snyggt och trendigt?
Och, för att förflytta mig tillbaka till NK, varför vill jag ha rosa ben?
Så jag knatade över till H&M Beautybox i Gallerian och hittade både crèmevita och guldstickade strumpor (om än inte fishnets) och ett par benfärgade ankelsockar. Slog till på allihop så jag får lite stylingalternativ. Nu blir det ett snyggt nytt år, minsann.

Expediten på H&M kollade extra noga på mitt leg när jag skulle betala. Eftersom jag hade flottig hårbotten, har ett herpes the size of Texas på läppen och var allmänt skabbig så kunde jag inte klandra henne.
Men precis när jag skulle gå sa hon “jag tycker din blogg är jättebra”. Tihi! Först blev jag generad, men sedan blev jag jätteglad. (Även om jag förstås hellre hade velat vara högklackad, solkysst och nyfriserad.) Vad rart att vissa tjejer kan ge varandra komplimanger utan förbehåll och avundsjuka baktankar. Tack, Johanna på H&M, för att du sa snälla saker idag, fastän jag var ful!

Och tack snälla Linda Skugge som generöst tipsar om min blogg i sin. Jag hejar på dig i slaget om Ugg! Stylish Keira Knightley har de gröna Cargo-Uggsen från Metropolitan Collection. De är skitsnygga!