Kickis skrivklåda

Igår när jag skulle sova, somnade jag inte. Istället låg jag och funderade på mitt kommande arbetsliv. Tydligen funderade jag på det så mycket att jag har drömt om det hela natten. Jag har drömt att jag har börjat på två nya jobb. Först var jag på ett helt nytt jobb inom tv, sedan började jag på Frida Förlag igen (där jag jobbade på SOLO 1997-2000, de sista 30 månaderna som chefredaktör).
Märkligt. För allt i drömmen gick ut på att ta reda på vad jag egentligen ville göra. Precis som min terapeut brukade säga: Det undermedvetna är fantastiskt. Det bearbetar våra problem medan vi sover eller tänker på annat.
För just vad jag vill göra, var precis vad jag funderade på när jag försökte sova igår.

Jag som ibland påstår att Sam inte tar för sig när han vill ha något, utan väntar tills stekta sparvar trillar ner i huvudet på honom, har gjort likadant själv sedan jag slutade på SOLO. Jag har sagt “ja tack” när ett bra erbjudande har korsat min väg, oavsett om det har varit fasta jobb eller frilansuppdrag. (Jag har också faktiskt sagt “nej” ibland, men jag har aldrig själv sökt upp en uppdragsgivare.) (Usch, jag låter ju både feg och bortskämd.)
Jag har haft tur och fått roliga och spännade jobb på köpet!
Men när jag nu har chansen att på något sätt börja från noll borde jag navelskåda lite och känna efter vad exakt jag verkligen vill.

Så: Vad vill jag? Vad tycker jag är roligt? Vilka faktorer är viktiga för mig när jag jobbar?

Jag vill skriva böcker.
Jag tycker att shopping, mat, hundar och fina saker är roliga.
Det är roligt att måla tavlor.
Det är viktigt för mig att arbeta med roliga människor (även om det blir svårt att toppa min tid med Charlotta) och på ett ställe där kreativiteten kommer främst.
Det är viktigt för mig att lära mig något av dem jag jobbar med (det allra bästa med Adamo, under de korta stunder jag såg henne, var att hon alltid hade något supersmart att säga om tidningar).

Hm.

Min dröm slutade med att jag blev sjukhuschef, värvad av min gamla Ume-basketcoach Johan Sandström, till ett sjukhus där alla roliga jag någonsin har jobbat med arbetade.
Vad kan det betyda?
Att jag har sett för mycket på “Gray’s Anatomy”?