Konsten att skriva en krönika
Det var länge sedan jag skrev en riktig, rak krönika, som inte hade något annat innehållsmässigt syfte än att vara en krönika. 2003, tror jag det var, i den numer nedlagda fredagsbilagan Puls.
Men nu har det funnits anledning igen. Och jag märker hur mycket som har hänt på bara fyra år.
1. Jag har större förväntningar på min omgivning. Om vad jag än tänker “det här kan man ju skriva om”, tänker jag också i nästa sekund “men det fattar ju folk själva”.
2. Jag har högre krav på mig själv. Tidigare tyckte jag att allt kändes fiffigt och kul, nu känns det lätt som att “det här har jag ju redan skrivit, nämligen 2002″ eller “det här har någon annan skrivit, nämligen 2002″.
3. Det har skrivits mer. För fyra år sedan fanns det inte så många tjejer som skrev roligt i omlopp, nu finns Ann Söderlund, Malin Wollin och så hundra bloggare också (som Lisa och Sonja).
Men nu tror jag att jag har kommit på något nytt, något i alla fall inte jag läst hundra gånger tidigare.
Jag återkommer.
English
German
Spanish
French
Italian
Portuguese
Japanese
Korean
Russian
Chinese