Kickis skrivklåda

Långweekend i Berlin.

Sam fick lite småsaker av mig, men också en weekend i Berlin med boende på skojiga hotell Q. Vi åker på fredag denna vecka och kommer hem på tisdag.

Vädret ska bli ungefär nollgradigt, snöblandat regn och blåsigt. Jag är säker att han kommer att minnas denna julklapp som något utöver det vanliga, särskilt om han inte packar långkalsonger.

Nu ska vi fixa för vår nyårsmiddag som är en halvknytis. Jag och Sam ska göra västerbottenspaj med löjrom till förrätt. Ryktet säger att värdparet Uffe och Susse gör potatisgratäng och stek till huvudrätt. Jag vet inte vad jag ska ha på mig men det lutar åt guldbollen. Gott nytt år!

Lulu Guinness-tofflor, stor sameslöjdrar skål, Botkier-plånbok, balansplatta, Svenska Akademiens ordlista, Le Creuset-gryta, Åse av Denise Rudberg.

Jag är lite noga med julklappar. De är viktiga. Jag försöker ge bort bra saker och jag blir väldigt glad när jag får bra saker. Jag tycker det är svårt att ge julklappar, det är svårt att inte bara ge bort saker man vill ha själv. Eller saker man själv vill att mottagaren ska ha. Fast det ligger ju i klapparnas natur att en stor del av givaren själv projiceras i paketinnehållen; det hör till.

Folk säger att när man får barn, får man själv färre julklappar i takt med att klapphögen till barnet ökar. Jag säger redan nu: Vänner, när jag får barn kan ni skita i klappar till knodden de fem första åren, se till att jag får massor av underbara, onödiga, roliga grejer istället. Ungen fattar ju ändå ingenting i den åldern.

I år fick jag massor av bra saker! Inte bara dem på bilden ovan utan även saker som inte gör sig lika bra eller får plats på bild: Le Creuset-grytan kom med två ugnsformar, åtta suffléformar och fem kokspadar i samma fina röda färg. Biljetter till Bounce, presentkort på manikyr, en målarkurs, biobiljetter, gott Amarone-vin, hemlagad senap, ny slickepott. Bland annat!

Önskelistor är det bästa som finns. Man blir ju alltid glad när man får något från sin önskelista!

Årets julklapp 2008: Kicki och Sam.

Innan jag berättar om alla mina fina julklappar, tänkte jag bara visa Årets julklapp. Inte nog med att jag och Sam gav bort tre ex av denna bild, vi fick också en.

Som Sam sa: “Man får aldrig nog av sig själv.”

Du kan också lägga märke till hur jag ser ut sminkad respektive osminkad.

Fast vem försöker jag lura? Alla vet ju att det bästa med julen är själva julklkapparna. Så här glad blev jag när jag fick öppna mina. Jag ska visa några av dem lite senare.

Vad fick du i julklapp? Något extrabra?

Jag samlade också ihop mitt basketlag och spelade match mot ett juniorlag. Det var väldigt roligt för jag blev plötsligt yngst i laget, vilket jag inte varit sedan… 1993. Vi blev bara sex spelare, varav flera inte rört en boll på flera år, så vi spelade bara 3/4 match. Fast det där med inte rört en boll… Vår gamla guard Peps, som inte spelat sedan våren 2005, satte två treor. Och det var vi, inte kidsen, som sprang och höll tempot uppe.

Gammal är äldst, säger jag bara.

Så här ser vägarna ut bara några mil från Umeå. Samerna har inte riktigt koll på sina renar, och renarna vill gärna slicka vägsalt. Trafikfarligt.

De är jättesöta. Och inget är så skönt att ha som liggunderlag som renskinn. För att inte tala om renköttet… Men som sagt, även trafikfara.

Kim är mammas favorit.
Finns för omplacering nu.

Kära beautyshoppers, nu har jag fått veta vilka hundstallshundar vi har “sponsrat”.

Tindra, staffblandning. Ett vanvårdsärende som var på Hundstallet i ungefär två månader innan hon fick nytt hem. Sex nätter under april 2008 har vi betalat för.

Amigo, rottis/stövare. En hittehund som kom till Hundstallet med polis. Stannade mindre än en månad innan han fick nytt hem. Vi har betalat fyra dygn för honom i april 2008.

Mudde, puli. Hittehund som hämtades av sin ägare efter åtta dygn. Fyra av dessa dygn betalas av oss (borde inte ägaren betala detta?).

Queen, husky/border collie. Vanvårdsärende som bodde på Hundstallet i nästan sju månader. Vi har betalat för fyra av hennes dygn.
Flurp, hosky/borderblandning. Ser ut att vara släkt med Queen, för han kom och flyttade samma datum. Flurp har fått fyra av sina dygn betalade av oss.
Gurgi, se ovan.
Pricken, se ovan.
Tudor, se ovan.
Buck, se ovan.

Vi har alltså hållit en hel vanvårdad valpkull med mat och husrum i fyra dygn, plus gjort en massa andra hundar lyckliga. Bra jobbat!

För dig som inte är en hundmänniska finns också kattstallet. Här finns massor av ensamma katter som söker nya hem, se bara!

Hur kan man lämna den här? Ute? Ensam?

Juktån kl 14.30 den 25 december 2009. Dagsljus?

Nu är jag hemma i Stockholm igen, efter tio dagar på vift norrut. Det här har varit en av mina bästa vuxenjullov någonsin, av flera olika anledningar:

1. Mina föräldrar har inte varit irriterande/jag har inte blivit irriterad på dem.
Jag vet inte om det är jag eller de som har blivit förståndigare, eller om jag bara har lärt mig att umgås med dem lagom länge, men fram till nu har jag tyckt det har varit lättare att umgås med Sams föräldrar än mina, huvudsakligen just för att de inte är mina. Nu tar jag tillbaka det. Jag tycker att mina föräldrar är ganska behagliga också. Beror det på att jag har gått i terapi? Att föräldrar inser att barnet är vuxet? Att jag blivit äldre och bryr mig mindre? Vet du? Hur går det för dig att umgås med föräldrar?
2. Jag har inte blivit rastlös.
Jag har tyckt att det har varit okej att ligga själv och titta på tv, eller att Sam joxar vid datorn, att jag drar iväg och spelar basket och att vi inte måste tvångsumågs hela familjen hela tiden och spela spel eller prata eller tralalalalalalala. Antingen beror det återigen på tilltagande ålder från både mig och föräldrar, eller på att vi faktiskt ses frekvent och har bättre kontakt så att det inte känns som om varje minut tillsammans är så jävla skitviktigt och -laddad, i vilket fall så har jag varit lugnare än jag brukar.
3. Vinter.
Oj, vad fint det är med snö och oj vad det inte är jul utan. Så är det bara.
4. Vi hann träffa flera viktiga människor.
Bland annat pappas homie Kalle och hans fru Eva, Ingrids brorsa Håkan och mitt gamla basketlag. Alla människor som har varit mycket snälla mot mig eller viktiga för mig när jag var yngre.

Hej, Kicki. Vad kul att få träffa dig! Vi tillbringar alldeles för lite tid med oss själva.
Vad kul att få bli intervjuad! Det händer för sällan. Jag fattar inte varför jag inte får göra fler intervjuer. Jag har faktiskt skrivit en bok, har ganska många bloggläsare och dessutom är jag generellt väldigt härlig. Men om ingen annan intervjuar mig får jag ju intervjua mig själv. Det passar bra så här under bloggens juluppehåll.

Berätta nu, hur skriver man en bok?
Det verkar vara olika, men många författare isolerar sig. Jag behöver själv åka iväg för att komma igång, nu senast till Tunisien. Därifrån kom jag med med tre kapitel och diarré. Jag vet att Denise Rudberg också åker bort men jag tror hon gör det mot slutredigeringen av boken. Vill man veta mer kan man läsa Elizabeth Georges “Att skriva”. Långtråkig som fan men informativ.

Hur mycket gratis smink får du?
Hur mycket som helst. Ibland känns det som att jag badar i smink – det är superlyxigt! Men eftersom jag alltid har Luther på axeln så får jag dåligt samvete av all denna glamour också. Luther förstör mycket, den jäveln.

Du skrev ju “Singelhandboken” med psykolog Eva Rusz som sedan dess har blivit känd relationsexpert. Hur gör man för att bli ihop med en bra kille?
Våga! Det jag lärde mig när vi skrev “Singelhandboken” var att de flesta smarta, duktiga, snygga tjejer som är ofrivilliga singlar, ofta är fega. När man är “för kräsen” eller “blir kär i fel killar” eller vad nu det ofrivilliga singelskapet beror på, så är det ofta för att man inte riktigt vågar. Man vågar inte säga “här är jag och jag vill verkligen ha ett förhållande” och ger inte killar en (andra, tredje, fjärde) chans. Om Sam, världens bästa kille, bara hade fått en chans – eller vice versa – hade vi inte varit ihop.

Känner du några kändisar?
Nja. En gång har jag lunchat med Therese Alshammar, en gång har jag fikat med Hannah Hedlund, utan att det hade med jobb att göra. Rickard Engfors och jag är ganska goda vänner, men han är väl inte kändis längre? Josefine Bornebusch och jag brukar ha tema-kväll en gång per år, senast hade vi prettokväll och skrev dikter vid Bergman-bordet på Teatergrillen. Pia Conde är bästa vän med min väninna Carina. Och jo just, jag gick i samma klass som Jesper Blomqvist på gymnasiet. Han är väl kändis igen nu?

Du verkar ha så många roliga väninnor! Hur hittar man bra såna?
Våga! När jag träffar någon jag gillar så säger jag “jag gillar dig ska vi inte ses och ta en fika?” Har träffat Johanna, Mats, Underbaraclara och Lisa så. Och flera andra personer som inte bloggar. Sedan blir så klart inte alla vänner för livet men då har man gett vänskapen en chans i alla fall. När det sedan gäller att behålla vänner – och behålla rätt vänner – så handlar det om en kombination av att ha tid för varandra, att kommunicera och att våga ställa krav. Jag är jätteglad att jag får ha så många fina väninnor i mitt liv!

Väninnor hit och väninnor dit. Så gulligt kan inte livet vara. Finns det några människor du verkligen hatar?
Ja, två. Båda två är små råttor som kan vara riktigt elaka mot andra människor. På riktigt. En av dem är dessutom sådan att han låtsas vara snäll, vilket är värre än den som är öppet elak. Fy. Jag skulle inte bli ledsen om någon av dem dog. Jag skulle se det som universums sätt att ställa saker och ting till rätta.

Jag får inte nog av mig själv!

Vad är du mest stolt över hos dig själv?
Jag är bra på att skriva, jag är rolig och charmig, jag är en sjyst person som bryr mig om andra och jag får saker och ting att hända! Om jag tycker något verkar roligt så gör jag det, oavsett om det är en målarkurs, att skriva en bok, att ta kontakt med en person som jag beundrar eller att boka en resa. Det händer grejer.

Vad gillar du inte med dig själv?
När något går mig emot kan jag falla in i gamla mönster och tro att jag är dålig. Då tänker jag “jag är dålig jag är dålig jag är dålig” så hårt att jag inte kan sova. Men jag kan oftast komma ur tankesnurren på egen hand nu för tiden.

Varför inte terapi?
Been there, done that, doing it right now. Jag hoppar in hos min “sagotant” någon gång i halvåret för att hålla tankarna fräscha, ungefär som att serva bilen. Terapi är spa för själen! Alla kloka människor går i terapi. När jag träffar nya människor som det är väldigt intressant att prata med så visar det sig ofta att de har gått i terapi. Terapi är the shit. Man blir ju lite smartare, tryggare och snyggare av det. Självkännedom är sexigt!

Du verkar matintresserad. Vilket är ditt favoritrecept?
Just nu gillar jag snabb-pizzor: Lägg allt som är gott på tomatpuré på ett tortillabröd (salami, ruccola, svamp, färska tomater). Klutta på buffelmozzarella och kör 10 min i ugnen. Perfekt bakismat! Sedan blir ingen ledsen av tjälknöl med potatisgratäng och bearnaisesås.

Oj, nu blev jag hungrig. Nu ska jag gå och äta.
Jag med.

Jag har en garderob för mina skor. Där står de 60 par som jag använder oftast. Jag har ungefär lika många på vinden. De flesta är billiga, men det finns också ett par Manolos, två Choos, Prada, Gucci, Boss, Marc Jacobs och Kate Spade där. Jag saknar dock ett par Louboutins och skor från Giuseppe Zanotti.

Galet? Skyll på mamma. Hon har över 100 par Bruno Maglis.