Kickis skrivklåda

Självklart missade du inte när Christer Björkman vann schlagern 1992. Däremot kanske du har glömt hur han såg ut när han gjorde det. Då kan man njuta av Christer på detta klipp på You Tube.

Kära Sam,

Jag vet inte hur det gick till men jag har tydligen planerat hela vårt bröllop. (Läs intervjun på Bröllopsguiden här.) Du kanske hade tänkt ha ett helt annat bröllop, eller kanske till och med gifta dig med någon annan, men nu är det för sent. Sorry. Så här blir det, förstår du. Hoppas ok.
kram
Kicki

Bilden ovan är från Floristkompaniet/Bröllopsguiden, som gjorde intervjun med mig, och ser ut att vara fin med lite gräslöksblommor i.

Dålig blogg. Förlåt. Sjuk.

På min halvflummiga men helroliga målarkurs “Kreativt måleri – måla dina inre bilder” skulle vi igår måla en dröm. Min dröm hade jag drömt under kolera light-hallucinationer när jag låg i sängen med magknip igår eftermiddag. Det var en förlängning av en fullständigt briljant idé jag fick igår vid lunchtid när jag funderade över vilket roligt jobbprojekt jag ska ta mig an härnäst. Så jag målade en rosa-orange prinsessa, full av energi, framför ett gul-och-guldigt träd som sträcker sina sagogrenar mot en ceriseflammig himmel.

“Det här är mitt nästa jobbprojekt”, förklarade jag under den “terapistund” vi har efter varje lektion. “Mitt nästa projekt ser inte ut så här – men det är så här det känns.”

När vi hade packat ihop och skulle gå hem kom en annan kursdeltagare fram till mig och frågade, nästan andlöst:
“Vad jobbar du med egentligen?”

Det var uppenbart att jag har världens roligaste jobb.

I min serie där jag hyllar schlagergeneral Christer Björkman vill jag idag hylla hans generositet. Hemma i Christers flotta våning på Östermalm brukar de flesta efterfester hållas, barskåpet är alltid fullt och med dörren på vid gavel.
Det är här man hittar Christers vänner, till exempel härliga Rickard Engfors eller härliga Marianne Randolph, kvart över alldeles för sent.

Nu har Ducoralen satt sig i halsen för nu har jag ont i halsen. Det kan vara så att jag håller på att bli förkyld. Ett annat tecken på min allmäna ohälsa är mitt nya munsår, det förra har knappt läkt.

Jag är ett ras.

Eftersom jag ska till Thailand snart tog jag idag en Ducoral-kur. Men kolera-vaccinet har gett mig kolera light. Jag är en av de få som har drabbats av de “väldigt sällsynta” biverkningarna aptitförlust, yrsel, sjukdomskänsla och illamående. Det är fint att vara så speciell.

Nu kan jag inte blogga mer för jag ska gå och hänga över toastolen en stund.

Dyvik är finare än vad det låter. Inte olikt Arvada utanför Denver där våra kompisar Greg och Debb bor: Medelklassigt, barnvänligt, flera bilar per hushåll, ordentliga trädgårdar, goda grannar och väldigt… vitt.
Vi hade en väldigt trevlig halloweenfest där i lördags!

Kvällens värd Onkel Fester med Faust.

Faust med sin flickvän den dystra mimartisten.

Munken med skruven i pannan.

En pumpa och en liten Dracula.

Mimartisten, en död militär och pumpan.

För dig som missade “Sing-a-long” igår tog jag en stillbild av Sveriges enda schlagergeneral Christer Björkman så du får se honom i action:

Christer Björkman är född 1957. Det betyder att han är ett halvt sekel gammal. Nu är han närmare 100 år än noll år.