Kickis skrivklåda

Det här gjorde jag och Sam igår! Det var roligt, mycket roligt – särskilt en fantastisk gestaltning av hur Horace Engdahl, Kristina Lugn och ytterligare någon potentat från Akademien förlorade en dragkamp om låneord. Utfört i slow motion. Sinnessjukt!

F.d. mimaren, nu ståupparen, Lasse Nilsen uppträder på Playhouse varje lördag under maj. Magnus Betnér har sagt att “ska du bara se en ståupp (eller sa han stand-up?) i år så ska du se denna”.

Om du inte redan nu har tittat på You Tube-klippet allra först i detta inlägg så måste du göra det nu! Lasse mimar Lionel Richies “Hello”.

Jag måste få prata lite mer om Fantastic Four, som nästan var det bästa med hela resan. (Vi köpte inte ens öl på pirra. Snacka om sopiga östersjökryssare!)

Vi hängde med den här härliga gruppen. Det vill säga, alla var härliga utom tjejtjusaren Henke, som gjorde sig bra på sina bandmedlemmars bekostnad och kritiserade dem högt inför gruppen och inför oss andra. Jävligt fult. (Särskilt som han själv varken är snyggast, bäst på att sjunga och verkligen inte trevligast.) Men de andra killarna var toppen!

Fantastic Four sjunger alltså motown, gammal soul, bland annat Temptations. Så när de nyligen spelade in en skiva (har inte släppts än) hörde Temptations det och ville gästa. Fatta vad coolt! Om du är ett vitt, svenskt coverband som tänker att det kanske går att göra en skiva, och så kommer originalen ångande över Atlanten, stegar in i studion och sätter sången på första genomdragningen, skulle du inte nästan svimma då?

Snygg-Niklas, Tjejtjusar-Henke , basrösten, och så Jonas, tror jag han hette, som var sjukt trevlig också.

Micke,

I Vasastan finns en alldeles utmärkt restaurang som heter Mondän. Maten där är fantastisk! På min födelsedag förförra året åt jag ett lamm där som fick ögonen att tåras (nästan i alla fall).

Baren på Mondän.

Bäst med Mondän är att stället sedan min födelsedag har byggt om och nu har en sjyst bar där man kan hänga. Dessutom är personalen så sjukt trevliga. Det är så där glada som att de just drog ett skämt innan gästerna kom och fortfarande skrattar åt det.

Genrepets applåder kan ge en fingervisning om vilka artister/låtar som är populära, i alla fall hos stockholmsjuryn:

1. BWO
2. Charlotte Perrelli
3. Amy Diamond

Sibel får förvånande lite applåder, Rongedal för förvånande mycket.  Själv är jag nöjd bara inte Nordman, psykfallet Frida (och hennes supergangsta-rappande kollega) eller Christer Sjögren vinner. Alla andra låtar/artister är svinbra!

Mina väninnor tyckte att Rolinski var stekhet. Och det är han också. När jag intervjuade honom för Glamour för ett par år sedan, blev han hetare och hetare ju mer man pratade med honom, för att han är så smart. Det är hett!

Andra funderingar:
1. Om Sanna Nilsen klär sig i svart för att hon inte vill att kläderna ska stjäla uppmärksamhet från låten, varför har hon då långt, lockat bimbohår och urringat? Varför ställer hon sig inte bara en bakom en skärm och sjunger?
2. Varför kör rongedalarna i samma kostymer igen? Hade de inte kunnat skoja till det med, tja, säg till exempel svarta kostymer med knallröda skjortor under? Perrelli och Diamond har klockrena outfits och behöver inte byta, men tvillingbrorsorna hade kunnat variare sitt nummer med nya utstyrslar.
3. Jag tycker inte om Bengtzings Rihanna-frippa. Det är lite för sent att vara trendig men för tidigt för att vara mainstream med snedluggs-page.

Ikväll är det schlagerfest! Jag tror jag ska ha stort hår, glamklänning och höga klackar. Schlager!!!

Min kompis Jessica var också på genrepet igår. Både Jessica, Ingrid och jag kommer från Umeå. Ingrid har jag känt sedan jag var sex år, Jessica sedan gymnasiet. We go way back.

Amys låt är omöjligt att inte sjunga med i.

Jessica om Amy Diamond: “Hon är 15 år! Fatta! 15! Och uppträder i Melodifestivalen! Och har varit artist i massor av år, så länge att hon har en grupp trogna fans! Vad gjorde vi när vi var 15? Söp och var med killar!”
(Tystnad.)
Jag: Jag söp i och för sig inte när jag var 15.
Ingrid: Inte jag heller.
Jag: Och jag hade inga killar heller.
Ingrid: Inte jag heller.
(Tystnad.)
Jessica: Äsch, jag söp inte heller, och hade inga killar heller. Men ni fattar vad jag menar!

I år, liksom alla andra år, avnjutes Melodifestival live bäst på genrepet, för då får man vara hemma framför tv:n på lördagskvällen och se alla framföranden på det sätt som de är producerade att ses.

Jag var på genrepet med två väninnor. Och jag må tycka att jag själv är väldigt rolig, men allra roligast är min barndomsbästis Bridezilla (formerly known as Ingrid).

Om Sanna Nielsen:
“Det är jättekul att Sonja Aldéns låt är med i år igen, och att Sonja Aldéns koreografi är med i år igen, fast i år framförd av Sanna Nielsen.”

Om Sibel:
“Hon är ju 12 år gammal. 12! Jag menar, Sibel är yngre än Amy Diamond. Sibel växte upp och inspirerades att bli artist av artisten Amy Diamond.”

Om Christer Sjögren:
“Är det inte väldigt mycket Benny Hill över det här numret? Jag trodde buskis var förbjudet i Melodifestivalen.”

Jag tycker att du som inte har något annat för dig i påsk kan ta en skärtorsdagskryssning med Birka Paradise. Det ska nämligen jag göra.

Hör här: Spa:et är nyss ombyggt för 15 miljoner, en liter vodka kostar hälften mot i land och Sveriges enda renodlade Motown-grupp Fantastic Four uppträder. What’s not to like?

Man kan äta à la carte och undvika buffén…

… och man kan kanske sola. På däck finns också en löpslinga. Den är 198 meter lång.

Och så ser jag Cashmere Mafia också. Som har en sak gemensamt med Gossip Girl: båda serierna är extremstylade. Båda serierna är “Sex & The City – andra vågen” för förutom starka kvinnliga huvudpersoner har modet en huvudroll.

Ska jag vara ärlig är det ju inte Gossip eller Cashmere jag vill se. Men i brist på nya SATC-avsnitt får andra New York-serier duga som substitut. Jag menar, Patricia Field stylade ju både SATC och Cashmere. Nära skjuter i alla fall en halv hare.

I själva verket längtar jag efter filmen. Den har premiär i USA i maj. Nästan värt en resa overseas bara för att se den.
Dessutom tror jag har hittat ett sätt att mygla in mig på sverigepremiären, moahahahahahaha!

Inte så många tittare i USA men en av de allra mest nedladdade tv-serierna, Gossip Girl, är mitt senaste ensamnöje. (Sam vägrar att se. Gränsen går tydligen vid Grey’s Anatomy, allt “tjejigare” än Grey’s får jag ägna mig åt på egen hand.)

Inte bara bra tonårsdrama, utan också bra tonårsfashion. Tory Burch, Calvin Klein, Theory, Nanette Lepore och Jimmy Choo blandas med Cheap Monday (Serena i avsnitt 1) och Nine West.

Vet du vem jag gillar bäst? Chuck Bass. Nej, han är inte sympatisk på något sätt, eller snygg. Men stygg.
Låt oss bokföra honom som ett guilty pleasure.

Igår ringde jag för första gången i år och röstade. Jag tycker verkligen att Androla förtjänade en plats i Globen. De, och inte minst deras låt (även om fröken Häggkvists klänning var snyggare i delfinalen, se nedan).

Bilden från deras egen sajt.

Framför allt tycker jag inte att Nordman ska få reppa Sverige. Nyckelharpa i all ära, men karln/gruppen känns för nationalsocialistisk för att det ska vara okej. Jag menar, vilka röstar? Vilka tror du sitter hemma och ringer och ringer på Nordman? Just det. MC-gäng och nassar som sitter hemma och lördagsgroggar i soffan och tycker att häxbränning egentligen var en toppen idé.

Så Androla hade varit på sin plats. Men problemet för dem är Carola – hon tänker inte. Eller, hon tänker jättebra när det gäller jobbet: “Vi har ändrat numret till Andra Chansen så att det ska bli mer innerligt. Mer närbilder.”
Men hon tänker inte så bra vad det gäller saker som rör annat.

I SVT:s inför-Melodifestivalen-program i fredags dök hon upp på Kirunas flygplats i en gammal (jättefin) lappmössa (samemössa).
“Vad är det där” frågade tv-reportern glatt.
“Det var min pappas, och jag tänkte att… ja, häruppe…. det är väl här…?” sa Carola osäkert och opåläst.
Klart det blir rubriker i tidningarna. Klart folk retade sig. Är man just nu en laddad symbol i sig själv måste man ha bättre koll innan man slänger en laddad symbol på huvudet.
Den här speciella mössan bärs endast av äldre, gifta män.

“Samerna är en av världens 90 ursprungsbefolkningar – den enda i Sverige. En fjärdedel av världens alla samer bor i Sverige och de flesta här i Norrbotten. Jag ville visa att jag stödjer dem eftersom de lever som minoritet”, hade varit ett bättre svar.
Bäst hade kanske varit att inte ha mössan på alls. Eller åtminstone en mössa som vanligtvis bärs av skilda, frikyrkliga sångfåglar.

Men whattef. Låten var bra, ju! Androla förtjänade Globen.