Kickis skrivklåda

En sekund senare smällde han nosen i objektivet så kameran smockade till mig på glasögonen. Lägg märke till resterna av frukosten (havregrynsgröt) på nosen.

Vi är hundvakter igen. Det är så sjukt mysigt med en hund i rummet! Varken jag och Sam kan sluta titta på honom. Men när han kom igår var han helt förvildad. Det kan bero på att han var på träningsläger föregående helg. Antingen hade han blivit högre i rang i sitt eget huvud på något sätt, eller så hade han blivit otryggare. Jag vet inte. Galen var han i alla fall. Jag fick lägga honom i 20 minuter medan vi (Sam) åt, för hunden ville helst hoppa upp i soffan och äta från på bordet. Och sedan var vi ute och gick med honom i två timmar och övade fot halva tiden, framför allt för att få honom “calm submissive” som Cesar Milàn skulle säga.

Idag är han en mönsterhund – lagom till det är dags för honom att gå hem.

Hört på Valhallavägen igår:
Kicki: “Snälla Nicke, kan du inte bara bajsa?”
Sam: “Ja för här på Östermalm behöver man inte plocka upp hundbajset efter sig har jag sett.”
Kicki: “Hur bra som helst.”

Sveavägen 23 februari 2009.

Det snöar i Stockholm idag. Och framför allt så snöade det igår. Jag tycker förstås knappt att det tunna, vita, fuktiga täcket räknas som snö (jag menar, pappa skottade garageuppfarten i Umeå två gånger igår), men jag blir ändå lite glad av det.

Johan Rosengren, jag.

Idag fuskade jag i detoxen och åt lunch på Sturehof. Det gjorde också Johan Rosengren, mer känd som “Johan på Bulls”. Han är faktiskt världens snällaste, den där Johan. Han förklarade för mig var World of Warcraft är för något. Är det något som alla utom jag känner till?

Kliar sig som en hund.

Vi har haft hund inatt igen. Han är precis som en riktig hund ska vara och kan en massa bra hundtricks. Joho, hör bara på det här!

Nicke kan:

• Klia sig med bakbenet.
• Klia sig med framtänderna.
• Slicka ur matskålen så att det inte är ett enda smul kvar.
• Bajsa.
• Sniffa.
• Vifta på svansen.
• Titta på den som pratar och lägga huvudet på sned – samtidigt.
• Göra en hundsuck när han lägger sig för kvällen.
• Stoppa kall nos innanför människornas täcke när han behöver kissa mitt i natten.
• Busa i hundgården med två dobermann-tikar.
• Bli jätteglad när någon kommer hem.
• Sitta fint och vänta på att få gå in/ut genom dörren.

Nicke kan tyvärr också:

• Hoppa.
• Försöka slicka på tallrikar och matrester på köksbänk och -bord.
• Bära runt Estée Lauders Double Wear Light i munnnen.

Men du ser, det är övervägande bra tricks han kan!

En blogg jag följer är Ellinors. Hon har gått ner tio kilo, och satsar på att gå ner åtskilliga fler. Hon skriver hjärtligt med självdistans om sin livsstilsförändring. Läs du också, här.

Jag ger ju som sagt gärna bort både ris och ros. Så för någon vecka sedan mailade jag en kram till Ellinor. Jag förklarade att jag tyckte att hon var modig och inspirerande. Men jag fick inget svar och tänkte att mailet kommit bort, eller att Ellinor kanske får massor av “fan-mail” och inte har tid att svara på alla, eller inte tyckte det var något speciellt med just mitt mail. Men så hittade jag följande inlägg på hennes blogg:

“Igår fick jag något väldigt speciellt.
Jag fick ett mail på min blogg mail
Och det är så himla koolt det är
Jag har njutit av mailet sen igår och verkligen myst.
Det är så himla stort.
Jag är ju lite av en tidningsoman.
Jag började läsa frida som 9 åring, veckorevyn har varit en följeslagare under tonåren med högstadieångest, solo, damernasvärld från åldern 15 till 23. Amelia från 16-25.
Och jag har har fått ett mail av kicki!
Kicki tillhör gänget med ann söderlund emma( hon mossviken fruar), amelia adamo Aja men Kicki Norman hon har skrivit till mig.
Jag har lixom haft min tonårsperiod med dessa kvinnor.
Lilla mig.
Och sagt att hon följer min blogg och gillar den.
Jag tror inte att du förstår riktigt hur stort jag verkligen tycker att det här är.
Det är nog det finaste ja du vet nu sitter jag och grinar igen!
Jag är bara så himla glad och tacksam och ja!
Tack tack snälla kicki för att du läser min blogg och ditt fina fina mail.
Du ska få ett mail av mig med.
Jag ska bara våga skriva till dig först”

Så här sitter vi, jag och Ellinor, i varsin ände av bloggosfären, med en tår i ögonvrån.

Det här har jag och Sam gjort i helgen:

Nicke är snart ett år. Inte alltid väluppfostrad, men formbar.

Han fick en hundleksak i hårdplast.

Han fick leka med Onyx i regeringsparken.

På bästa politikervis diskuterade de vem som bestämmer.

Och hör sen!

Onyx är två månader äldre och vann.

Sedan var det bara kul!

Efter att ha hunnit med Hamngatan, och då speciellt Gina Tricot och NK, Götgatsbacken, och då speciellt Monki och Brunogallerian, En gul & en ful, brunch hos Ingrid & Martin, Pelikan med Jesper och Carina Förne, Teatergrillen (där vi träffade Filip och Jenny Hammar, samt Sofi Fahrman) och asiatiska brunchen på Berns, började min nya kamera äntligen funka. Därför gick jag helt crazy på Silja Galaxy och slog till på 279 foton. Här är ett urval. Kommentarer överflödiga.

En helt vanlig dag i brevlådan.

Nu kanske du tycker att jag är en jävla gnällfi… a. Lite magsjuka får man väl räkna med? Och jag kan hålla med om att jag har vissa drag av gammal sur pensionär inom mig, men jag balanserar det med att ge beröm när det är välförtjänt!

Du kanske minns hur jag hyllade en telefonförsäljare? Och förra veckan skickade jag följande brev till Posten, då i en ännu längre version och med brevbärarnamnet utskrivet (så klart):

“Fram till i julas hade jag den absolut bästa brevbärare jag någonsin har haft nöjet att samarbeta med. Då jag tar emot många vadderade kuvert som inte går in i våra små “råttfällor” till brevlådor, ringde hon en dag på och frågade om jag ville att hon skulle ta med dem i en påse och ringa på och överlämna dem varje dag. Vilket förstås var toppen för mig, som annars dagligen måste gå till ett utlämningsställe och hämta dessa!

Och varje gång det närmade sig semester eller jul, frågade hon hur jag skulle vara borta, så hon visste om hon skulle ta med breven eller lämna dem på utlämningsstället. Vi hade också trevliga småprat varje gång vi sågs över posten.

Med detta mail vill jag ge en officiell komplimang till henne och hoppas att hennes mycket personliga och trevliga arbetssätt kan inspirera alla. Fick jag bestämma skulle jag låta henne utbilda sina kollegor i kundbemötande, och jag vill verkligen föra fram det som en idé hos Posten. Posten är ett företag som har rykte om sig att inte bry sig om service längre och med fler brevbärare som min skulle den bilden kunna ändras.”

Är man generös med piskan ska man vara generös med moroten också, det är mitt motto.

Janson’s History of Art, Architecture Highlights, Classy.

Mats Strandberg har börjat blogga igen, hurra! Han tittade förbi här med en bokenkät:

1) Vad heter boken du läser just nu?
Jag läser tre. Fackböcker. Classy, en bok om restauranger i Stockholm, som alltid får ligga nära sängbordet. Architecture highlights, lite inspirerad av Berlin som jag blev. Janson’s History of Art, för att jag har bildningskomplex. Och uppenbarligen har jag bildningskomplex av en anledning, eftersom jag har hållit på att läsa den här boken i ett år nu…

2) Hur långt har du kommit?
Classy: Hela, men den tål – och bör – läsas om och om igen.
Architecture: Började på 1000-talet så jag har läst andra halvan.
Janson’s konstbok: Fastnade strax efter hällristningarna. Ska nog göra som med arkitektboken och börja med det som jag kan känna igen.

3) Beskriv boken med tre ord.
Classy: Mat, inspiration, vacker.
Architecture: Stel, informativ, omodern.
Janson’s konstbok: Intressant, välskriven, inspirande.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
Classy: 5.
Architecture: 3.
Janson’s konstbok: 4.

“Va? Den här gamla trasan?”

Vi är hundvakter idag igen. Eller inatt igen – Nickes husse jobbar natt så Nicke är här från mitt på dagen till mitt på dagen.

Det är mycket enklare att kliva upp när man måste ut och kissa hunden. Alternativet är liksom att han kanske kissar på ullmattan i vardagsrummet.

Nicke kissar också när han blir upphetsad över att träffa sin husse. Det skvätts friskt i hallen när husse kommer för att hämta. Och när husses bror kommer. Den som tillhör familjen får liksom en liten glädjefontän i välkomstpresent.

Igår när jag kom hem från plåtningen på Svensk Damtidning, kissade Nicke på sig. Nu är jag adopterad.