Jag var på dejt ikväll. Med min kille/mitt ex Sam.
Jag tycker vi bara gör varandra osäkra. Jag verkar göra honom osäker när jag pratar (eller i alla fall irriterad), han gör i sin tur mig osäker när han inte pratar. Om allt. Hela tiden. Och analyserar. För mycket. Som jag gör.
Ibland känns det som ”nehej, det här går verkligen inte”, ibland känns det som ”vad bra, nu är allt som vanligt, åh vad han är mysig”.
Svårt läge, för inget är tydligt.
Vi käkade på Teatergrillen där Eva Röse åt med en samling engelsktalande medelålders människor. Grymt god mat! Min entrecôte kan ha varit den godaste jag någonsin ätit, och helt i klass med carpaccioberget på Capri vad gäller storlek och vikt. Jag vaknar väl om några timmar och mår illa.
Sedan såg vi nya Harry Potter-filmen som var så läskig att jag var tvungen att hålla Sam i handen. (Jo, den var verkligen läskig. Men okej, det var inte därför jag höll handen, jag erkänner.)
Vi höjde medelåldern i salongen betydligt. Jag antar att vuxna människor är på krogen på fredagnätterna, medan varenda 14- till 19-åring i stan tydligen går på bio. Och hånglar med någon de inte vet vad de har för relation till.
Precis som jag.
Överlag en bra kväll.