Blurp
När jag var liten berättade min festliga farbror Stellan många roliga historier. I en av dem var poängen: “Hick, prutt, cha cha cha”.
Resten av historien kommer jag inte ens ihåg. Men så känner jag mig nu: hick prutt chachacha.
Och allt är den ljuvliga jarowskijkollegan Kristine Hakelunds fel.
English
German
Spanish
French
Italian
Portuguese
Japanese
Korean
Russian
Chinese
Kommentar av Bonita
29/6 2006 @ 5:33
Var det inte nåt om en skiva, en flaska med hick-innehåll och något prutt alstrande..en unge som hällde/tuggade i sig dessa och när man undrade var prylarna var så kom lillungen hickande och fisande och sjungande hick-prutt-chachachaa?
eller nåt…..
Kommentar av Mona
1/7 2006 @ 21:15
Hej Jag kommer ihåg när han sjöng “barnvisan” med texten: ….urk,burk,slibbiga skurk…din lilla skit…Juktå-minnen
Kommentar av Erik
6/3 2012 @ 16:57
Va kul !
Kommer oxå bara ihåg det citatet. (Googlade upp det och hamnade här).
Har för mig att min mamma berättade historien om nån råtta som hade fått i sig något olämpligt vilket slutade i hick, prutt, chachacha…
Kommentar av Kicki
7/3 2012 @ 13:30
Erik,
Ja den är ju jättekul! Men vad VAR det för story från början?
Kommentar av Gunnar
21/8 2015 @ 15:15
Mamma och pappa Björn och lille Lasse Björn hade varit i stan och shoppat och när de kom hem upptäckte dom, att de haft påhälsning i idet.
— Någon har druckit av min whisky, brummade pappa Björn.
— Någon har ätit upp alla mina avföringspiller, klagade mamma Björn.
— Någon har spelat min senaste cha-chaskiva, gnällde lilla Lasse Björn.
Då fick dom se något egendomligt i ett hörn. Där stod det en mus på bakbenen med framtassarna knäppta bakom nacken och vickade rytmiskt på stjärten och sjöng:
— Hick . . . prutt cha-cha-cha . . . hick … prutt . . . cha cha cha . . .