Kickis skrivklåda

Jag och Carina var ute och körde bil på Ekerö mer än halva dagen igår, medan en fotograf filmade oss tusen gånger ur tusen olika vinklar. Han stod upp i en cabriolet, han parkerade sig med kameran i ett lerigt dike, han hängde ut ur en baklucka – allt för att få fina (?) foton på oss när vi kör omkring i tre olika bilar.
Och vi vi vår tur fick köra samma sträckor om och om igen.

En av nackdelarna med bilar är att det inte finns toalett i dem. Just när jag började bli riktigt riktigt kissnödig kom en i tv-teamet och gav oss snällt varsin halvliter Loka. Jag hade just kört förbi stativet i ett dike fyra gånger, och hade fått tillsägelse att köra förbi stativet i ett dike fyra gånger till, och ingenstans var ett dass inom synhåll, och ingenstans fanns en skogsplätt utan bebyggelse. Jag funderade på om jag kanske kunde kissa i Loka-flaskan.

Men så hittade vi ICA Nyckelnånting, långt ut på Ekerö, på ett ställe där vi skulle vända innan vi skulle köra förbi stativet i ett dike fyra gånger till från andra hållet, en fyrkantig fyrtiotalsbyggnad i tegel, möjligen mer lämpad som nån typ av fabrik än som livsmedelsaffär. Där såg jag min chans, medan vi väntade på telefonsamtalet som signalerade “nu är fotografen redo, kör kör kör!” Vid det här laget var det frågan om att hitta en toa eller skaffa blöja. Så jag nitade utanför dörren till ICA Nyckelhålet, på tvären över tre p-platser, och galopperade in (så gott det gick i min alldeles för snäva pennkjol).
“Hej! Förlåt! Toa!” skrek jag.
Den stackars gråhåriga damen i rödrandigt charkförkläde stod först stum, sedan fattade hon galoppen (bkstavligt talat) och galopperade före mig till butikens bakersta rum där det fanns en trappa. Jag galopperade efter.
“Ner! Höger! Lycka till!” skrek hon tillbaka till mig.
Vid det här laget hade också Carina kommit på att när jag ändå skulle gå på tjotta, kunde hon också gå, så nånstans bakom oss hörde jag hennes klackar komma kloppeti kloppeti klopp.
Nedanför trappen fanns en slät plåtdörr med “damer” på, bredvid var en likadan dörr med “herrar”.
“Jag kan ta herrar!” skrek Carina, som nu nästan hade hunnit ifatt mig.
Men jag var redan inne på damernas och slet i pennkjolen som är så snäv att man inte kan dra upp den över höfterna, utan när man ska gå på toa måste man knyta upp sidenrosettskärpet, dra ner blixtlåsen och lirka av sig kjolen den vägen.

Jag hann! Och medan jag hann inne i mörkret på damernas på ICA Nyckelviken hörde jag Carina skratta och skratta och skratta på andra sidan den tunna väggen.

När vi kom i butiken igen såg vi att det vi hade tagit för ett standard-iCA var i själva verket en kombinerad mataffär och prylbod. Längs ena väggen fanns fem-sex hyllor med omsorgsfullt arrangerade påskpynt. Så om du känner för en tvåhövdad tupp i gult glas till påsk så vet du var du ska gå.

När vi sedan satt i bilen igen och trampade gasen i botten för att köra förbi stativet i ett dike där det stod och väntade på oss, skrattade vi båda fortfarande.
“Jag måste kissa!” kved Carina.
“Va? Men du var ju just?”
“Näeeeeee, hahaha, jag skrattade så mycket sådet gick inte!”