Kickis skrivklåda

Förlust igen.

Vi gjorde inte en riktigt dålig match idag, men vi betedde oss som och pratade som om vi hade gjort det.

En onödig förlust mot Alvik, eller vad dom nu hette, och nu är vi ett lag i sönderfall. Alla säger samma sak “vi måste kämpa mer”, “kom igen nu!” och “det är så dåligt stämning i laget”. Men vaffan. Alla säger samma sak och det leder ingenvart.

Sluta KONSTATERA, föreslå en lösning istället!

Själv har jag två förslag på lösning.

En är att alla går hem och tittar in i sitt eget huvud (istället för att klaga på alla andras) och funderar över vad man själv kan göra och hur man själv kan tänka för att gå från losers till vinnare och för att ha en kul och positiv inställning till basket, laget och matcherna. När man sedan har sorterat igenom sitt eget huvud, kan man komma tillbaka till laget och säga “nu är jag peppad, nu kör vi!” istället för “ingen är peppad, vi är dåliga”.
Det andra är psykolog. Det är ofta min lösning på problem. Och funkar alltid.

Nåt måste vi hur som helst göra för att vi inte ska ta livet av oss/varandra under säsongens resterande två matcher.

And for me: Jag är egentligen nöjd med min egen insats idag i teorin, men inte i praktiken eftersom vi inte vann och eftersom vi är ett lag i upplösning. Basket är en lagsport och är laget inte glatt, är jag inte glad.
Hm. Kan man tycka att Eva Rusz är skyldig mig en tjänst på något sätt? Hon har ju mentaltränat 16 landslag. En timme med henne kanske skulle kunna hjälpa oss att samla ihop oss.

Är det någon om har idéer, tips och exempel på hur man tar tag i ett helt lags mentala hälsa?