Kickis skrivklåda

Äsch, förstås självklart är jag pigg bara för att det är söndag och jag helt i onödan är uppe i varv för den kommande arbetsveckan. Värdelöst. Har läst roliga (och tråkiga) hälsotidningar, sett alla tre säsongerna av Newlyweds och plöjt en skitkass deckare. Lisa Scottoline skriver ungefär lika engagerande som Helena von Zweigberk. Boken ligger nu i kökssoporna.
Ser fram emot nya Harry Potter. Man måste ju gilla Harry, trots att författarinnan kritiserade Disney en gång i tiden, men nu uppenbarligen har sålt sin själ till djävulen mha av Harry Potter-muggar, -pennfack, -kepsar, -kuddar, -t-shirtar, -you-name-it. Trots att senaste böcker är tegelstenar på 1000 sidor och det sägs bero på att JK Rowling får betalt per sida nu för tiden, är ju Harry både rolig och spännande. På samma sätt som man inte kan lägga ifrån sig Denise Rudbergs romaner, kan man inte sluta läsa böckerna om världens mäktigaste trollkarlm bara för att de är dramaturgiskt välgjorda.
Imorgon ska jag äta lunch med en tjej som vill ha mig som mentor. Märkligt. Är det någon som behöver en mentor är det väl förvirrade jag? Jag ställer mig tveksam till idéen. Inte nog med att jag själv är förvirrad, eftersom jag är ny på jobbet, dessutom känns det otaktiskt med ännu ett ansvar. Jag har ju nästan nyss börjat jobba heltid efter att ha varit deltidssjukskriven i två år som följd av utbrändhet, och kämpar för att orka leva utöver jobbet.
Jag tänkte träffa henne innan jag bestämmer mig i alla fall. Det känns orättvist att säga nej utan att ha en aning om vad hon förväntar sig. Kanske kan jag dessutom tipsa henne om någon som passar henne bättre, om nu inte jag skulle göra det.