Personligt
Del av mitt tjejgäng Drinkar & Män på Franska rivieran 2003.
Jag funderar mycket på väninnor och vänskap. Jag försöker själv att hela tiden bli en bättre väninna, utan att det ska gå ut över min egen integritet och sinnesfrid. Jag försöker ha väninnor som jag tycker är vettiga och behandlar mig så jag mår bra. Det här är vad jag har kommit fram till.
1. Rakhet ger sunda relationer.
Jag försöker vara rak med mina väninnor och förväntar mig att de ska vara raka tillbaka. Om jag märker att någon undviker mig, och om jag kan misstänka att det faktiskt beror på något jag sagt eller gjort, och den passiv-aggressiva människan inte säger ifrån, så slutar jag umgås med personen ifråga. Jag har just nu en (ex-)vän som har undvikit mig konsekvent sedan förra våren. När jag ringer så avslutar han samtalet och säger att han snart ska ringa upp. Och ringer inte upp. Jag har precis förstått att detta är en person som inte tar raka konflikter så då är vi inte vänner. Jag vill inte umgås med människor som inte vågar tala om för mig om/när jag har gjort något som de är arga över. Då får man manipulativa, osunda relationer. Det är inte för mig.
2. Rakhet är respekt.
Att vara väninna innebär alltså för mig att man måste våga säga till när något är fel. Förra våren hade jag en väninna som jag inte träffade kvalitativt på ett halvår. Vi åt tidspressade luncher ihop, under vilka hon var så uppe i varv att vi inte kunde ha ett normalt umgänge, luncherna blev snarare snabbuppdateringar och mingelprat. Jag förklarade för henne att jag inte gillade det. Att jag saknade henne, som hon egentligen är. Hon lyssnade, höll med och idag umgås vi som jag tycker att man ska umgås: Vi pratar om viktiga saker, vi hinner bara vara tysta med varandra, vi prioriterar varandra så gott vi kan.
3. Alla är inte bästisar.
Nytt för mig är att acceptera att jag inte är bästis med alla mina vänner. Egentligen vill jag helst vara väldigt nära dem jag gillar, men jag har lärt mig att acceptera att det inte är så för alla. En del kan vara vänner utan att vara bästisar. Nu för tiden kan jag också det.
4. Alla är inte kompisar.
Jag har lärt mig att välja bort människor. Jag behöver inte umgås mycket med alla, jag behöver inte ens umgås med alla. Det betyder inte att jag inte gillar dem jag inte umgås med. Bara ibland. Och jag har märkt att när jag inte trivs med en människa så visar det sig ofta så småningom att den människan är osäker med dålig självkänsla. Jag kan själv vara ganska osäker. Jag har gått (går fortfarande, då och då) i terapi för att jobba med min självkänsla, och trots att jag blir allt starkare så har jag fortfarande stunder när jag känner mig dålig och oälskad utan anledning. Jag tror att det är därför jag reagerar tydligt på människor som är otrygga.
5. Konflikter kan vara bra (inte roliga, men bra).
Anne på Grönkulla sa något i stil med: “om du vill lära känna en människa måste du gräla med henne – då först kan du bedöma hennes karaktär”. Jag tänker lite likadant. Jag har en vännina som jag lärde känna för tre-fyra år sedan och som jag snabbt har blivit tajt med. Förra sommaren hade vi vårt första bråk. Jag är jättedålig på konflikter, de får mig alltid att känna mig dålig och misslyckad. Men vi grälade i alla fall. Och redde också ut bråket. Sedan dess känner vi varandra bättre. Människor som är nära bråkar man med ibland, för ger man av sig själv har man något att förlora. Om man bara är jätteöverens jämt så finns det risk att man har en låtsasrelation, enligt mig.
6. Väninneplats i kalendern.
Väninnor får och ska ta tid. Inte energi – men tid. Ibland när någon har ont om tid (barn, jobb, personlig kris) så är det så klart okej att man inte ses under en period. Det är också vänskap. Men om det bara är vardag, då ska man träffa sina väninnor någorlunda regelbundet.
Så tänker jag när det gäller väninnor, detta är vad som funkar för mig. Andra människor har så klart andra typer av kompisrelationer som också fungerar. Förhoppningsvis har du hittat din modell. Och om du funderar över vänninor, eller att göra slut med väninnor, så kan du ställa dig en enkel fråga: Känner du att du kan vara dig själv och bli omtyckt för den du är, när du är med dina väninnor? Om inte, byt bort dem.
English
German
Spanish
French
Italian
Portuguese
Japanese
Korean
Russian
Chinese
Kommentar av Petra
24/2 2009 @ 11:22
Bra och tänkvärt inlägg! Inte lätt detta med kvinnlig vänskap =)
Kommentar av Tre stycken
24/2 2009 @ 12:50
Bra skrivet! Särskilt det där om att man kan vara vänner utan att vara bästisar gav mig en liten tankeställare. Det låter ju faktiskt väldigt vettigt när du säger det.
Du verkar ha så trevliga väninnor! Ni ser ut att ha så kul!
Kommentar av alma
24/2 2009 @ 13:20
vilka tänkvärda ord. jag går just nu igenom mig själv och min inställning till min graviditet och människor runt omkring mig. jag tänker framför allt på detta i din text:’Känner du att du kan vara dig själv och bli omtyckt för den du är, när du är med dina väninnor?’. Jag vet inte om jag verkligen kan det med alla. Dax att prioritera om? Kram och tack
Kommentar av Anna R
24/2 2009 @ 20:59
Amen! Vilka otroligt bra råd. Jag har funderat mycket på flera av de saker du tar upp. Just att gräla kan verkligen få en vänskapsrelation att djupna, om den inte pajar helt och då är den inte på riktigt.
Håller med dig om allt, och vill lägga till detta: det är skitbra att ha vänner för olika tillfällen. När jag, precis som du, släppte bästistänket så öppnade sig en värld där man kan ha en kompis som man vet är partyväninnan, men som man aldrig skulle ringa om man var utan pengar i Indien, och det är helt okej. Sån är hon. Eller hon som man kan prata jobb med i timmar men som man aldrig relationstuggar med. Och ändå är det också okej. Man kan få tillfredsställa olika delar av sin personlighet, och ge förstås, utan att man behöver vara allt för varandra. Det orkar man bara för en bästis eller två.
Sen kan man göra slut också. Istället för att komma med dåliga ursäkter och höras ett par gånger om året så går det faktiskt att avsluta. Alla vänner håller inte hela livet, tyvärr.
Kommentar av Marit
26/2 2009 @ 15:09
Det var tametusan det finaste jag läst på länge!
Blir nästan tårögd av din klarsyn och empati. Dina vänner ska skatta sig väldigt, väldigt lyckliga som har dig. Mer Kicki åt folket!
Själv har jag under en period rensat upp bland falska och ytliga vänner – en skitjobbig process som tyvärr var nödvändig för att jag inte själv skulle gå i bitar.
Sakta men säkert håller jag på att bygga upp ett nytt nätverk med vänner som jag både kan flamsa och fnittra med samtidigt som jag vet att de litar på mig och vice versa.
Var stolt över dig själv, Kicki! Det är få förunnat att så klarsynt och konkret kunna formulera grunderna för en ärlig äkta vänskap. (Och dessutom se det som en självklarhet att själv leva efter dem..)
Tror att du just gjorde hela min dag ljusare och fick mig att inse att de steg jag tagit i mina relationer var helt och hållet nödvändiga.
Kram på dig!
Kommentar av Kicki
26/2 2009 @ 23:22
Petra, tre stycken, Alma!
Tack fina ni för bra feedback! Jag vet att jag är seg med att kommentera kommentarer, och jag kan tycka att det är lite sopigt av mig. Min enda förklaring är att jag tänker att kommentarfältet liksom inte är till för mig, utan för dig som läser bloggen. Det finns gränser för hur mycket jag ska bre ut mig =)
Samtidigt blir jag så klart glad när jag ger från hjärtat och får era fina kommentarer tillbaka! Kärlek till er!
Marit,
Många kramar tillbaka till dig! Din känsliga kommentar var den som fick mig att inse att jag SÅ KLART! själv ska vara aktiv i kommentarsfältet och ta del i de kloka åsikter som vädras här. Kram tillbaka till dig!