Kickis skrivklåda

Jag och Sam ska fira nyår hos Carina Förne och Jesper i deras nya lägenhet på Lilla Essingen. Räknar med att få njuta av fin utsikt över stans fyrverkerier från terrassen på 60 kvadrat. Det kommer några andra människor också, men det blir en liten fest. Med kommer också min och Carinas gamla vän Pol Roger (uttalas enligt oss som ett svenskt dubbelnamn, Pål-Roger). Sist vi partajade med honom slutade kvällen med att vi imiterade grönsaker. Så ska det inte bli den här gången.

Carinas mailade mig tidigare i veckan:
“Chrille som tydligen är en virtuos på helstekt oxfilé skulle anförskaffa bra kött(hur vet man att kött är bra när man köper en hel bit undrar jag, man kan ju bara se utsidan…som att visa upp en hel lax med huvud, fenor och allt och hävda att köttet är fint…jag fattar inte, men så äter jag ju inte heller kött).
Hur som helst så blir chrille “chef kött”.
Vill man ha en chefs- och ansvarspost så går det alltså bra att lämna en intresseanmälan.”

Så jag har axlat manteln som “chef dessert”.
Nu är desserter ingalunda min starkaste gren.
Medan jag bara kan improvisera mig fram bland grönsaker, kött och kryddor när det gäller för- och huvudrätt och alltid får till något spännande och välsmakande, måste jag slaviskt följa receptet för att inte fucka upp den (på papperet) enklare efterrätten.

Ett hemskt exempel på misslyckanden av dessertkaraktär, är min improviserade Frozen Hjorton Cheesecake DeLight.
Det var en mix av de två befintliga recepten Frozen Youghurt och Hjortoncheesecake, som jag blandade och tänkte “hjortron kan aldrig vara fel” och “light måste vara bra när vi talar om kvinnan som äter en förrättsgazpacho – med bortbetad pilgrimsmussla – till lunch.”
Och visst smakade det Norrland, men inte hjorton. Snarare Västerbottensost. Härsken och smulig sådan.
Så nej, här hittas inte på någonting när det kommer till desserten.

Men.
Jag har ett ess i kockärmen.
Det finns en efterrätt jag har gjort flera gånger utan att en enda gång förvandla den till oätligt bajs.
Här kommer receptet, som från början är från Allt om mat. Och kom ihåg – ingen kan misslyckas!

Idiotsäker mockamousse
1 dl starkt kaffe
300 g mörk choklad
2 äggulor
6 dl vispgrädde

Gör så här: Häll kaffet i en kastrull. Låg chokladen smälta i kaffet på låg värme. Låt svalna. Rör ner äggulorna, en i taget. Vispa grädden (inte för hårt). Blanda allt försiktigt. Häll i små glas. Låt stå i kyl minst tre timmar, gärna över natten. Garnera med silverkulor, rivet apelsinskal eller riven vit choklad.

Det enda som är svårt är att inte ha för hög värme på plattan när man smälter chokladen, och att separera äggen. Och att inte äta för mycket, för moussen är gaaalet god! Jag har provat med lite olika choklader och kommit fram till att NK:s egen Valhrona är en given hit. Imorgon ska jag prova 2/3 85 %-ig Michel Cluizel-choklad och 1/3 den billigare 70 %-iga Valor. Man vill ju att chokladsmaken ska vara bitter men inte elak, för att stå sig mot kaffetonen.
Jag har funderat på att prova att garnera med hallon, men inte ens så lite vågar jag improvisera. Silverkulor är fina, om än oätliga.