Kickis skrivklåda

Jag och Jessica såg “Fröken Julie” igår. Framför mig i salongen satt självklart en flaggstång, så jag tillbringade stor del av dramat uppkrupen på armstödet mot Jessica. Trots detta var det roligt att se vad som måste vara Sveriges största skådespelare just nu. Och då syftar jag enbart på karismatiske Persbrandt, inte på åkerspöket Bonnevie som trots fina recensioner verkligen försvinner bredvid sitt magnetiska ex.
Jag vet inte om jag tycker illa om Maria Bonnevie för att hon anses vara så vacker, eller om det är för att hon verkligen är en kackig skådespelare, eller bara för att hon inte har “det”. Jag har helt enkelt ingen lust att titta på henne, mina ögon dras åt alla andra håll – inte bara till Persbrandts hel- eller halvnakenhet, utan även till Ingela Olsson som spelar Kristin. Jag tittar överallt utom på den bleka och (bildligt och så småningom även bokstavligt) blodfattiga Julie.
Geez, vad Strindberg måste ha hatat kvinnor. Inte nog med att både Julie är ett totalt nutcase och Kristin är ett jävla mähä som man absolut inte kan identifiera sig med, dessutom får man veta att det minsann inte går för sig att kvinnor ska göra mäns arbetsuppgifter för ajaj, då går det illa.
Stackars August måste ha varit så olyckligt gift, trots sina flera försök till äktenskap, han kan ju inte ha förstått fruarna alls.