Kickis skrivklåda

Igar kvall var det pre-bröllop-middag hemma hos familjen Mazzeo. Middagen var en liten buffé med frityrsaker, sallad och mammas hemlagade aubergine-lasagne. Förutom jag och Sam var närmaste släkten församlade, varav ungefär ingen pratade engelska. Vilket de, märkligt och samtidigt rart nog, bad om ursäkt för. Jag har ett ordförråd som en femåring ungefär, med den skillnaden att jag bara kan en form av varje verb. Så vi gjorde så att jag pratade engelska och de svarade mig på italienska. Funkade bra. Det roliga var att i början av kvällen satt Sam som en fågelholk så fort någon sa något på italienska, medan han i slutet av kvällen hängde med i diskussioner som väder, midsommar, cigarettpriser och morgondagens bröllopsmiddag på italienska. Rarast av allt var mormor, la Nonna, som redan från det vi klev över tröskeln trodde att Sam pratade italienska, så hon bara pratade på. Och framåt elvasnåret gjorde han ju det också. Han har språköra, den killen.
Idag har vi sovit länge, för att orka igenom den “grande grande grande pranzo” (stor stor stor middag) som Nonna berättade att vi ska äta ikväll. Nu ska vi eventuellt snitsla in oss på Gucci-affären, äta en god pasta någonstans här i krokarna och sedan gå hem och bröllopsförbereda oss.
Jag bävar för att tvätta håret, för trycket i duschmunstycket är ungefär som då någon som inte är kissnödig kissar. Jag kommer att komma till kyrkan med lödder i luggen.
Mest intressant av allt är att vi är uppkopplade från McDonalds vid spanska trappan. Här finns det minsann trådlöst internet. Gratis. Det som det femstjärniga hotellet på Capri under kunde ge, får vi på McDonalds.