Kickis skrivklåda

Fast vem försöker jag lura? Alla vet ju att det bästa med julen är själva julklkapparna. Så här glad blev jag när jag fick öppna mina. Jag ska visa några av dem lite senare.

Vad fick du i julklapp? Något extrabra?

Så här ser vägarna ut bara några mil från Umeå. Samerna har inte riktigt koll på sina renar, och renarna vill gärna slicka vägsalt. Trafikfarligt.

De är jättesöta. Och inget är så skönt att ha som liggunderlag som renskinn. För att inte tala om renköttet… Men som sagt, även trafikfara.

Kim är mammas favorit.
Finns för omplacering nu.

Kära beautyshoppers, nu har jag fått veta vilka hundstallshundar vi har “sponsrat”.

Tindra, staffblandning. Ett vanvårdsärende som var på Hundstallet i ungefär två månader innan hon fick nytt hem. Sex nätter under april 2008 har vi betalat för.

Amigo, rottis/stövare. En hittehund som kom till Hundstallet med polis. Stannade mindre än en månad innan han fick nytt hem. Vi har betalat fyra dygn för honom i april 2008.

Mudde, puli. Hittehund som hämtades av sin ägare efter åtta dygn. Fyra av dessa dygn betalas av oss (borde inte ägaren betala detta?).

Queen, husky/border collie. Vanvårdsärende som bodde på Hundstallet i nästan sju månader. Vi har betalat för fyra av hennes dygn.
Flurp, hosky/borderblandning. Ser ut att vara släkt med Queen, för han kom och flyttade samma datum. Flurp har fått fyra av sina dygn betalade av oss.
Gurgi, se ovan.
Pricken, se ovan.
Tudor, se ovan.
Buck, se ovan.

Vi har alltså hållit en hel vanvårdad valpkull med mat och husrum i fyra dygn, plus gjort en massa andra hundar lyckliga. Bra jobbat!

För dig som inte är en hundmänniska finns också kattstallet. Här finns massor av ensamma katter som söker nya hem, se bara!

Hur kan man lämna den här? Ute? Ensam?

Juktån kl 14.30 den 25 december 2009. Dagsljus?

Nu är jag hemma i Stockholm igen, efter tio dagar på vift norrut. Det här har varit en av mina bästa vuxenjullov någonsin, av flera olika anledningar:

1. Mina föräldrar har inte varit irriterande/jag har inte blivit irriterad på dem.
Jag vet inte om det är jag eller de som har blivit förståndigare, eller om jag bara har lärt mig att umgås med dem lagom länge, men fram till nu har jag tyckt det har varit lättare att umgås med Sams föräldrar än mina, huvudsakligen just för att de inte är mina. Nu tar jag tillbaka det. Jag tycker att mina föräldrar är ganska behagliga också. Beror det på att jag har gått i terapi? Att föräldrar inser att barnet är vuxet? Att jag blivit äldre och bryr mig mindre? Vet du? Hur går det för dig att umgås med föräldrar?
2. Jag har inte blivit rastlös.
Jag har tyckt att det har varit okej att ligga själv och titta på tv, eller att Sam joxar vid datorn, att jag drar iväg och spelar basket och att vi inte måste tvångsumågs hela familjen hela tiden och spela spel eller prata eller tralalalalalalala. Antingen beror det återigen på tilltagande ålder från både mig och föräldrar, eller på att vi faktiskt ses frekvent och har bättre kontakt så att det inte känns som om varje minut tillsammans är så jävla skitviktigt och -laddad, i vilket fall så har jag varit lugnare än jag brukar.
3. Vinter.
Oj, vad fint det är med snö och oj vad det inte är jul utan. Så är det bara.
4. Vi hann träffa flera viktiga människor.
Bland annat pappas homie Kalle och hans fru Eva, Ingrids brorsa Håkan och mitt gamla basketlag. Alla människor som har varit mycket snälla mot mig eller viktiga för mig när jag var yngre.

Hej, Kicki. Vad kul att få träffa dig! Vi tillbringar alldeles för lite tid med oss själva.
Vad kul att få bli intervjuad! Det händer för sällan. Jag fattar inte varför jag inte får göra fler intervjuer. Jag har faktiskt skrivit en bok, har ganska många bloggläsare och dessutom är jag generellt väldigt härlig. Men om ingen annan intervjuar mig får jag ju intervjua mig själv. Det passar bra så här under bloggens juluppehåll.

Berätta nu, hur skriver man en bok?
Det verkar vara olika, men många författare isolerar sig. Jag behöver själv åka iväg för att komma igång, nu senast till Tunisien. Därifrån kom jag med med tre kapitel och diarré. Jag vet att Denise Rudberg också åker bort men jag tror hon gör det mot slutredigeringen av boken. Vill man veta mer kan man läsa Elizabeth Georges “Att skriva”. Långtråkig som fan men informativ.

Hur mycket gratis smink får du?
Hur mycket som helst. Ibland känns det som att jag badar i smink – det är superlyxigt! Men eftersom jag alltid har Luther på axeln så får jag dåligt samvete av all denna glamour också. Luther förstör mycket, den jäveln.

Du skrev ju “Singelhandboken” med psykolog Eva Rusz som sedan dess har blivit känd relationsexpert. Hur gör man för att bli ihop med en bra kille?
Våga! Det jag lärde mig när vi skrev “Singelhandboken” var att de flesta smarta, duktiga, snygga tjejer som är ofrivilliga singlar, ofta är fega. När man är “för kräsen” eller “blir kär i fel killar” eller vad nu det ofrivilliga singelskapet beror på, så är det ofta för att man inte riktigt vågar. Man vågar inte säga “här är jag och jag vill verkligen ha ett förhållande” och ger inte killar en (andra, tredje, fjärde) chans. Om Sam, världens bästa kille, bara hade fått en chans – eller vice versa – hade vi inte varit ihop.

Känner du några kändisar?
Nja. En gång har jag lunchat med Therese Alshammar, en gång har jag fikat med Hannah Hedlund, utan att det hade med jobb att göra. Rickard Engfors och jag är ganska goda vänner, men han är väl inte kändis längre? Josefine Bornebusch och jag brukar ha tema-kväll en gång per år, senast hade vi prettokväll och skrev dikter vid Bergman-bordet på Teatergrillen. Pia Conde är bästa vän med min väninna Carina. Och jo just, jag gick i samma klass som Jesper Blomqvist på gymnasiet. Han är väl kändis igen nu?

Du verkar ha så många roliga väninnor! Hur hittar man bra såna?
Våga! När jag träffar någon jag gillar så säger jag “jag gillar dig ska vi inte ses och ta en fika?” Har träffat Johanna, Mats, Underbaraclara och Lisa så. Och flera andra personer som inte bloggar. Sedan blir så klart inte alla vänner för livet men då har man gett vänskapen en chans i alla fall. När det sedan gäller att behålla vänner – och behålla rätt vänner – så handlar det om en kombination av att ha tid för varandra, att kommunicera och att våga ställa krav. Jag är jätteglad att jag får ha så många fina väninnor i mitt liv!

Väninnor hit och väninnor dit. Så gulligt kan inte livet vara. Finns det några människor du verkligen hatar?
Ja, två. Båda två är små råttor som kan vara riktigt elaka mot andra människor. På riktigt. En av dem är dessutom sådan att han låtsas vara snäll, vilket är värre än den som är öppet elak. Fy. Jag skulle inte bli ledsen om någon av dem dog. Jag skulle se det som universums sätt att ställa saker och ting till rätta.

Jag får inte nog av mig själv!

Vad är du mest stolt över hos dig själv?
Jag är bra på att skriva, jag är rolig och charmig, jag är en sjyst person som bryr mig om andra och jag får saker och ting att hända! Om jag tycker något verkar roligt så gör jag det, oavsett om det är en målarkurs, att skriva en bok, att ta kontakt med en person som jag beundrar eller att boka en resa. Det händer grejer.

Vad gillar du inte med dig själv?
När något går mig emot kan jag falla in i gamla mönster och tro att jag är dålig. Då tänker jag “jag är dålig jag är dålig jag är dålig” så hårt att jag inte kan sova. Men jag kan oftast komma ur tankesnurren på egen hand nu för tiden.

Varför inte terapi?
Been there, done that, doing it right now. Jag hoppar in hos min “sagotant” någon gång i halvåret för att hålla tankarna fräscha, ungefär som att serva bilen. Terapi är spa för själen! Alla kloka människor går i terapi. När jag träffar nya människor som det är väldigt intressant att prata med så visar det sig ofta att de har gått i terapi. Terapi är the shit. Man blir ju lite smartare, tryggare och snyggare av det. Självkännedom är sexigt!

Du verkar matintresserad. Vilket är ditt favoritrecept?
Just nu gillar jag snabb-pizzor: Lägg allt som är gott på tomatpuré på ett tortillabröd (salami, ruccola, svamp, färska tomater). Klutta på buffelmozzarella och kör 10 min i ugnen. Perfekt bakismat! Sedan blir ingen ledsen av tjälknöl med potatisgratäng och bearnaisesås.

Oj, nu blev jag hungrig. Nu ska jag gå och äta.
Jag med.

Jag har en garderob för mina skor. Där står de 60 par som jag använder oftast. Jag har ungefär lika många på vinden. De flesta är billiga, men det finns också ett par Manolos, två Choos, Prada, Gucci, Boss, Marc Jacobs och Kate Spade där. Jag saknar dock ett par Louboutins och skor från Giuseppe Zanotti.

Galet? Skyll på mamma. Hon har över 100 par Bruno Maglis.

Jag tycker det är kul att kunna namn på växter och lavar. När jag var liten var jag ofta med på mammas växtfärgningskurser och lärde kursdeltagarna att leta reda på allt ifrån dvärgbjörk (inte så vanligt) till skvattram (myrpors, betydligt vanligare). Både ger, liksom lökskal, gul färg. Att jag sedan kan alla landskapsblommor är en annan sak.

Jag har kört skoter sedan jag var nio år. På den tiden var det lagligt. Allra roligaste skoterturen var en vår när jag och pappa var i hans hemby Gunnarn och körde på myrarna. Det var skare, några centimeter kallsnö ovanpå det och lagom bubbligt på myren, så skotern gick jävligt fort, fint och flög över guppen. Dessutom var det lagom kallt och sol. Fy fan vad det är roligt med skoter! Och snö. Det är roligt med snö! Jag som är uppvuxen med snö får ingen julkänsla alls utan.

Nu har jag julledigt, men jag har gjort tidsinställda inlägg – ett per dag – som ska roa dig som sitter framför datorn. Och inläggen handlar om mitt favoritämne: mig själv. Jag kallar dem för “little known fact” eftersom de handlar om saker du inte visste om mig.

Här kommer det första: Jag har ett allsvenskt guld i basket från 1993. På den tiden var allsvenskan näst högsta divisionen. Visserligen satt jag mest på bänken, men damn vad jag tränade! Det bästa med att elitträna är att man kan äta hur mycket som helst. Jag käkade två middagar per kväll – före och efter träning – och dessutom ofta en påse chips på det. Och var två storlekar mindre än idag. Ungefär 1000 timmar tränade jag 1993, inklusive gymträning och läger. 1000 timmar!

Nu för tiden tränar jag 1000 timmar framför tv:n.

I onsdags fick vi en flaska champagne med skoteroverall i värdinnegåva av vänner. Det passar bra dit vi ska.

Jag längtar ihjäl mig efter mina föräldrar! (Även om jag sedan när jag väl träffar dem tycker att de är ab-so-lut hopplösa efter en dag eller två.) Jag hade sett mycket fram emot denna jul när jag, Sam och Sams föräldrar skulle åka till Umeå och fira jul med mina föräldrar och mammas katter. Tyvärr har Sams pappa blivit dålig och har legat på sjukhus i några dagar så alla planer är omkullkastade. Det verkar inte vara någon fara med honom, men han måste stanna på sjukhus tills någon läkare kommer på varför hans högerben inte fungerar som det ska. Och det kan ta tid, med tanke på den oerhört kompetenta sjukvården i Gävle. När Åke hade frågat syrrorna vad det var för piller kan fick att äta på morgonen, svarade de bara att pillren var bra för honom och att han skulle ta dem. Informativt, va? När till slut Sams mamma, f.d. syrra själv, kom dit och redde ut saker och ting visade det sig att syrrorna på plats hade tryckt i Åke sömntabletter. På morgonen. De visste nämligen inte själva vad det var för medicin och då kan, tja, misstag uppstå. Vi är med tanke på detta glada om vi får hem Åke levande.

Hur som. Nu drar jag och Sam till Gävle för mini-jul och framåt nästa vecka fortsätter vi som planerat längre norrut. Vi ska hämta katt i mammas hus i Holm och lämna julklappar hos släkten i Sundsvall och så småningom hamna i Umeå. Där finns det fortfarande snö, vilket för mig känns som en förutsättning för en riktigt jul. Jular utan snö känns som ett skämt. Tråkigt bara att inte alla i vår “klan” är pigga och friska sp vi måste splittra oss i jul. Hoppas att du får det härligt med din familj nästa vecka, och att ni alla mår bra! God jul!