Det värsta med att äta ensam är att folk stirrar så dant. Och att man, i vissa fall, måste dela bord med tyskar. Tyskar verkar ha en annan känsla än vi svenskar för hur nära, rent fysiskt, man kan komma främmande människor. Och för hur man beter sig.
En dag i hissen var det en man som lutade sig fram och sniffade mig på halsen och sedan sa något tyskt som jag tror betydde att han gillade min parfym. En annan dag var det en tysk man som pekade på platsen mitt emot mig vid mitt tvåmansbord och frågade om han fick sitta där, trots att restaurangen var halvtom. En kväll när jag vågade mig ner i baren började en tyska prata högt om hur konstig min kjol var, ”tja, det är väl mode” sa hon och ryckte på axlarna. Det var väldigt indiskret – jag förstod exakt vad hon sa trots att jag inte ens pratar tyska.
Störd kjol?
Är det bara jag och Sam som uppfattar medelklasstyskar på resa på detta sätt? (Tyskar i Tyskland är en annan sak. Liksom överklasstyskar.)
Hm – det mest diplomatiska jag kan säga om dessa tyskar är att jag helst väljer ett annat hotell än det som är populärast bland dem…
Nej då, det är inte bara ni. Tycker det är en allmänt utbredd åsikt. Tyskar på semester är något jag gärna är utan (liksom amerikaner som är så galet högljudda).
Bara ryssar och högljudda amerikaner är värre.