Omid i alla ära, Petra, men vette fan om inte ett helt (halvt) basketlag sätter bra press under cirkelträning också.
Vi var bara halv bemanning idag och bestämde oss för att köra lite styrka istället för att harva runt i nåt slags halvhjärtat 3-3-spel. Tricepshävningar på bänk, straffkast (olämpligt nog direkt efter tricepshävningarna, så det blev snarare hiva boll än kasta straff, men funkade bra som vila), rygglyft, situp med boll, knäböj med stång och – en skolgympaklassiker – springa på matta.
För nån som tränar styrka regelbundet kanske detta känns barnsligt, men för oss (öh, mig) som mest bara gillar att spela boll var det en fyschock.
Jag vet fortfarande inte om huvudvärken kommer från att jag drämde ihop skallen med Ninas eller bara vanlig sillmjölkeutmattning.
Kom i alla fall hem med strålande aptit. Tyvärr är min sambo den där typen som dammsuger skåpen på godsaker när jag är borta, så både chips och godis var slut, men i nödfall funkade tydligen också nötter, russin, pizzasallad och ost. (Nej, det var inte för att vara nyttig. Det var det som fanns.)
Näe, nu ska jag gå och göra mig en kaviarmacka, tror jag.
Jag är fortfarande yr i bollen. Vet att jag låter som vår kära Elnaz men min stackars näsan bultar och bultar. Snart är knölen ett faktum, men jag är glad så länge den går att andas igenom…
Jag ska träffa Omid den Allsmäktige imorgon. Undrar hur det ska gå efter en veckas konstant piña colada-pimplande … Uj, uj, uj!