Fan-tastiskt roligt

Förra veckan träffade jag mitt första fan på en schlagerfest.
Idag träffade jag mitt andra, under en intervju där – hör och häpna! – jag var intervjuoffret. En modig JMK-student hade, tvärtemot sin pretto-lärares råd, valt att intervjua mig kring etik och moral i journalistlivet. (Och jo, jag hade faktiskt en del att säga trots att – eller tack vare att – jag inte är grävande journalist på Ekot.)

Jag blir så jävla förbannad när journaliststuderande som är intresserade av damtidningar/feature inte ska få finnas, utan knuffas in i fåran av politiskt korrekta DN-kulturkritiker-wannabes. Bah! Den här tjejen, som sedan tidigare har en magisterexamen i pressvetenskap, höll inte ens på att få skriva sin D-uppsats om modejournalistik. Vad är det?
(Smart som hon är, frågade hon då sin handledare varför modejournalistik inte skulle räknas om till exempel motorjournalistik räknades, och då hade han – för det var såklart en gubbe – inget svar. Modejournalistik blev det.)

Är det någon gren inom journalistiken som behöver folk med utbildning är det väl just de superkommersiella tidningarna, särskilt inom populärpress?
Jag tröstade henne med att medan hennes klasskompisar kommer att betala av på sina studielån resten av livet, om de ens får jobb vill säga, så kommer hon att göra det på betydligt kortare tid, hahaha!